Har inte blivit många sådana på senaste tiden. Är inte längre blyg för att visa vare sig kroppshyddan eller ansiktet eller både och. Men kommer inte alltid ihåg att be andra ta bilder av mig.

Den här togs av min mammas kusin då vi tillsammans besökte Kiasma, museet för nutidskonst i Helsingfors för några veckor sedan. Jag går omkring med en sådan där 3D-fundering, i en virtuell värld 😀

Och ikväll var himlen oskyldigt blå, som avslutning på ett mycket varierande väder med allt från blåst och snöslask till sol.

Ted Gärdestads sånger är så vackra. Orden berör mig på djupet. Ibland ler jag, ibland gråter jag. Igenkännande.