Ett dåligt skämt?

Hur skulle du reagera om du såg en sådan här figur på torget i staden där du bor?

Ku Klux Klan, stjärngosse, spöke, någon som firar svensexa?
Ku Klux Klan, stjärngosse, spöke, någon som firar svensexa? Jag vet, barn tecknar bättre än jag gör, men budskapet torde ändå gå hem den här gången.

Den utklädda personen visar inte sitt ansikte och viftar med en skylt där det står att det är hans sista fria kväll… Så vem hotar han egentligen till livet?

Ingen! Han hotar ingen, han är bara en kille som firar en svensexa för sin kompis Hans!

Några figurer som hade klätt sig i vita luvor, eller nåt slags papphattar, men som ändå inte var stjärngossar på vift i lördagsnatten… rörde sig på torget i Lovisa nyligen. De viftade i och för sig inte med några skyltar, det är något jag bara fantiserat om här.

Men med tanke på vad som nyligen hände i Lahtis, och som fick spridning i media över halva världen, skulle jag inte ha vågat göra så som killarna på Lovisa torg gjorde. Det var liksom nog parodin som kom av sig, ironin som slog fel, eller så som kommissarien i Borgå säger ”moraliskt förkastligt och tecken på dålig smak”.
Läs mer HÄR.

Ganska ofta tänker jag nuförtiden att det är synd att jag inte längre vågar skämta så friskt som jag gjorde förr här på bloggen. Rabaldret som väcktes då jag skrev om chokladkyssarna med det namn de hade förr fick mig att inse att alla inte förstår när något jag skriver eller säger görs så att säga med en liten glimt i ögat.
Men just i dag, i den tid vi nu lever i, hade jag ändå mycket väl förstått att jag inte ska klä ut mig i dräkter som påminner om Ku Klux Klans ens till en möhippa och inte heller för att se vilka reaktioner mitt tilltag väcker…