Vardagslycka, i sol och i regn

Efter en lång arbetsdag igår kändes det att enda sättet att helt kunna koppla bort alla tankar från jobbet var att gå till trädgården. Jag behöver bara öppna dörren och gå några steg längs terrassen, ner för en ramp (som har underlättat mycket de dagar knäet är lite svagare), eller för några trappsteg, och så är jag ute på gården. Sedan sneddar jag över den stora gräsmattan eller går via parkeringsplatsen till växthuset och odlingsspalterna.

Grannen Pia tog fotot när jag ”Lucia-eller-drottning-vinkade” från växthuset 😀

Första tomaten av uppskattningsvis över hundra som är på gång ❤ 🍅 Den äter jag nu till frukost på bröd som Pia bakat. Visst är det vardagslycka, dels att ha hjälpsamma och trevliga grannar, dels att när som helst, från tidig vår då snön smultit – till sen höst, kunna ta till sig naturens krafter från trädgården.

Igår var det ibland sol, ibland solregn och en stund även lite mera regn från helgrå himmel. Då det inte störtregnade satt vi under varsitt paraply i trädgården. När det började ösregna gick vi in i växthuset 🤣 Skam den som ger sig!

Vardagslycka

Är att gå ut och äta med vänner en fredagseftermiddag, och att komma hem i god tid 🙂 Inget nattsudd lockar just nu.

Vardagslycka är också att se kvällssolen bilda mönster på skåpen i köket. Det handlar om minuter då man vill fånga det mönster solnedgången skapar.

Hemma är det pussel som ger lugn och ro. Några glas vin. Tv-program, ofta från Sveriges kanaler, i bakgrunden. Läsa vänners bloggar, kommentera dem.

Ingen som säger att det jag gör är fel eller konstigt.
Önskar ändå att det fanns nån som ville dela dessa ”underligheter” med mig. Inte varje dag, men kanske då och då?

Det jag ändå just nu längtar mest efter är två lugna och tysta morgnar.
Lördag och söndag av lugn vardagslycka.

Eftersom vi har badrumsrenoveringar i huset på gång väcks jag alla vardagsmorgnar klockan sju av KLONK (låter som om någon tappar verktyg i golvet)… senare banka-banka, såga-skrapa och slutligen, vid klockan åtta BORRA-BORRA… i dag var ljudet rätt olidligt.

Jag har hörselskydd så jag kan jobba, men då jag får arbetssamtal är det svårt att hitta en plats där det går att tala ostört. (Hur står du ut, har många frågat)…
Nå, jag tänker att jag bor inte i ett land där bomberna faller… men, men… visst tär det på krafterna detta oljud 😦

 

Nu är det vår – solen värmer!

Jag känner solen värma min rygg.
Jag känner solen värma min rygg.

Minus fyra grader har vi i dag och små vindpustar som känns kalla. Men sådan lycka det var att känna solen värma i ryggen!
Jag är på väg hemåt, våningshuset jag bor i syns längst ner till höger. Uppe på Alexandersgatans backkrön kände jag så väl av solens värme att jag blev riktigt vardagslycklig.
Snart snart är det sommar igen!

Siktet ställt på framtiden

I dag har det gått sexton månader sedan jag fick veta att min man hade en annan. Datumet första maj 2014 glömmer jag inte i första taget men jag förknippar det inte längre enbart med ett nederlag.

Nuförtiden försöker jag varje enskild dag, varje vecka och månad se vilka framsteg jag gjort. Och de är många.

Visdomsord i min hall.
Visdomsord i min hall.

Numera brukar jag uppmuntra mig själv. Jag gratulerar mig till än det ena och än det andra.

För då något tar slut innebär det ofta början på något nytt.
Men att se allt det där går inte i en handvändning.
Hur många av mina vänner har inte uppmuntrat mig under månadernas lopp och sagt eller skrivit – ”ha tålamod, allt blir bra en dag”.

Med facit i hand, efter sexton långa månader, har jag börjat få tilltro på att det är så.

Jag vet inte när jag kommer i mål, jag kanske aldrig gör det 🙂 … för det där med mål, vad är det? Vad siktar vi människor mot, vad vill vi nå? Pensionen? Döden?

Nä, livet det är väl här och nu? Just den här stunden – den här sekunden.
Vi vet inte vad morgondagen för med sig. Får vi ens se den?

Jag tror jag börjar förstå vad vardagslycka handlar om.
Men ändå förstår jag inte hela livets mysterium.
Så därför finns det all orsak att vandra vidare, att aldrig någonsin ge upp.

Jag vill veta vad resten av dagarna i det som är återstoden av mitt liv kan ge mig.

Tänk vad lite sol kan göra

Kom hem från jobbet kvart över ett på natten mot måndag. Vi var ett gäng som jobbade med riksdagsvalet för tidningen Östnyland från redaktionen i Borgå.

Skönhetssömnen reducerades från vanliga 7-10 timmar till bara fem, så om jag såg ut som ett mosat äpple i dag fanns det en förklaring.

Men! Någon måste ha tänkt på mig, bett för mig, sänt energi… för den här dagen blev riktigt bra!

Lovisa har fått cyklar till uthyrning.
Lovisa har fått cyklar till uthyrning.

Efter en vecka med uppgifter som inte alla var så där väldigt sprittande fick jag göra en KUL grej i dag.

Såpbubblor!
Såpbubblor!

Och sedan, bara för att solen lyste, fick jag för mig att köpa en blandning som jag kan blåsa såpbubblor från. Ja, jag vet att man kan göra en sådan själv men det var ett riktigt impulsköp som jag gillade 😀
När och var jag ska blåsa bubblorna är ännu oklart.

Kapellparken.
Kapellparken.

Nu var det åter så pass torrt och fint på marken att jag kunde promenera genom parken hem.

Och hemma… där hastade jag ut på balkongen.

Livsnjutning.
Livsnjutning. Vardagslycka.

Här gör jag som jag vill. Det finns ingen som säger att jag borde göra något annat. Jag duger precis som jag är.

När jag känner doften av pärlhyacinterna återupplever jag minnen från barndomen och faster Gretas trädgård. Jag känner solens strålar mot min kind. Hör hästarna från travbanans stall och utegårdar gnägga.

Livet är här och nu och det är just de här mikrostunderna av vardagslycka som jag vill lära mig njuta av.

Kriminellt att sluta tillverka sådant som fanns då jag var barn!

Vardagslycka – kan vara något så enkelt som en påse popcorn. Då man är sugen på sådana, och tror att man ska nödgas ty sig till popcorn som ska tillverkas i mikrovågsugn – då kan man bli jätteglad av att hitta en påse med färdiga popcorn.
Man kan nämligen inte längre ta det för givet att sådana finns, åtminstone inte i centrumaffären. Men i dag hittade jag dessa godingar där.
Om någon vet var jag kan hitta chokladpopcorn – please let me know! Sådana fanns då jag var liten och de var SÅÅÅÅ goda!
Det är kriminellt att tillverkningen av en massa sådant jag gillade som barn har upphört. Varför finns det inte längre kaffebönor till exempel? Ni vet sådana där små karameller med chokladkaffehölje och flytande kaffe (eller nåt slags kaffesmakande vätska) i ett sockrigt innandöme.