Finland

Hjältarna glömmer vi aldrig

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Hjältegravarna på Lovisas nya kyrkogård.
Snön har dalat lätt hela dagen. Det är en minusgrad och ingen blåst.
Helt idealiskt då någon vill tända ljus på gravar.
Lyktorna är resultatet av en insamling, handsmidda var och en. Krigsveteranföreningar, församlingar, reservister och andra föreningar och organisationer har under årens lopp alltid sett till att det finns ett ljus vid varje krigshjältes sten. Nu finns även fina lyktor ❤
Morfar Edvin Ahllunds sten. Jag har svårt att minnas platsen exakt fastän jag kommer hit varje år, flera gånger. Var det andra stenen i första raden, eller första stenen i andra raden, eller andra stenen i andra raden. Började putsa snön från en av dem. Slutet på namnet var LUND 🙂 Men nej, det var ju Kurt Bärlunds sten, bredvid morfars.

Jag tror att varken Kurt eller Edvin tog illa upp. De kunde se mig våndas där vid stenarna och kanske smålog lite för sig själva i sin himmel. ”Nåja morfar, äntligen hittade jag dig” sade jag. ”Varsågod – här är ditt ljus såsom under många år tidigare. Tack för att du gav ditt liv så att jag kan leva i ett fritt land”.

Många kransar och ljus vid Pro Patria, För Fosterlandet-stenen. På dagen finns här hedersvakter, likaså på julaftonen.
Klockan är fem på eftermiddagen. Mörkret har lagt sig. Julgranen har kommit till gården och Finlands flagga får ännu vaja kvar en stund.

Känner stor tacksamhet för mycket i dag. Nu ska jag börja se på tv, balen från presidentens slott, en tradition som lever och förändras med tiden, efter en paus under pandemiåren. Och så ska jag skåla för mitt kära fosterland Finland 🕯🍾

Lucka 6, tack för självständigheten 🙏

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Den här dagen har alltid varit viktig för Finland, sedan 1917 och efter krigen på 1930-1940-talet.

Ju äldre jag blivit själv, desto mer har jag förstått vilka uppoffringar som gjordes av våra förfäder. Självständigheten uppskattas mer och mer dag för dag, inte minst för att vi nu kan se hur Ukraina kämpar för hela Europa.

Tackbrevet som mormor fick av fältmarskalk Mannerheim har jag inramat här hemma.

Min morfar Anders Edvin Ahllund fick jag aldrig träffa. Hans kropp återfanns inte heller. Det blev ett livslångt trauma för hans hustru (min mormor) som blev krigsänka med fyra barn. Min mamma, som är 88 år i dag, var krigsbarn på västkusten i Sverige några år.

Gravljus med Finlands flagga ska min syster och jag föra till hjältegraven i dag. Vid olika hjältegravar i nejden, och runtom i hela Finland, har kransar lagts ner i dag för att hedra minnet av alla stupade. Traditionen är mycket viktig och även barn från grundskolan brukar dagen innan självständighetsdagen föra ljus till hjältegravarna. På det här sättet ser vi till att kamperna som utkämpades, och den seger som slutligen efter stora uppoffringar blev vår, Finlands, inte faller i glömska.

Lucka 5, kan kärleken och freden segra?

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Vem som helst av oss välkomnar säkert frid och fred på jorden. Det är ofattbart att det hela tiden ska krigas nånstans, utövas våld, förtryck, tortyr och andra hemskheter. Ondskan finns omkring oss, men så finns också kärleken. Så måtte den vinna, inom vilken tidsram det än handlar om.

Imorgon firar vi självständighetsdag i Finland. Vi har delat upp jobbet på tidningen så alla inom hetsigaste produktionen inte ska behöva jobba hela den dagen, den är nämligen ”röd” i kalendern, en helgdag.

Men tidningen ska ut ändå den åttonde december, så alla kan inte ta hela dagen ledigt.

Jag har planerat att föra ljus till min morfars hjältegrav imorgon. I dessa tider känns den självständighet som vi vann 1917 och sedan även senare försvarade extra värdefull. Jag tror att Finland som har upplevt krig så sent som 1939–1944 känner något slag av brödraskap med Ukraina. Vi har kämpat, och de kämpar, mot samma fiende.

Historien upprepar sig dessvärre. Varför lär sig människan ingenting? Finns det hopp för att det goda kan segra en dag?
Jag vill tro det 🙏

Basket och Vackra hem-finalister från Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Jag har aldrig varit sådär superintresserad av basket, men ju bättre det gick för Finland i Eurobasket, desto mer började jag följa matcherna. Att vi idag snubblade på målsnöret mot regerande mästarna Spanien i kvartsfinalen gjorde mig inte besviken. Tvärtom. En sådan bragd av oss att komma ens så långt!
I Finland har vi flera tv-kanaler – heheh om ni inte visste det! … och en av dem heter MTV3. Där går realityserien Suomen Kaunein Koti (Finlands vackraste hem). Tio avsnitt med tre deltagare i varje, och från de tre första har Lovisa gått vidare med husen Råbacka och Korvfabriken. Bilderna jag visar här är tagna via tv-skärmen och visar Pia Siréns och Mirella Pendolins hem. De har förvandlat Kasténs gamla korvfabrik till en underbar personlig oas.
Lite suddig bild då den är tagen via tv-skärmen men det här är köket i Pias och Mirellas hem.

Efter några veckor är det dags att rösta på vinnaren i finalen, där tre deltagare nu är klara, men sju ska ännu utses. Två av tre kommer från Lovisa, och tänk då att här finns vackra hem från hela Finland med!

Språkfrågor väcker debatt

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Jag har fått otroligt många vänner i Sverige via min blogg. Det är inte er jag vill åt med detta inlägg 😂💕 Det är ändå lätt att hålla med Fredrick Sonck som skrivit en krönika i Hufvudstadsbladet om den här problematiken. Ganska många svenskar vet väldigt lite om Finland och i synnerhet om finlandssvenskar. Somliga tror att språket de gärna kallar Muminspråk är finska, och kan säga ”ja, men finska är ju inte så svårt att förstå”.

Krönikan ligger dessvärre bakom en betalmur, men det som den delvis handlar om är det här. Jag tycker också att det är förfärligt att den som läser in en ljudbok inte kan uttala ortsnamn och andra namn rätt.

Många finnar, alltså personer som talar finska och har det som modersmål, har också svårt med uttal. De säger Bäärsån då de ska säga Persson, och kummipååt då de ska säga gummibåt. De kan alltså uttala alla bokstäver bokstäver men P blir ofta B och B blir P. Ska de säga att något är bannlyst, då blir det pannlyst.

Språk är intressant och språkfrågor väcker nästan alltid debatt. Hoppas att ingen tar illa vid sig av detta. Det finns säkert många saker som jag inte vet om Sverige eller andra länder 🤣 men jag försöker lära mig.

Och då jag bodde i Sverige var jag tvungen att använda de ord som svenskarna använde, gärna även det uttal som där gällde, för att överhuvudtaget blir förstådd. Jag kunde inte köpa en korgbollsställning till min gudson, för killen som sålde sådana behövde veta att jag ville ha en basketställning. Bad jag om en semla fick jag en fettisbulle och inte den macka med ost och skinka som jag ville ha. Broilerpizza hade ingen hört talas om, det hette kyckling (sjykkling) och ”hutta ett papper i roskis” kunde jag inte göra, jag skulle slänga papperet i skräpkorgen 🙂

Ville jag halsa en karl fattade han noll, för i Sverige halsar man bara läsk eller öl. Det var ju en kram jag hade tänkt ge 🙂

Glad måndag! 30-05-2022

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
No words needed 🏒🍾🥂❤🥇🏆

Men några ord ändå. Ett helt otroligt lag och en fantastisk tränare.
Och nu blir det trevligare för många att fira i sommarväder än då det var snöyra när vi firade vårt första OS-guld tidigare i år.

Ni förstår att söndagen övergick i en extra GLAD MÅNDAG!

Gott och blandat, lotter och efterlängtad ost!

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer
Äntligen! Efter månader efter letande och grävande i olika butikers hyllor både i Lovisa och i grannstäderna finns nu denna ost i K-Supermarkets sortiment. Vet ju inte hur länge, för det hjälper ju inte om bara JAG köper den. Tidigare fanns den hos Lidl. Minns inte om det var Castello då, men tror att det var det.

Med posten i dag fick jag också ett gratulationskort som varit lite längre tid på väg på grund av helgdagar. Men glädjen över kort är ju alltid lika stor och jag fick två lotter med också. Har inte skrapat dem än, så där kan också finnas överraskningar.

Igår tog Finland sig vidare till hockey-VM:s semifinal och möter där USA imorgon. Marko ”Mörkö” Anttila gjorde två mål och hade kunnat göra hattrick med passade till en kompis istället då 4–2 mot Slovakien gjordes i tom bur.

Hos Elisamatilda är det i dag frågorna ”Gott och blandat” som gäller.

När var du senast helt offline?
– I dag. Jag har börjat vara det allt oftare, åtminstone delar av dagen. I dag satt jag på två möten från 14 till 16.30 och då var telefonen på stör ej. Nuförtiden då jag har mycket jobb som samlats på hög stänger jag av alla pling. Gör de brådskande jobben först och svarar efter det. Ibland kan mina svar dröja till följande dag, eftersom jag försöker ha kvällarna fredade.

Vad skulle du klä ut dig till vid en maskerad?
– Gärna James Bond, men jag är väl för kurvig för det? Då vi firade att vi var äldst i skolan 1981 var jag amerikansk soldat, men jag tror inte att sådana krigskostymer skulle vara så uppskattade i dag. Kanske jag skulle göra mig bra som Lilla My istället!

Vilka två val behövde du senast välja mellan?
– I går att se på hockey-VM eller på Karl Fredrik på Österlen. Hockey-VM vann och KF får jag försöka minnas att se när den går i repris.

Vad gjorde du senast i skogen?
– Fotograferade mossiga stenar och vitsippor.

Vilken aktivitet gör du helst ensam?
– Om jag skulle börja träna på gym, så vill jag vara där ensam eller högst med en personal trainer.

Glad måndag, del 2, Finland firar

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Det hade varit roligt att vara med där på Olympiastadion idag då damlaget kom dit för att fira sitt brons, och lite senare herrarna med sina OS-guldmedaljer. Men i detta snöoväder… att ta sig till Helsingfors dit det är åtta mil i en riktning. I halka och mörker fram och tillbaka. Nej tack, kändes tryggare att se detta från soffan. Och visst tänker jag på corona också. Tusentals människor samlade.

Men känslosamt var det, vackert och roligt! Så många glada människor och även barnen till spelarna fick vara med.

Ni ser hurudant väder det är 😂🥶 Här intervjuas Leo Komarov och Hannes Björninen.
Det här guldet och den här snöfesten glömmer vi nog inte i första taget 🙂

Jaaaa! Efter en sjuttio år lång väntan!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Finland har tagit sitt första OS-guld i herrarnas hockey, någonsin. I dag, den 20 februari 2022, är en historisk dag värd att minnas. En namnsdagspresent till mig som kom tre dagar försenad och en 60-års present som kom tre månader i förväg. Tack Lejonen för allt som ni gett mig genom alla de år jag följt er ❤

Det lönade sig att sätta klockan på ringning 5.55. Det lönade sig att se hela matchen. En stund var vi i underläge med ett mål, men jag känner mig inte jäv på något sätt fastän jag säger att Finland i dag var klart bättre än Ryssland. Vi vann 2–1 men matchen hade lika väl kunnat sluta 5–1.

I dag är det en bra dag! Solen 🌞 skiner från en klarblå himmel, det är minus två grader. Europa präglas förvisso av en orolig stämning på grund av Ukrainakrisen. Men i dag ska vi skåla för Finland och glädjas över det historiska guldet 🏒🥇 Vårt lag med sin fina tränare Jukka Jalonen och kaptenen Valtteri Filppula i spetsen är SÅ värda det!

Efter matchen gick jag och lade mig kl. 9.10 och fick en timmes sömn, mycket viktig för min återhämtning. Så tidig väckning som i dag har jag sällan, jag sover oroligt innan en sådan och min rytm störs. Men det var minsann värt alla ansträngningar att stiga upp tidigt i dag 🥰

Och tänk att Finland behövde åka ända bort till Kina för att få sitt första OS-hockeyguld 😂 Och att spela inför en publik som inte direkt var entusiastisk… Hur stor är hockeyn i Kina? Och hur intressant är det för publiken där att se Finland-Ryssland spela? Det var inga stående ovationer av en storpublik direkt, men de som fanns där verkade ändå ha hjärtat med, och en del finska flaggor fanns där också 🙂

Heja Finland, heja mig och heja för lite frihet igen!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Första perioden mot Lettland i OS-hockeyn såg jag inte, hade jobb som vanligt som jag behövde få undan. Men de två följande ska jag se och nu har jag autosvar på mejlen och telefonen på stör ej. Så heja Finland och heja mig!

Ikväll ska jag ut med två vänner på en bit mat. Förra gången vi sågs ute på restaurang var nån vecka före jul, så det är två månader sedan. Allt stängdes ju ner efter jul och nyår på grund av corona och det mesta stod stilla i januari.

Så heja även för det! Att vi kan känna oss lite friare igen.