Språkfrågor väcker debatt

Jag har fått otroligt många vänner i Sverige via min blogg. Det är inte er jag vill åt med detta inlägg 😂💕 Det är ändå lätt att hålla med Fredrick Sonck som skrivit en krönika i Hufvudstadsbladet om den här problematiken. Ganska många svenskar vet väldigt lite om Finland och i synnerhet om finlandssvenskar. Somliga tror att språket de gärna kallar Muminspråk är finska, och kan säga ”ja, men finska är ju inte så svårt att förstå”.

Krönikan ligger dessvärre bakom en betalmur, men det som den delvis handlar om är det här. Jag tycker också att det är förfärligt att den som läser in en ljudbok inte kan uttala ortsnamn och andra namn rätt.

Många finnar, alltså personer som talar finska och har det som modersmål, har också svårt med uttal. De säger Bäärsån då de ska säga Persson, och kummipååt då de ska säga gummibåt. De kan alltså uttala alla bokstäver bokstäver men P blir ofta B och B blir P. Ska de säga att något är bannlyst, då blir det pannlyst.

Språk är intressant och språkfrågor väcker nästan alltid debatt. Hoppas att ingen tar illa vid sig av detta. Det finns säkert många saker som jag inte vet om Sverige eller andra länder 🤣 men jag försöker lära mig.

Och då jag bodde i Sverige var jag tvungen att använda de ord som svenskarna använde, gärna även det uttal som där gällde, för att överhuvudtaget blir förstådd. Jag kunde inte köpa en korgbollsställning till min gudson, för killen som sålde sådana behövde veta att jag ville ha en basketställning. Bad jag om en semla fick jag en fettisbulle och inte den macka med ost och skinka som jag ville ha. Broilerpizza hade ingen hört talas om, det hette kyckling (sjykkling) och ”hutta ett papper i roskis” kunde jag inte göra, jag skulle slänga papperet i skräpkorgen 🙂

Ville jag halsa en karl fattade han noll, för i Sverige halsar man bara läsk eller öl. Det var ju en kram jag hade tänkt ge 🙂