utmaningar

Tog mig an utmaningar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Nu låter det som om jag gjort något häftigt. Men vad som är häftigt i ens liv, det är ju upp till var och en för oss att bestämma.

Idag bjuder jag på två höstbilder, tagna igår kväll då jag cyklade till tandläkaren.

Tranbrunnsparken med sina ståtliga träd och busstationen i bakgrunden.

En vacker lövhög som troligen blåsts ihop av en lövblåsare vid Östra Tullgatan. Fina färger! Får lite lust att gå in där och sparka runt, men har nu någon blåst ihop dem ska jag kanske inte sprida ut dem på nytt 😀

Hos Klimakteriehäxan är det i dag bokstaven U som gäller i ABC-racet. Jag brukar inte kolla på orden hon valt, och inte besöka andra bloggare som är med heller – inte innan jag själv skrivit ut mina ord.

UTMANING blev väl ett självklart ord.
Igår antog jag min egen utmaning ”kom ihåg att fota i din omgivning så att dina följare får se annat än utsikten från ditt fönster”.
En annan utmaning var tandläkarbesöket, det sista nu på en tid i alla fall med ”större ingrepp”. Nästa besök blir hos hygienist i december.

UPPESITTARKVÄLL, som jag gillar att ta del av då Bingolotto arrangerar sådan i Sveriges TV. Är också annars en kvällsmänniska och det blir en del uppesittarkvällar också vid datorn för min del.

UTBILDNING som är nog så viktigt på alla plan, men i synnerhet nu då så mycket annars styrs av fejknyheter, AI och annat som vi måste kunna tolka rätt.

Dagens fråga i tacksamhetskalendern:
Who was kind to you lately? Vem var vänlig mot dig nyligen?
Grannen som hjälpte mig täta det stora köksfönstret och var med då jag tände första brasan i den för mig nya ugnen.
Tandläkaren och sköterskan var också mycket vänliga igår.

Kan människor förändras?

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Det är frågan för den andra januari i min bok ”En fråga om dagen”.

Jag är taggad för att vara med i olika utmaningar här på bloggen. Den jag startat själv för många år sedan är Glad måndag. Ibland deltar jag även i Fem en fredag och alltid i Skyltsöndag. Någon gång lägger jag ut Trees on Tuesdays och i år ska jag försöka svara på alla frågor som Orsakullan ställer.

Jag sätter inte igång en utmaning för ”En fråga om dagen”, men den som vill vara med kan haka på och svara här.

Frågan för den andra januari är alltså:
Kan människor förändras?

Mitt svar är: Ja, vi kan förändras, om vi så vill. Viljan att förändras måste starta från oss själva.

Helt snurrig i skallen…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… blev man då vi gjorde nya femdagars tidningen Östnyland i dag. Men det var väldigt roligt och spännande att få vara med om något nytt. Vet inte hur mycket jag får glänta på skynket dan före dan… men vågar kanske visa den här bilden ändå.
Lite marknadsföring kan väl ändå inte vara fel?

En bild från förhandsvisningen av sidorna i redaktionssystemet Newspilot.
En bild från förhandsvisningen av sidorna i redaktionssystemet Newspilot.

Men oj så snurrig jag blev av allt nytt. Redaktionssystemet är detsamma, men mycket annat var helt nytt. Namngivningen av artiklar och val av artikelmallar för att ta några exempel. Textlängderna kollas i en förhandsvisning och alla tekniska lösningar satt inte ännu som de skulle. Men det blir nog bra på sikt det här hoppas jag.
Känner mig ganska mör just nu men ser ändå fram emot morgondagens utmaningar.
Från och med 13 januari hittar du oss digitalt HÄR!

Lovisabild, en lekpark

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Lekparken börjar ta form.
Lekparken börjar ta form.

Den här lekparken, som ännu inte är helt klar, upprör känslorna i Lovisa. En del tycker den är på tok för dyr med miniatyrhus, staket, specialunderlag, gungor m.m.
Man frågar sig varför vi inte asfalterar gator som är i dåligt skick i stället, eller gör något åt sysselsättningsfrågor.

Andra tycker att parken behövs. Dels för alla barnfamiljer, dels för att den marknadsför staden och vi blir påminda om att filmen Onneli ja Anneli (Ada och Glada) filmades i vår stad. Del två, en uppföljning, ska också filmas här i vinter.

Min bild blev inte så bra. Det hade störtregnat just innan och vattnet strilade ännu ner samtidigt som åskan mullrade ovanför huvudet på mig. Så jag tog bilden från bilfönstret.

Den här dagen har känts ganska bra. Vi hade roligt på jobbet
Jag gjorde en personintervju med en poet och kände glädje då jag satt och skrev ut den.
Jag tycker ju väldigt mycket om mitt jobb, både som vikarierande nyhetschef  och som reporter.

Alla utmaningar jag har framför mig, både inom jobbet där vi har omstruktureringar, och inom privatlivet som ska byggas upp från scratch … de känns inte alls hotfulla. Något av det värsta har ju redan hänt – jag har förlorat min bästa vän, min make, till en annan kvinna.

Men jag håller på att vänja mig vid tankarna på att varje dag är ett nytt äventyr och att en prins kan stå och vänta på mig bakom följande krök på vägen 🙂