vänskap

Alla dagar är vännernas dagar

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… och idag är det också Askonsdag. Det får jag ta och googla för att komma ihåg vad det betyder 🙂

Utan att jag egentligen kände till det jag läste på annan plats på nätet: Askonsdagen inleder kyrkoårets fasta och det är en tid för bot och bättring, lugn och kontemplation, började jag faktiskt dagen lugnt med sådan meditation som passar mig.

I fastekalendern, som jag presenterade igår, står det att en mässa med musik, stillhet och gemenskap firas i kyrkan ikväll klockan 18. Jag går inte dit, eftersom jag i ärlighetens namn väljer herrarnas hockeymatch, kvartsfinalen mellan Finland och Schweiz.

Igår firade jag med två väninnor försenad Alla hjärtans dag. Vi brukar ge varandra små gåvor och som ni ser fick jag choklad i olika former och sköna sockor som med fördel kan användas nattetid, och en liten skumpa.

Min gåva till vännerna var rosa doftljus. Jag brukar säga att den som inte kan ha doftljus inomhus kan använda det på balkongen eller senare på ett bord utomhus. Dessutom gav jag dem en påse med praliner som hade smak av jordgubbe och Baileys likör.

Också i övrigt går dagen i vänskapens tecken då jag för en veckotidning ska skriva ett reportage om Glädje i vardagen, och där spelar en nära vänskap stor roll. Två personer som gör mycket tillsammans, idkar utomhusliv, stöttar varandra i livets alla skeden.

En dag som väcker många olika känslor

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

I år skickade jag inga kort på Alla hjärtans dag, men jag önskar ändå att alla som jag känner ska få en fin dag i dag.
Detta kort fick jag av min syster.

Den här dagen kallas även ”vändag” i Finland eftersom den på finska heter Ystävänpäivä. Ystävä = vän och päivä = dag.

Alla dagar ska förstås vara dagar då vi bryr oss om våra vänner, det tror jag att de flesta är överens om.

Den här dagen kan ändå väcka många olika känslor, men så är det ju med alla specifika namngivna dagar, och även med olika helger. Somliga orkar av olika skäl inte med julen medan andra älskar den. Helger och olika datum väcker minnen och känslor, både glada och mindre glada sådana.

Vi förde med vänner och kolleger nyligen en diskussion om vilka tankar Alla hjärtans dag kan väcka. För någon som är ofrivilligt singel kan dagen som ”översvämmas av hjärtan och lyckliga par” kännas förfärlig. Nu talar jag inte om mig själv. Den här dagen är nästan som vilken annan dag som helst för mig. Jag går kanske på kafé med min syster, men det gör vi ju också andra dagar.

Alla känslor ska ändå vara tillåtna på Alla hjärtans dag.
De som älskar dagen ska få älska den och ta ut allt av den.
De som vill dra sig undan får göra det.

Alla hjärtans dag handlar inte för mig heller om presenter eller om att bli uppvaktad. Med några vänner har vi traditionen att utbyta små gåvor med varandra, men det gör vi också kring jul och påsk. Och vi gör det för att vi alla vill göra det. Det ska kännas rätt och bra att ge en gåva, och med tacksamhet tar jag emot det som någon vill ge mig.

Vi har fars dag, vi har mors dag, vi har allehanda dagar längs med året, så visst kan vi ha en Vän-dag.
Den är bra då vi inte låter det kommersiella styra.

Det viktigaste är att vi HAR vänner och känner tacksamhet för varenda en som finns i vårt liv. Riktiga vänner som har hjärtat på rätta stället växer inte på träd. Låt oss värna om varandra ❤

Några tydliga hösttecken?

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Stora salsbordet har städats och tömts så att det ger plats för höstens första pussel! Sortering av bitar påbörjad, imorgon kanske jag har hittat alla kantbitar.

Muhuu eller buhuu! Närmatsdagen, dagen för lokala råvaror, firades i dag och vi åkte till Malmgård med syrran. På den smala landsvägen hittade vi en liten lucka där vi kunde göra ett kort stopp och syrran tog detta foto.

Det är värt att åka till och från Malmgård i Pernå bara för att se denna otroligt vackra allé.

På Malmgård, i denna byggnad, finns ett bryggeri och en gårdsbutik. Utöver det finns ett slott som intresserade kan läsa mer om under länken som finns ovanför bilden.

Det här är att vara ute på landet 🙂 ❤

Dimi och jag har inte setts på länge, kanske inte på ett halvår? Men vi fortsätter alltid prata där vi slutade senast. Hon tillbringade några veckor av semestern i hemlandet Bulgarien. I dag blev det ostbricka och vin på Bistro & Piano Bar Kronan. Vi brukar alltid ha små gåvor till varandra. Hon fick ett doftljus med texten ”Special Friend” och jag fick en rosendoftande tvål från Bulgarien ❤

Vänskapens kraft

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Strax efter nyår åkte jag ner i en deppig dal. Jag sa till mig själv ”nu är det tillåtet att gråta” och jag får tycka synd om mig själv. Åtta och ett halvt år har jag varit ensam. Jag har alltså inte träffat någon partner, någon livskamrat, någon att dela glädje och bekymmer med.

Jag behöver inte någon att dela bostad med, ”bara” någon att träffa då och då.

Lyckligtvis är jag inte totalt ensam. Jag har ganska många vänner och igår gick jag ut med två av dem. Jag berättade då hur jag hade kände mig i söndags och vi kom fram till att troligen många känner lika. Också de som har familj och barn, eller lever som sambos eller som lever ensamma men har en partner.

Vi antar att isoleringen och rädslan som pandemin förde med sig, och alla virus som fortfarande hotar oss, har gjort sitt.

Kriget i Ukraina har också bidragit till att många tappat tron på framtiden och på att det finns godhet i världen.

Många har klimatångest. Jag tillhör inte den gruppen, men jag förstår dem som gör det.

Det visade sig således åter en gång att då jag börjar tala om sådant som tynger mig, inser jag att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Och att det är tillåtet att vara ledsen, att från och till känna ångest. Vi behöver inte hela tiden tänka att vi inte får känna så här eftersom vi trots allt har det mycket bra då vi lever i länder som inte beskjuts med missiler.

Huvudsaken är att vi inte fastnar i det ledsna. Och jag försöker att inte tappa hoppet helt då det gäller min egen framtid. Kanske det är meningen att jag ska vara ensam resten av livet, men att mitt liv kan vara bra ändå?

En gåva av en vän. En gåva som visar vad vänskap är ❤ Omtanke, en kram då och då, det att vi finns till för varandra, lyssnar, förstår och stöttar.

Senare i dag ska jag svara på Elisamatildas fem fredagsfrågor.

Kvällsvyer från Alexandersgatan

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Tog de här bilderna igår när jag promenerade hemåt från väninnan efter klockan 21. Hade några fina timmar där då vi diskuterade allt från kristendom till buddhism och med ett öga såg vi på nyheterna om läget i Ukraina… och då hade vi ju synpunkter på Putin och många andra världsledare.
Det var en kväll då vi fällde några tårar över känslosamma minnen, men också en kväll då vi kiknade av skratt och vek oss dubbla 🤣❣

På vissa bilder har det sett ut som om vi sluppit snön, och visst – snöröjarna gör sitt bästa för att få bort högarna från gatorna. Nu då det regnar, eller kommer slask på dagen, och fryser till på natten är det snorhalt på många ställen. Enklast att gå på körbanan, och det kan jag på sena kvällen försiktigt göra i lilla Lovisa. Jag hinner stiga åt sidan om en bil kommer 🙂
Det här är också Alexandersgatan, med utsikt söderut.

I dag var lyckan enkel men stor då jag flyttade bilen här hemma från en gatan till en annan. Äntligen plogat hela vägen utanför mitt hus på Chiewtizgatan. Tack till er alla som jobbar dag ut och dag in med att forsla bort snöhögar och skrapa bort isiga kanter och sörja.

OS-hockey, ja! Jag brukar vara Finland trogen och ska se om jag orkar upp i morgon vid sextiden då finalen mot Ryssland börjar. Skulle vi knipa guldet vore det ju en unik händelse! Och så hoppas jag att Sverige får brons. Landet har i och för sig redan en hel massa OS-medaljer, rekord genom åren hittills, tror jag.

Men eftersom jag slutat stressa avgör jag inte i detta skede hur det blir. Orkar jag upp i arla morgonstund så orkar jag. Orkar jag inte går världen inte under av det.

Pusselläget

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Hade svårt att slita mig från pusslet igår kväll och det ser jag som ett bra tecken. Jag kan och jag vill varva ner och göra annat än jobba, jobba.

Talade också en halvtimme på telefon med en kille som jag träffade för sex år sedan. Det är egentligen helt otroligt att vi har lyckats hålla kontakten. Något som en gång var en dejt, och han femton år yngre än jag, utvecklades till en märklig men mycket fin vänskap ❤ Det känns bra då man kan vara den man är, och det här med att man pratas vid, skickar något Whatsappmeddelande ibland osv… det har inget med tiden att göra, om vi inte har hörts på två månader. Lika lite har det med andra krav eller ännu mindre med sex att göra. Vi är bara kompisar, som på något konstigt sätt alltid kan börja prata där vi slutade senast.

I dag har vi evenemanget Lovisa Historiska Hus. Vill man inte köpa biljett för att gå in i de privata husen finns det massor av annat man kan göra. Besöka marknader till exempel.

Visar bilder från LHH senare!

Konst i Kapellparken

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Barbro och jag träffades på restaurang Kapellets terrass i dag för att ta ett glas mousserat och jag åt en smörgås med skagenröra. Plötsligt kom jag ihåg att det var precis på dagen fem år sedan jag blev egenföretagare! Så det var ju något att skåla för.

Datumet den 17:e finns också alltid kvar i minnet för Barbro. Hennes man, och min käre kollega, gick bort efter en lång tids sjukdom den 17 oktober. Men som vi sa. Livet går vidare. Ibland gråter man då allt känns alldeles för tungt. Men vi har också skrattat mycket för det finns ju en massa minnen och anekdoter från vårt gemensamma förflutna som aldrig dör.

I dag skrattade vi mycket åt den moderna konst vi såg i Kapellparken 😂
Jag vet att många inte ens skulle kalla allt det här konst, men vi tyckte det var roligt att göra våra tolkningar av verken.

Den första bilden visar ett slags skulptur, ett vattenfall och det känns verkligen som ett riktigt konstverk, gjort av Tero Maksimainen.

Det här konstverket heter Kumiverkkopuu (Träd med nätgummi), och det roade oss mycket.
Sedan hade vi en ”krokodil på rymmen”. Klart att det finns krokodiler i Kapellparkens damm!
Barbro höll på att misstag trampa ihjäl krokodilens små barn 😱😂
Tror att det här verket hette Pyhä konna, en helig sköldpadda. Men det finska ordet konna betyder också bov.
En labyrint av stenar. Namnet på konstverket minns jag inte längre.

Glad måndag! 04-10-2019

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Träffade väninnan Dimi i lördags dels för att fira att hon blivit närvårdare, dels för att jag ville jag tacka henne för att hon tog hand om blommor, post och annat då jag var på resa. Vi hade inte setts på över en månad, så vi åt och drack gott på en restaurang.

Hon fick några små gåvor av mig och det var ju hon som skulle firas och tackas, men ändå fick också jag blommor och ett fint kort av henne.

Glad måndag! Ta hand om varandra, nära, kära och vänner ❤

Roligt att ses igen Outi!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I dag träffade min syster och jag vår vän Outi från Sverige. Hon hade kommit med sin assistent Linda för att fira midsommar i Lovisa och Pyttis.

Vi hann prata och äta gott på Skeppsbron under en dryg timme. Vädret var underbart då det hade börjat blåsa. En liten regnskur på dagen hade rensat undan den tryckande värmen från i går. Vid Lovisaviken är det alltid härligt.

Outi och Carita, vänner sedan mer än trettio år tillbaka!

Jag blev överraskad, glad och lite rörd då Outi gratulerade mig med rosor i krukor!
I går kom också många och kramade och gratulerade för det nya jobbet som jag tar mig an i augusti.
Jag har mycket att vara tacksam för nu känns det som ❤

Har du skaffat ny karl redan?

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Mannerheimstaty från Café Helmi i Borgå. Får funka som symbolbild.

Den frågan fick jag av en dam som ringde upp mig i går. Hennes ärende var ett helt annat, men i samband med att hon frågade hur jag mådde kom också frågan ”har du skaffat ny karl redan?”.

Nu tog jag faktiskt inte alls illa upp, men frågan väckte en del tankar inombords. Hur skaffar man en ny karl? Ordet ”skaffa” låter lite märkligt. Men många talar ju också om att skaffa barn. Som om det vore hur lätt som helst att göra det.

Man FÅR väl barn om så är meningen? Men en karl, honom får man ju inte bara så där. Och jag vill varken få eller skaffa vilken karl som helst.

Jag har det bra som jag har det. Vilket jag också svarade åt damen. ”Jag vet inte ens om jag vill ha nån ny karl”.

Visst hade jag kunnat förklara varför jag resonerar som jag gör, men jag vet inte om hon hade orkat lyssna. Vänskap, som kanske utmynnar i kärlek, skulle kännas bäst. Jag är inte längre aktivt med på någon dejtingsajt. De funkade bra då jag behövde få mod att träffa nya människor efter skilsmässan, men i dag ger de där sajterna mig inte längre något jag vill ha.

Så nej, jag har inte skaffat nån ny karl.
Men om någon trevlig sådan dyker upp, någon som är på samma våglängd som jag, kanske han kan bli en bra och ny vän.