Språkfrågor väcker debatt

Jag har fått otroligt många vänner i Sverige via min blogg. Det är inte er jag vill åt med detta inlägg 😂💕 Det är ändå lätt att hålla med Fredrick Sonck som skrivit en krönika i Hufvudstadsbladet om den här problematiken. Ganska många svenskar vet väldigt lite om Finland och i synnerhet om finlandssvenskar. Somliga tror att språket de gärna kallar Muminspråk är finska, och kan säga ”ja, men finska är ju inte så svårt att förstå”.

Krönikan ligger dessvärre bakom en betalmur, men det som den delvis handlar om är det här. Jag tycker också att det är förfärligt att den som läser in en ljudbok inte kan uttala ortsnamn och andra namn rätt.

Många finnar, alltså personer som talar finska och har det som modersmål, har också svårt med uttal. De säger Bäärsån då de ska säga Persson, och kummipååt då de ska säga gummibåt. De kan alltså uttala alla bokstäver bokstäver men P blir ofta B och B blir P. Ska de säga att något är bannlyst, då blir det pannlyst.

Språk är intressant och språkfrågor väcker nästan alltid debatt. Hoppas att ingen tar illa vid sig av detta. Det finns säkert många saker som jag inte vet om Sverige eller andra länder 🤣 men jag försöker lära mig.

Och då jag bodde i Sverige var jag tvungen att använda de ord som svenskarna använde, gärna även det uttal som där gällde, för att överhuvudtaget blir förstådd. Jag kunde inte köpa en korgbollsställning till min gudson, för killen som sålde sådana behövde veta att jag ville ha en basketställning. Bad jag om en semla fick jag en fettisbulle och inte den macka med ost och skinka som jag ville ha. Broilerpizza hade ingen hört talas om, det hette kyckling (sjykkling) och ”hutta ett papper i roskis” kunde jag inte göra, jag skulle slänga papperet i skräpkorgen 🙂

Ville jag halsa en karl fattade han noll, för i Sverige halsar man bara läsk eller öl. Det var ju en kram jag hade tänkt ge 🙂

Heja Sverige och tack mina svenska vänner!

En bra kolumn av Tobias Pettersson i Hufvudstadsbladet.

Precis så här är det. Sedan 1998 har jag helhjärtat klarat av att heja på Sverige, eftersom jag det året bodde i Stockholm. Och jag skäms varje gång som finländare hellre hejar på Ryssland, Canada, Tjeckien eller vilka länder som helst, men inte på Sverige.

Jag skulle gärna vilja förstå mer om det här fenomenet. Varför lider så många finnar av mindervärdeskomplex då Sverige kommer på tal? Känns inte livet bra mycket lättare för en själv om man hejar på sin granne och är glad då landet når framgångar?

Ett svenskt så kallat fiasko betyder inte automatiskt glädje för mig. Aldrig efter 1998. Men jag kan erkänna att jag har tänkt om, och att jag en gång hörde till hopen som tyckte det var svårt då Sverige besegrade Finland eller vann något överhuvudtaget.

I dag försöker jag föregå med ett gott rikssvenskt exempel, vara positiv och glad. Även fastän jag ibland känner att jag hånas för det.

Och ett ❤ -ligt tack vill jag rikta till alla mina vänner i Sverige som känt glädje tillsammans med mig för vårt hockeyguld!

Roliga Mandelmanns och underbara Dagny!

I går kom det många bra program på tv. Då jag har en del av Sveriges kanaler blir det ofta svårt att välja, och många bra program kommer rätt sent på grund av tidsskillnaden.

Då jag jobbade som anställd och skulle köra till Borgå hade jag ofta väckning kring sju eller tidigare på morgonen för att hinna till 8.30 till redaktionen. Nu känner jag mig lyckligt lottad som ganska långt kan styra mina tider själv (övning inför pensionsåren?) och följa min naturliga dygnsrytm.

Mandelmanns gård. Foto: Via tv-rutan från TV4.

Mandelmanns gård som visas på TV4 tycks också dela tittarskarorna. Antingen gillar man paret på gården eller så gör man det inte. Gustav är lite som tv-profilen Ernst, han säger roliga saker som ”huller om bladder” eller ”nykläckta lamm” 😀

Jag tycker det är bra att alla de problem som vi människor onekligen har i vardagslivet inte ältas här. Mandelmanns gård har hög mysfaktor. Ändå är allt inte bara vackra princesstårtor på födelsedagen utan även ett hårt liv på en gård där djur ibland dör 😦

En blandning av koskit blir bra väggmaterial 🙂 Foto: Via tv-rutan från TV4.

Och sedan valde jag programmet med 106-åriga Dagny framom Veckans Brott. Hon är så härlig. Nyfiken på allt. Sätter man sig ner så dör man, säger hon.

Jag blir också gärna 106 om jag får vara lika spänstig och vital som Dagny. Hon måtte ha fantastiska gener, såsom hon rör sig i rask takt, till och med uppförsbacke! Foto: Via tv-rutan från TV4.

Tänker på vännen Svante

Svante som jag känt under några år, en bloggare från Kårböle som ligger nära Ljusdal i Sverige, har blivit lite av en kändis. Bakgrunden till det är ju inte så kul eftersom det är skogsbränderna som lyft fram honom och många andra svenskar i media.

Min förra kollega Jan-Erik Andelin har skrivit ett nyhetsreportage i Hufvudstadsbladet. Digitalt kan det läsas här. Kan hända att inloggning behövs, själv har jag prenumeration på tidningen.

Huvudstadsbladet 25 juli 2018.

Inget är ju trevligt med den här omfattningen av skogsbränder… Men att världen är liten kunde konstateras ändå. Då ”Erkki” intervjuade Svante började de prata om Finland överlag, om Lovisa och om att blogga. Svante bloggar, jag bloggar, vi känner varandra fastän vi aldrig träffats. Vilket resulterade i att jag en sen kväll fick ett meddelande av ”Erkki” som ville hälsa från Svante till mig. Att allt är väl med honom, att han fick vissa saker  med sig hemifrån, bland annat sina naturfoton.

Men Svante är Svante och hans replik ”Brinner mitt hus, så brinner det” säger allt om min fina bloggvän.
Om du någon gång kommer åt en dator och läser det här – så tack för hälsningen Svante!

Klart för gästen att anlända

… här ska han få sova.

Va? Tycker ni att det är för spartanskt?
Hmm. Okay. Får väl fixa nåt slags underlag då 😀

Inkvarteringen kostar ingenting och bjuder ibland på så här fin solnedgång, så om gästen börjar gnälla tar jag bort madrassen!

Nä men skämt åsido sade slaktaren… det ska bli trevligt med en till som hejar på Sverige på lördag.

Veckans ord – SPEL

Kan knappast ha undgått någon att fotbolls-VM pågår. Det är SPEL som jag följer med stort intresse.
I går var det extra härligt att se Sverige besegra Mexiko.
Sverige är i åttondedelsfinal! ❤

Klappat och klart, seger 3-0!

Ännu härligare hade det varit om Jimmy Durmaz hade fått spela, om så också bara fem minuter på slutet. Som en manifestation mot rasism och hat.

Att Tyskland, som på ett bra men snopet sätt besegrade Sverige i grundseriematchen innan, nu blev sist och inte tog sig till slutspelet… det var otippat men kändes rättvist, så många chanser som Sverige hade både mot Tyskland och Mexiko.

Glädje!

Blev det ibland för spännande ägnade jag mig åt ett annat SPEL som genom åren gett mig mycket glädje, Wordfeud!

Det är Sanna som håller i trådarna då det gäller fotoutmaningen veckans ord!

 

En fördel med att vara privatföretagare

… är att jag kan bänka mig vid teven en måndag eftermiddag klockan halv tre för att se Sveriges öppningsmatch i fotbolls-VM. I det stora hela bestämmer jag själv vad jag jobbar med och när.

I grundseriens första match möter Sverige Sydkorea. Ser ju Sverige som mitt andra hemland. Spännande eftermiddag att vänta!

I går hejade jag på Mexiko, och det gick vägen med 1–0 seger mot Tyskland. Har inget emot Tyskland, men då landet vunnit alla öppningsmatcher i VM de senaste 32 åren tyckte jag det skulle ha blivit lite väl enformigt om den tyska maskinen åter en gång vann 😀

En startelva som Sveriges TV4-studio föreslog i går kväll.

Skyltsöndag, den 17 juni 2018

Ett par minnen från april månad i Täby Centrum i norra Stockholm.

Om du tänker efter kunde det här vara ett litet visitkort, eller en skylt som är en gånger en och halv meter stor. Här finns inget att jämföra storleken med, men jag gissar att den här väggreklamen är fem gånger tre meter 🙂

En pigg liten informationsskylt.

Utanför centrum fanns praktiska skyltar som visade var man kunde ställa cyklarna. Den skylten var lite mindre 🙂

Bloggaren BP förvaltar Skyltsöndag!

Storstugan i Täby

Jag bodde i Täby i norra Stockholm 1998. Inte i de husen jag visar på bild här, alltså Storstugan, men ett stenkast bort – på Marknadsvägen.
Täby kallas också Staden på landet, för man behöver inte köra mer än tio minuter med bil (om ens det) så ÄR man ute på landet där det finns hästar i stora hagar och fin natur.

Storstugan sedd från Kullagränds och Åkerbyvägens håll. Sexton våningar har jag fått det till då jag räknat 🙂 Enligt uppgifter på Wikipedia har huset 17 våningar, så bottenvåningen missade jag tydligen. Ursprungligen var det meningen att huset skulle få 25 våningar!

Här har det tydligen gått vilt till då armaturen välts omkull.