Språkfrågor väcker debatt

Jag har fått otroligt många vänner i Sverige via min blogg. Det är inte er jag vill åt med detta inlägg 😂💕 Det är ändå lätt att hålla med Fredrick Sonck som skrivit en krönika i Hufvudstadsbladet om den här problematiken. Ganska många svenskar vet väldigt lite om Finland och i synnerhet om finlandssvenskar. Somliga tror att språket de gärna kallar Muminspråk är finska, och kan säga ”ja, men finska är ju inte så svårt att förstå”.

Krönikan ligger dessvärre bakom en betalmur, men det som den delvis handlar om är det här. Jag tycker också att det är förfärligt att den som läser in en ljudbok inte kan uttala ortsnamn och andra namn rätt.

Många finnar, alltså personer som talar finska och har det som modersmål, har också svårt med uttal. De säger Bäärsån då de ska säga Persson, och kummipååt då de ska säga gummibåt. De kan alltså uttala alla bokstäver bokstäver men P blir ofta B och B blir P. Ska de säga att något är bannlyst, då blir det pannlyst.

Språk är intressant och språkfrågor väcker nästan alltid debatt. Hoppas att ingen tar illa vid sig av detta. Det finns säkert många saker som jag inte vet om Sverige eller andra länder 🤣 men jag försöker lära mig.

Och då jag bodde i Sverige var jag tvungen att använda de ord som svenskarna använde, gärna även det uttal som där gällde, för att överhuvudtaget blir förstådd. Jag kunde inte köpa en korgbollsställning till min gudson, för killen som sålde sådana behövde veta att jag ville ha en basketställning. Bad jag om en semla fick jag en fettisbulle och inte den macka med ost och skinka som jag ville ha. Broilerpizza hade ingen hört talas om, det hette kyckling (sjykkling) och ”hutta ett papper i roskis” kunde jag inte göra, jag skulle slänga papperet i skräpkorgen 🙂

Ville jag halsa en karl fattade han noll, för i Sverige halsar man bara läsk eller öl. Det var ju en kram jag hade tänkt ge 🙂

26 reaktioner på ”Språkfrågor väcker debatt

  1. Även svenskar som läser in svenska ljudböcker uttalar svenska ortsnamn fel så det är inget unikt på något sätt. När jag flyttade till Stockholm fick jag ofta beröm för min goda svenska fast folk sa att jag bröt lite på finska, det kunde dom höra. Svenska är mitt modersmål men min dialekt kommer från Tornedalen.
    När jag var liten och bodde i Haparanda så skrev den finske vaktmästaren HSP på sopborsten istället för HSB 😀

  2. Ett bra inlägg som även gäller dialekter. Jag är från Skåne och det är ibland svårt att förstå.
    Umgås med många invandrare som också har problem med svenskan. Vill man så kan man förstå.
    Kramar från oss

  3. Vet inte om jag vet så mycket om Finland. Det mesta jag vet har jag lärt mig av dig och din blogg.
    Att Finland har två officiella språk visste jag. Att man sedan uttalar orden fel, ja det gör man ju med andra språk också. Exempel: Arsenal är en fotbollsklubb i England. Svenskarna vill gärna uttala klubben ”Arschenal”. Det blir lätt så tror jag, för finländare uttalar ju svenska inte alltid rätt heller.

    PS. Nu får jag nästan dåligt samvete när jag skämtar om det där med ”i” på slutet;-) DS.

    1. Det känns bra om jag har kunnat förmedla något om Finland, Svenskfinland osv via min blogg ❤
      Aaarsenal, säger jag, men kanske det ska vara Arschenal 😂
      Och ja – nej – finnar kan inte uttala svenska rätt och svenskar kan inte uttala finska rätt.
      Du ska INTE ha dåligt samvete för kiosk / kioski – detta med "i" på slutet för det är bara kul tycker jag!

      1. På tornedalsfinska så har många ord i efter tex det som heter auto i Finland = bil heter biili 😊

      2. Ja, då kan jag förstå varför många i Sverige tycker, tänker och tror att man bara sätter ett i efter ett svenskt ord.
        Kiosk = kioski.
        Glas = lasi (inte glasi dock)
        Papper = paperi.
        Tejp = teippi.
        Osv.

  4. För länge sen köade jag till fartyget i Nådendal med tandemcykeln. Bredvid stor en svensk kille med motorcykel, han berättade att han varit i Bårjåå. Nån timme senare fattade jag var han varit…

  5. Så länge man åtminstone försöker, tycker jag att det skall räknas och duga. Det är ju klart att finländare med finska som modersmål inte kan uttala svenskan rätt. Men hur är det med oss finlandssvenskar? Gissar att vi har en brytning vi med då vi försöker oss på finskan och kanske inte alltid uttalar finskan rätt vi heller…?
    Det är väl upp till oss finlandssvenskar att se till att omvärlden vet mera och kan mera om oss, eller hur…? Det är ytterst få här i USA tex som vet om att Finland har två officiella språk. Folk häpnar och undrar då det får veta att svenska är mitt modersmål och inte finska. Då förliknar jag min situation med Kanada, som har både engelska och franska som officiella språk och har en fransktalande minoritet.
    USA har förresten inget officiellt språk. Alla utgår från att det är engelska, men det kryllar av andra minoritetsspråk också.

    1. Det stämmer, inte gör vi finlandssvenskar allt rätt heller 🙂
      Skulle jag flytta till Tyskland, Storbritannien, Kina… vart som helst – så inte skulle jag kunna språken och uttalen perfekt alls 🤣
      Och ja, jag försöker vara en missionär då det gäller oss finlandssvenskar. Det känns bra att tillhöra en minoritet, vi är ju rätt unika.
      Via dig har jag lärt mig mycket om USA, olika missförstånd har retts ut, fördomar kommit på skam osv. Tack för det ❤

      1. Det var ju roligt. Alla har nog fördomar om USA. Ett stort land som är svårt att förstå sig på. Även om man bor här.
        Dock är det viktigt att komma ihåg att alla länder ’kommer med’ fördomar och stereotyper. På gott och ont. 😀

  6. Visst är det intressant med språk och jag känner väl igen det du skriver om, för till Klintehamn kom det många finska (och danska) flickor på 50-talet för att jobba på Klintebys. Många blev kvar, gifte sig och fick familj här. Jag minns Kajso och Ritva, två systrar och de hade precis den brytning du skriver om, svårigheten med p och b och så sj-ljudet förstås.
    Ha det så gott!
    Kram, Ingrid

    1. Det är ju ändå sist och slutligen både roligt och intressant med språk, och skulle jag flytta till Kina eller vart som helst – till annat land, så garanterat skulle jag också ha svårt med uttal 🙂
      Kram!

  7. Det kan nog nästan anses obildat att inte känna till att grannlandet har en svenskspråkig minoritet. Men kanske känner alla finländare inte heller till meänkieli i norra Sverige.

    Sen tänker jag på att uttalet av bokstäver inte är samma på olika språk. Det ställer till det åt båda hållen, svårt för en svensk att lära sig finskt uttal av p,t,k, eftersom de i finskan inte uttalas med ”blåset” som finns i uttalet av svenska motsvarigheter, man kan testa med att hålla handen framför munnen när man säger pojke och poika. Därför är det heller inte lätt för en finne att ens höra om det är b eller p det gäller när en svensk talar svenska, eller att uttala det rätt själv när b och p ligger så nära varandra i finskan. Därför HSP.

    Vad gäller ortnamn och annat i ljudböcker så borde det verkligen vara ett krav att man kollar upp uttalet. Jag som finne i grunden men väldigt svensk för övrigt hade inte en aning om uttalet av Borgå, i svenskan blir det ju som killen på cykeln uttalade det, men jag har heller inte behövt uttala det högt och man kan skratta åt skillnaderna.

    Men ännu värre, riktigt förfärligt är det om någon inläsare inte kollar upp uttalet av ord i boken som är på annat språk och där har jag ett förfärligt exempel när en av våra mest kända skådespelare har läst in en bok som till och med har sång på finska, det lät hemskt, och där ordet ”täti” konsekvent uttalas fel, bland många andra ord. Hon borde verkligen inte ha gett sig på att läsa in den boken, det kändes otroligt dåligt och nonchalant. Någon annan borde läsa in boken på nytt.

    1. Nä, det är nog säkert mycket vi inte känner till – och jag har också mycket att lära mig, livet ut 🙂
      Intressant det du skriver om ”blåset”, p-ljud och sånt. Jag har inte ens tänkt på det, så nu lärde jag mig åter nåt nytt!
      Jag tror att den där boken ska läsas in på nytt just för att så mycket blev helt tokigt 🙂

  8. Jag förstår dig men jag hör många tyska ord som jag ibland har svårt att förstå, Inte ens på nyheterna kan de uttalar ortsnamn rätt. Tror det är oavsett språk alltid ett problem.
    Men jag har i alla fall berättat för mina söner i Tyskland att det finns finlandssvenskar i Finland.
    Jag har bott i Sverige i 30 år och ändå har jag problem med att uttala några ord rätt. Jag har svårt för: kärna och stjärna. Jag får inte till skillnaden av k:et och stj:et. Det låter likadant hos mig.
    Men kul är det ändå med språk. Älskar MeWe där jag håller på med tyska, engelska och svenska.

    1. Ja, du har säkert rätt – att ortsnamn och även personnamn är svåra att uttala.
      Fint att du berättar om oss finlandssvenskar för dina söner, och kanske även för andra.
      Ja du, det kanske inte är så lätt ändå med sje-ljuden 🙂 Och ryskan som har sina sex eller sju s-ljud 😀
      Dem hade jag svårt med då jag studerade ryska.

  9. Intressant.
    Gillar språk och också geografi.
    Tråkigt och lite förvånande att många svenskar vet så lite. Jag hade mina aningar, men visst inte hur illa det var.
    Även i Sverige uttalas svenska ortsnamn fel.

    1. Ja, vi är många som uttalar namn och ord fel, men vi kan ju försöka lära oss 🙂
      Vissa svenskar vet mycket om Finland och finlandssvenskar, men de har då besökt Finland eller har vänner här som berättat och förklarat?

  10. En lösning på uttalsproblemen kunde ju vara att övergå till tyst teckenspråk. Fast då fick man ju filma talböckerna i stället.

    På tal om finlandsvenska och egendomliga dialekter: på en avdelning på mitt gamla jobb för länge sedan fanns det en man från Pargas och en från Helsingfors, båda med svenskt modersmål. Och så fanns det en tredje som pratade lite konstigt. De två diskuterade detta och gissade att tredje mannen var österbottning. Kanske inte så tokigt tänkt, det finns väl udda dialekter däruppe. Men till slut var det någon som frågade tredje mannen var ifrån han kom. ”Ja jag är från Dalarna!” – Jaha, då var den frågan löst.

    Vet inte hur det är med finlandssvenska dialekter, men jag fick för mig att en truckförare på gamla jobbet var finne. Han skulle köra genom en port som öppnades med en knapp som han inte nådde fram till, så han bad mig sålunda: ”Kan du trycka på knappen?” Men med hans tal blev det: ”Kan du ‘rycka på ‘nappen”. Och det gjorde jag och smilade för mig själv.

    1. Ja, språk är intressanta och ofta blir det roligt också – då jag bodde i Sverige blev det en del skratt åt vissa ord som jag sa, innan jag insåg att så säger man inte i Sverige 🙂
      Tack för dina reflektioner här!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.