Visst är barn och unga underbara ❤️

Väldigt ofta nås vi av berättelser om barn eller unga som betett sig dåligt. De busar, väsnas, snattar från affärerna och vår skapare vet vad allt de ”små liven” håller på med. De riktigt värsta är kriminella redan i låg ålder.

Men visst vet vi att de allra flesta är skötsamma, artiga, roliga, omtänksamma och att många av dem också kan uttrycka sig tydligt i ung ålder.

Så inte vet jag om skolorna eller hemmen missat så mycket då det gäller att få barn att läsa, skriva och röra på sig.

Här var jag på besök i dag. Generalshagens skola är nu nyrenoverad invändigt. Den var en folkskola i Lovisa då jag var barn och började min skolgång här 1969.

Bilden tog jag innan rasten började och då fylldes gården av livliga barn av vilka många deltog i utmaningen Rastmaraton. Det är ett pedagogiskt och motionsfrämjande koncept där eleverna samlar kilometer genom att springa eller gå under skoldagens raster. Jag skriver om det till Nya Östis.

På Facebook skrev jag tidigare i dag så här:

”En sådan rolig start på dagen ❤ Barn som hoppar jämfota och säger ”intervjua mig, intervjua mig”! Ofta då jag träffar vuxna får jag höra ”nä jag säger no int någo, o inga vill jag vara med på foto heller” 🤣 Och pricken på i:et, en flicka som såg att jag hade svårt att få anteckningsblocket ner i fickan, frågar ”kan jag hjälpa dig” och det fick hon förstås göra. Tack för att jag fick komma, Generalshagens skola ❤ !

Fortsatte sedan i Lovisavikens skola som är ett högstadium. Lika trevliga och artiga elever som jag fick intervjua där. Och en vänlig personal som alltid välkomnar lokaltidningen.

Avslutningsvis deltar jag i Elisamatildas utmaning, Fem en fredag, där temat är TUR.

När kände du dig som mest lyckligt lottad?
Numera på ”lite äldre dar” får jag väl säga att det är varje morgon som jag känner att jag är frisk och kan stiga upp från sängen och börja dagen med normal ork. Andra gånger är då jag tappat något som en ärlig person hittar, eller senast då jag trodde att jag redan hade tappat nyckeln till nya bostaden men så hade jag lämnat den i dörrlåset då jag var så tankspridd av allt jag hade omkring mig.

När hade du senast riktigt bra timing?
I dag då jag skulle hämta syrran från hennes gård. Jag hade tänkt göra ett ärende innan men såg att hon redan var klar där ute och körde inte förbi.

Vad vill du ha tur med den här veckan?
Väntar ju varje vecka på en lottovinst 😂 Ni kan inte ana hur generös jag skulle vara mot sådana som behöver hjälp om jag ens vann några tusenlappar. Måste inte vara en miljon som jag vinner.

När litar du på magkänslan?
Alltid.

Har du ett lyckonummer, och ger det lycka?
Nej, har nog inget specifikt lyckonummer.

Vad är en sommar utan lokal sommarteater?

Sommarteater, den sker utomhus under bar himmel när det är som bäst. Vissa dagar skiner solen och det kan vara rejält varmt. Då svettas alla, såväl i publiken som på scenen.

Andra dagar regnar det, mer eller mindre. Då blir det halt på scenen och jag sitter och är orolig för när de unga som springer, dansar, hoppar och gör volter på scenen ska ramla 😱 och kanske slå sig illa.

Men allt gick bra igår då Marina och jag såg musikalen Fame på Lurens sommarteater. Det regnade, men bara lite.

På scenen såg vi omkring trettio energiska ungdomar, som utan tvivel utgör framtiden för sommarteatern. Sådana talanger, sådan energi och glädje!

Alla var bra, alla hade sin utstrålning. Mina favoriter blev Alma Katz, Albert Rehnström och Aron Gustafsson. Fantastiska sångröster har Amanda Heinonen, Wilma Bäcklund och Rebecka Stråhlman.

Men det som känns bra med en amatörteater är att det finns plats för alla. Varenda en måste inte sjunga som en näktergal eller annars vara perfekt, här finns det ett uppdrag för precis alla som vill vara med.

Här har vi kommit till avslutningsscenen då de studerande har fått sin examen.

Det här är inte tänkt som något slags recension av pjäsen. Den uppgiften överlåter jag till tidningar och radio 😀

Men jag kan ändå rekommendera Fame för alla som gillar dans, sång och musik. Plus att jag anser att det hör till att gå åtminstone på en sommarteater varje sommar. Att understöda och uppmuntra det lokala.

Att göra sommarteater är ett stort maskineri med audition och övningar som börjar redan i januari. Utöver skådisarna och regissören finns det många frivilliga som jobbar med allt från att sälja biljetter, korv, kaffe och glass till att agera parkeringsvakter.

Här är det paus och vridläktaren är därför nästan tom. En ny läktare ska byggas till nästa sommar.

En affischprydd vägg invid entrén till sommarteatern.

Snöyra – men snart blir det slask

Minus arton grader på tisdagsmorgonen.
Minus fyra i dag.
Plus fyra utlovat till helgen.
Så man kan föreställa vilken sörja det blir av det här 😀

Busstationen och Tranbrunnsparken i Lovisa.

Tranbrunnsparken. I bakgrunden polisstationen och taxistationen.

Brandensteinsgatan.

Hade träff med två trevliga tjejer på gymnasiet. De ska hjälpa oss göra tidningen. Vi behöver ungdomar i vårt team. Särskilt bra känns det att de här tjejerna vill ha växelverkan, respons på både texter och foton. Jag tror vi kommer att få ett bra samarbete!

Läsa ikapp

En ganska hög hög av tidningar.
En ganska hög hög av tidningar.

Då vi hade gäster torsdag-måndag hann jag inte läsa alla tidningar så grundligt som jag brukar. Därför tog jag itu med dem i dag.

Ibland får jag idéer till lokalt vinklade artiklar av sådant som våra största dagstidningar på svenska och finska skrivit. Men jag läser också för att hålla de två språk jag kan bäst – svenskan som är mitt modersmål, och finskan – så levande som möjligt.

Med att hålla språken levande menar jag inte att de håller på att dö inom mig. Jag bara tror på att man bör läsa mycket för att själv kunna skriva både journalistiska och skönlitterära texter så att de blir bra.
Utan ett stort ordförråd kan man inte heller uttrycka känslor.

Annat jag gjort i dag än läst tidningar? På jobbet skrev jag om de bråda tider däckföretagen väntar sig nu då vi ska byta från vinterdäck till sommardito. Jag träffade också ungdomar som av olika orsaker är utslagna, marginaliserade, utan jobb.