En busslast full med supportrar åkte igår till Villmanstrand i östra Finland. På vägen dit fick vi glögg, pepparkakor och julgodis. Stämningen i bussen var mysig och fin.
Tycker det ser ut som om jultomten knäppt jackan fel. Vem den andra filuren är vet jag inte. Kanske maskot för en bank? Dessa två välkomnade oss till idrottshuset i Villmanstrand.
”Bad boys, bad boys whatcha gonna do? Whatcha gonna do when they come for you?”. Den låten spelas på vår hemmaplan då gästerna blir utvisade. Här har hemmalaget SaiPa en utvisning.
Först tänkte jag ”heter dom alla Eekoo” i efternamn, det var då en stor släkt som samlats på planen 😂 Nå men nej…
Och så det bästa av allt. Då laget kommer och tackar oss supportrar efter en spännande match som Tor slutligen vann 3–4.
Jag återkommer senare i dag med veckans foton, en skylt, dagens kalenderbild och ditt som datt!
Tre teman i dag. Allvarsord i början och mer lättsamt mot slutet.
1) Finlands självständighetsdag firas i dag. 108 år av frihet är inget som kan tas för givet då vi har en aggressiv granne i öst.
2) Kalenderbilden, det vill säga Caritas blogg-adventskalender.
3) Elisas fredagsfrågor som jag faktiskt glömde bort igår 😨- ett bevis på att jag haft för mycket på gång. Men ibland blir det bara så.
Tände ett ljus för min morfar som jag aldrig fick träffa. Han stupade i mars 1940, exakt datum kanske inte är känt. Kroppen hittades aldrig. Detta präglade förstås min mormors liv då hon blev ensam med fyra barn, tre pojkar och en flicka (min mor).
Det är ju inte 108 år sedan kriget som utkämpades då, men vi kämpade i slutet av 1930-talet för att få behålla vår frihet från 1917. Det är inte så väldigt länge sedan.
Nu är Ukraina i samma situation. Kämpar för att få vara ett fritt land. Jag blir så bedrövad när jag tänker på de eftergifter Ukraina förväntas göra, ge områden ifrån sig. Det tvingades Finland också göra, så därför känns det illa.
Och idag kan ingen vara säker på vad Ryssland hittar på. Jag tycker inte illa om ryska folket, det är bara deras ledare jag inte litar på.
Jag hade frilansjobb när Lovisa stad firade självständighetsdagens fest på Societetshuset idag. Efter musik, tal och sång och årets kulturpris, som gick till Loviisan Teatteri (finska lokala teatern) fick vi kaffe och bakelse.
Och ikväll ska jag förstås se på slottsbalen där presidentparet Alexander Stubb och Suzanne Innes-Stubb tar emot sina gäster. Tradition!
Adventskalenderns bild i min blogg, lucka nummer sex. En tomte, några vackra julgransbollar och lampor som finns på en vägg i lokala restaurangen Fylla. Fint, tycker jag!
Och så till Elisas frågor, som har temat HEM.
Var utanför din nuvarande stad skulle du om möjligt flytta till? Om jag blev tvungen så kunde grannstaden Borgå duga, för där kan man tala svenska och den ligger nära Lovisa. Stockholm, och då Täby, är också kärt, men så mycket har förändrats där sedan 1998 att jag antar att jag inte skulle trivas på samma sätt mer.
Var låg ditt första boende? Då jag var barn, i stadsdelen Garnison vid Kuhlefeltsgatan. Men när jag flyttade första gången var det till mormors övre våning i stadsdelen Antby.
Vad kan du inte kompromissa med gällande standard? Innetoalett med rinnande vatten och dusch är det ju trevligt att ha.
Vilken typ av område trivs du bäst i? Småstad där det är lummigt och nära till havet.
Vilken utsikt skulle du helst vakna till varje dag? Öppet hav vid solig strand 🙂
Bakom lucka nummer fyra i Caritas blogg-adventskalender finns tomten Alfred. Bilden av honom fick inte plats i Nya Östis förra vecka, men jag fick lov av tomtens mor att publicera bilden här istället. Alfred gillar julgröt med socker och kanel, och det fick han äta när Lovisa Jul firade öppning lördagen den 22 november.
Bilden jag visade i detta blogginlägg hade med den här artikeln att göra. Änglar av granris står vid ingången till Lovisa kyrka sedan advent. Och jag kan inte begripa hur snabbt Pamela och Linda fick ihop änglarna. Den första var klar på nästan en timme, och det är inte några decimeter höga skapelser. De är lika stora som fullvuxna människor.
På torsdagskvällar är vi ofta trötta med syrran. Tack och lov fick vi bilen i skick i går. Då hade vi varit utan den i tolv dagar. Bilen fick uppmuntrande ord av mig, och jag kramade den såsom man nu kan krama en bil och försökte förklara för den hur omtyckt och viktig den är ❤
De här vykorten köpte jag i lokala bokhandeln. Det är kollegan och vännen Moa Björkell som tagit fotona och låtit göra kort av dem. Nu finns det således många fina kort av Moa Lisa Photography med Lovisamotiv, både från vintern, hösten och sommaren till salu. Jag kommer att skicka de här i postcrossingen till någon som vill ha motiv från min hemstad.
Över fyra timmar var vi borta på våra ärenden. Allt från mat till julkort och frimärken skulle köpas, mediciner doseras och datorn ställas in så att mamma kan se Tors innebandymatch imorgon. Adventsstjärnan i hennes fönster hade kommit upp med annan persons hjälp men en sladd skulle rättas till. Tid hos frissa också beställd för mamma nu.
Nu blir det dagbok, teve, elda i kakelugnen och nåt smått gott att äta och dricka.
Inte är vi helt fantasilösa i Lovisa. På en balkong till ett hus som ligger nästan granne med mitt hem står den här gubben och vinkar. Han får utgöra min kalenderbild för den tredje december.
Min blogg är alltså lite av en adventskalender där det varje dag från första december till den 24:e bjuds på en vinter- eller julinspirerad bild.
Jag sov oroligt, vet inte varför jag vaknar så ofta. Kanske jag har sömnapné. Det kan jag inte veta då jag levt snart tolv år ensam. På resor brukar vi med väninnor göra den andra uppmärksam på sömnrytmen, men mest har det då handlat om att jag eller hon snarkar lätt. Inte så att vi haft andningsuppehåll.
Drömde också en hel massa igen, men det är jag van vid. Skulle ha fått ha sovmorgon idag och inga plikter som väntar, men klockan åtta började arbetet med att ta bort trädstubbar från parken intill mitt hem. Tjugofem meter från mitt sovrumsfönster. Borde jag klaga hos president Alexander Stubb om dessa stubbar? 😂
Dagen började annars bra med detta roliga kort som jag fick från Tyskland i postcrossingen. Alla som förstår tyska kan ”Viel Spaß haben”, t.ex. bloggvännerna Kristallina och ProfessorDeutsch.
Fick också en liten papperskasse full med tändrosor av en bekant idag. Eller fick och fick – jag hade beställt dem och betalade förstås för dem. Nu ska det bli extra roligt att elda i dag då jag kommer hem från frissan.
Klart att jag ska vara med i årets sista Hoppa på tåget hos lokföraren Åke, där temat är TOMTE. Jag hoppas att jag NU har förstått rätt 🤣 Då det var julbock som tema visade jag finska julgubben, för bock = pukki och finska ordet juolupukki = julbock, så det så!
Nu ska vi visa tomtar, och kanske jag har sådana på loftet ibland, men det här måste väl ändå vara en tomte. Eller är tomtar bara små nissar för mina bloggvänner i Sverige? Är det här också en bock, eller är bocken bara det ni sa – en halmbock?
Som ni ser har ni gjort mig HELT förvirrad 😀 Men jag är med i alla fall i utmaningen och kanske kan skapa en del hysteriska skratt eller små sneda leenden.
Ofta då jag är låg i sinnesstämningen, av olika orsaker ledsen eller fundersam, tar jag en kort promenad. Sedan hoppar jag i bilen om jag råkar ha tillgång till en sådan. Kör planlöst runt på stan. Inte sällan landar jag på gamla kyrkogården. Nu nog med ett mål att ta bort de utbrunna ljusen från julaftonen.
Det är väl något med tystnaden och friden på kyrkogården som lockar.
Jag har en del små jobb som väntar. Bland annat läser jag en bok jag ska recensera till nästa tidning. Och så har jag sysselsättning med eldandet, som jag fortfarande inte tröttnat på.
Efter en dag då jag känt mig låg brukar det komma bättre dagar. Jag litar alltid på det. Och den där pusselbiten… om jag nu bara skulle förstå och acceptera att han överhuvudtaget inte finns. Blir livet mer tjohejsan då?
Jag har tänkt att jag ska bli mer humoristisk på bloggen från och med nästa år 🙄🤣 Men sånt går ju inte att styra och då blir ju den här bloggen falsk, om jag hela tiden låtsas att allt är bra och bara skojar bort allt? Så något nyårslöfte kring det blir det inte, och inte nåt annat löfte heller, brukar inte ge sådana.
Eller jo, två löften kan jag ge 🙂 Jag börjar INTE röka. Jag fortsätter vara mig själv här på bloggen, skriver om såväl fina som mindre roliga sinnesstämningar.
Det var mycket vackert och stämningsfullt som vanligt vid hjältegravarna på nya kyrkogården igår. Min syster och jag har lagt ner varsitt ljus vid morfars minnessten. På gamla kyrkogården klarade vi bara av att komma fram till pappas grav där vi också lade ner varsitt ljus. Där fanns dels mycket snö mellan gravplatserna, dels var det ställvis väldigt halt, och pappas sten ligger inte vid en upplogad gång. Men vi lyckades pulsa oss fram till den.
Sedan tog vi inga risker med övriga släktingars gravar där. De var mer svårtillgängliga, så vi fick nöja oss med att sända våra tankar till bortgångna nära och kära.
Fick en söt tomteprydnad av min syster. Mamma undrade varför han inte har några ögon. Jag sa att mössan ramlat ner framför dem 🙂 Bara näsan syns med nöd och näppe.
De här tomtarna blev ju populära för en tid sedan. Och de är just sådana att deras ögon inte syns. Det är liksom pointen med det hela 🙂
Då mamma och min syster hade åkt hem avslutades min kväll i ensamhet i soffan vid teven. Jag såg på Mark Levengood i Sveriges teve, olika julkonserter och innan jag lade mig tittade jag på midnattsmässan från Rom. Det är något speciellt med den.
Igår glömde jag sätta ut Caritas kalenderbild för dag 12 i december. Så här kommer den. En lykta på gården Sjövalla där jag gjorde ett reportage som ska komma i Nya Östis dubbelnummer till jul.
Vi handlade till mamma på dagen igår och skötte egna ärenden, såsom ofta om torsdagar. På kvällen hade vi Nya Östis julmiddag på trivsamma Degerby Gille. Det var som vanligt riktigt roligt att äta gott och prata med kolleger. Vi ses ju annars inte så ofta då nästan alla gör sina jobb hemifrån.
Såhär på luciadagen borde jag ha en bild av ett luciafölje, men det har jag tyvärr inte nu 🙂 Tomten, den lilla halmbocken och värmeljuset fanns i fönstret i restaurang Degerby Gille så de får sprida dagens inför-jul-stämning.
Och så är det fredag igen! Vilket betyder att jag tar del av Elisamatildas fem frågor, och utmaningen heter ”Tur i otur”.
Har du någon gång haft en lyckodag där allt gick rätt? Jag har inte tänkt på det. Vissa dagar är bättre än andra, och en lycklig dag är en dag då jag får vara frisk och ha människor omkring mig som bryr sig om mig.
Har du någonsin upplevt något riktigt oturligt på en fredag den trettonde? Säkerligen, men inget som jag minns just nu.
Vilka är dina tankar om skrock, som att gå under en stege eller att en svart katt korsar din väg? Jag känner till dessa skrock och jag går inte under en stege, men det har inte med tanken ”otur” att göra, och jag spottar inte om svart katt springer över en väg.
Har du någon gång undvikit något för att du trodde det skulle ge otur? Det har säkert hänt, fastän jag inte nu kommer på ett bra svar här heller.
Tror du på karma? Ja, eller jag önskar att det är så att den som gjort någon illa måste ta lärdom av det, på något sätt. Detta utan att säga att jag önskar personen som utsatt mig för något tråkigt att råka lika illa ut. Det här var svårt att förklara 🙂
Guldprydd kotte och boll, och tomten ser ut som ett troll? Luvan döljer hans blick, vad han tänker, vi veta ej fick. Men en stjärna röd, ger åt kransen glöd.
Bloggaren Mitt Skogslidenhar ett tema som heter Färgsprakande fredag. Jag har flera gånger tänkt vara med i det, men varje gång glömt temat. Nu råkade jag se bloggvännen Geddfish länka till sitt inlägg på Facebook och då tänkte jag, NU ska jag vara med. Ni vet ju att mitt liv inte sprakar av färger, men det kan ju börja göra det. Fastän jag älskar svart och vitt, grått och mörkbrunt 😀
Jag skrattade faktiskt gott och länge igår åt denna tomte. Han fick mig att fnissa. Så han hade mycket väl kunnat kvala in som ett Glad måndag-bidrag men nu fick han stå för de färgsprakande istället.
Hos Elisamatildaär det temat ”Egenskaper” som gäller. Hon frågar följande och jag svarar:
Vad är du för kort för att göra? – Nå upp till översta hyllorna i mitt kök här hemma, och ibland finns varor på hyllor i affärer så högt uppe att stege behövs och då får någon annan klättra.
Vad är du för envis för att göra? – Jag är för envis för att ge upp, om det uppstår tekniska problem vill jag lösa dem, och om jag inte genast hittar en sak jag letar efter ger jag inte upp i första taget.
Vad är du för rädd för att göra? – Har ännu tandläkarskräck. Innan pandemin fick jag bort en del av rädslan. Sedan fick jag inte gå dit på ett par år och nu finns rädslan igen…
Vad är du för lat för att göra? – Orkar inte läsa långa instruktioner och manualer. Tillreder sällan mat här hemma, går hellre ut och äter.
Vad är du för ung för att göra? – Undrar om det finns något sånt då man fyllt 61 år? Skriver som Elisamatilda, jag är för ung för att gå i pension, men om fyra år borde jag få göra det.
Ni som följt min blogg vet att jag protestköper en julkalender redan i oktober för att de börjar säljas då. Sedan öppnar jag en lucka från den första november till den 24:e november.
I år hade jag en After Eight-chokladkalender. I den sista luckan fanns en ganska stor chokladtomte i mörk choklad med mintsmak. Honom åt jag förstås upp direkt 🙂
Till minnet av honom – GOD jul – ät det du gillar i dag, om det så är choklad eller köttbullar, Janssons frestelse eller jullimpa 🎄🕯 Eller allt på en gång 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 