Vårsolen ger inspiration, livet segrar

Jag har nu kommit fram till att perioden november–februari är tyngst för mig. Mörkt och ofta kallt, blåsigt, fuktigt, eller allt på en och samma gång. Och då menar jag inte alls specifikt fenomenet med att bo i ett äldre trähus. Var jag än bor här i Finland är de här månaderna tunga för mig.

Och det ska komma bakslag. Bli några nätter med minusgrader, snöa och/eller regna. För vi ska inte tro att våren är här riktigt än 🙂 Men dagarna ljusnar minut för minut och det blir varmare så småningom.

Då andan faller på, att röja, städa, torka damm, flytta på saker – det må vara vad som helst, då gäller det att passa på 😂 För min del städades bordet i köket i dag. En del av växterna fick nya platser, och jag ser fram emot den dag jag på riktigt kan ta in pelargoner här. Jag skulle vilja ha minst tjugo stycken! Men inser ju att det kanske inte är en jättebra idé 😀

Sol och ljus och värme. Nu får växterna det ❤ Sedan gäller det förstås att se till att det inte blir FÖR varmt för dem. Men det blir det inte än på ett tag. Och den dag då jag kan dra bort isoleringen och äntligen öppna fönstren, då måste växterna åter få ny plats.

De som inte behöver ljus är mina glasgrunkor. Tillfälligt får de stå här, i väntan på sticklingar och små buketter och vad allt jag kan tänkas hitta på i vår och i sommar 🙂

Så nu blev det åter lite mer privat här hemifrån. Det är ju inte så att jag inte vill visa den sfären. Det har bara inte blivit av. På något sätt gick jag lite i ide till vintern 😀

Cykellycka och Lovisabilder

Min splitternya Tunturi Saga ser vit ut på den här bilden men är egentligen beige.
Min splitternya Tunturi Saga ser vit ut på den här bilden men är egentligen beige.

Kände mig lycklig som ett litet barn – ja, så som jag antar att ett barn känner sig då han eller hon fått en ny cykel. Det är ett slags frihetskänsla som förstärktes av det fina vårvädret och av det faktum att Saga är lättrampad.

Solen sken från klarblå himmel och isen försvinner snart från Lovisaviken.

Lovisaviken mot söder. I bakgrunden paketjakten Österstjernan.
Lovisaviken mot söder. I bakgrunden paketjakten Österstjernan. Fyren är bara en prydnad men passar bra in i miljön. Vägen till höger är cykel- och gångled.

Strandparken ligger mellan Strandvägen och Lovisaviken.
Strandparken ligger mellan Strandvägen och Lovisaviken.

Strandvägen syns inte på bilden men går förbi husen i bakgrunden. Vägen i förgrunden är en utmärkt cykelled som löper längs Lovisaviken. I parken kan man ha picknick, här ligger museibåten Onni, här finns en jungfrudans av stenar och här ska byggas en lekpark. Ytterligare stenformationer kanske också placeras ut. På bilden syns också Lovisa kyrka som jag visat bilder på i tidigare inlägg.

Släktens sommarställe Kretsgången 16.
Släktens sommarställe Kretsgången 16.

För ungefär ett år sedan, den 30 mars, fanns det så här mycket snö på Kretsgången! Det kändes så vårligt på stan i dag att jag undrade var glasskiosken fanns – men den brukar dyka upp vid torget först till valborg.

Mätaren på cykeln visar hur lång tid jag cyklat. Den visar också hastighet, vad klockan är och hur många kilometrar jag tillryggalagt. Lampan är ny men cykelkorgen hörde till då jag köpte Saga.
Mätaren på cykeln visar hur lång tid jag cyklat. Den visar också hastighet, vad klockan är och hur många kilometrar jag tillryggalagt. Lampan är ny men cykelkorgen hörde till då jag köpte Saga.

 

Dagens kaka, som vårsolen själv!

Den här underbara kakan bjöd Hanna på i dag på jobbet. Det är hennes födelsedag, hipp hipp hurraaaa! Och tänk att man ännu som nästan 50 år gammal får uppleva nya smaker och se en tårta man aldrig sett förr! Det ger ju hopp inför framtiden. Man har mycket nytt att både se och smaka på!

Kakan lyste som vårsolen själv. Den var lätt och fräsch. Smaken av mango framträdde perfekt. Bageriet som gör bland de godaste tårtorna i vår stad hittar du här.