Det förgängliga är så vackert

Plötsligt ligger de bara där på bordet, kronblad som pionen tappat. Och pistiller. Som ett konstverk. Med kvällssolens sista strålar över sig.

Jag kan inte städa bort dem i kväll. Men i morgon ska jag göra det.

Det blir poetiskt. Det här med alltings förgänglighet.

Många blad hänger ännu kvar. Envisa. De ger sig inte. De har fångat upp pistillerna som i skålar.

Vissnande blommor – min bloggarvän BP får säga vad hon vill 🙂 – är fantastiska konstverk!