vykort

Glad måndag! 11-02-2019

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

En på många sätt glad måndag har det faktiskt varit. När jag kom hem från redaktionens möte väntade ett tjockt brevkuvert på hallgolvet och två postcrossingkort!

Happy socks, kort och glada smileymärken!

En mycket kär bloggvän i Sverige hade tänkt på mig och klart att man blir Happy då man får brev!

I postcrossingen får man ha önskemål angående vykorten. Man kan inte kräva något, men berätta vilka kort man gillar. Jag har skrivit att speciellt kort med motiv från Bondfilmer och bilder på Daniel Craig gör mig glad. Och ett sådant kort kom i dag!

Ett kort från Taiwan och ett annat, med Bondmotiv, från Ryssland.

Glad är jag också för att jag i dag har lyckats hålla min arbetstid inom ramarna 9.30–17. Jag har också tagit i användning ett separat arbetstelefonnummer.
Dessutom har jag grillat kycklingfiléer i ugnen. Det var ett tag sedan 🙂

GLAD MÅNDAG ❤

Träna balansen…

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… får man då man cyklar.
Speciellt då cykelbanan inte var i användning här, och asfalten hade frästs bort innan ny lades på.

Här väntar jag alltså med min cykel och bakom mig har jag också några bilar.

Tacksam för att bilisterna bakom hade tålamod att vänta och inte körde om mig. Det syns nämligen inte här hur ojämn vägen är, med gropar, löst grus och kanter.

Totalt blev cykelturen sex kilometer lång.

Fick också ett kort på posten som påminner om det som är viktigt i livet ❤

Har inte slängt alla minnen…

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… och det kändes ju lite kul att jag hade råkat spara det här lilla albumet.

Senast jag besökte Corfu var 2006.

Här finns vykort och en del gamla kvitton och telefonkort sparade. Ett litet kompakt paket som kändes fint att återse.

För jag hade glömt det här…
Hur fin landningsbanan är.
Troligen ser den ungefär likadan ut ännu i dag, elva år senare 🙂

Ingen ork…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… tycker att jag känner mig sämre för var dag som går.
Snor och hosta gör nätterna märkliga. Tog tempen för säkerhets skull. Den visade 37,3. Ingen värre feber alltså.

Har bara orkat skriva ut en intervju i dag.
Känns tråkigt att kanske missa Tors sista match i grundserien. Den är i Seinäjoki i morgon. Att sitta i en buss i tio timmar är ju inte ansträngande i sig, men jag borde stiga upp före åtta på morgonen och vet inte om jag orkar det ifall jag åter hostar ett par timmar kring tre-fyra tiden på natten… 😦

Här är de senaste korten jag fått via postcrossingen. Kortet med det lutande tornet i Pisa trodde jag kom från Italien, men det hade postats i Tyskland 🙂

Från Bulgarien, Tyskland och Tjeckien kommer de här korten.
Från Bulgarien, Tyskland och Tjeckien kommer de här korten.

Vykortens förunderliga vägar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

tyskland_ungern

Har fått ytterligare två vykort via postcrossingen. Ett från Ungern i går och ett från Tyskland i dag.

Nu ska jag ta paus och vänta att fler av de sex kort som är på väg kommer fram. Jag har varit så ivrig att jag genast då jag får lov att skicka ett kort gör det. Och nästan alla gånger ska korten till Ryssland.

Det är mig veterligen slumpen som avgör vilken mottagaren blir. Därför tänker jag vänta tills jag har rätt att välja minst tre mottagare. DÅ kan väl inte alla mottagare bli ryska 🙂 Hittills har jag nämligen blivit ombedd att skicka 10 av 15 kort till vårt östra grannland.

Korten från europeiska länder har kommit till mig på 3-5 dagar. De jag fick från Indien och USA färdades åtta dagar, från Australien dröjde det 16 dagar. Rysslandskorten som jag har sänt har varit på väg mellan 7 och 31 dagar. Det dröjde alltså faktiskt mer än fyra veckor innan mitt kort från södra Finland nådde Moskva – skulle vara kul att veta vilka äventyr det varit med om 😀

Första kortet framme!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Mitt första postcrossing-kort har nått Storbritannien. Två och en halv vecka tog resan. Efter det har jag skickat fyra till, och alla till Ryssland. Man får alltså inte välja själv vart kortet ska, det skulle inte funka särskilt bra på det sättet.
Och inget fel på Ryssland! Jag hoppas korten hittar fram. Men jag hoppas ändå att mitt sjätte kort får gå till något annat land, det blir lite enformigt annars.

Det är kortet far i väg till Moskva.
Det är kortet far i väg till Moskva.

En kul gåva!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
En annorlunda och kul present.
En annorlunda och kul present.

Tanken var att jag skulle få ett vykort från en resa. Efter många om och men hittades ändå inget sådant. Men frimärkena var redan köpta. Så min väninna gjorde så här i stället 🙂 Flaskan kom ju inte med posten förstås, men gåvan var väldigt uppskattad!

Som i en annan värld…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… var det ju onekligen då jag i dag hade förmånen att som frilansjournalist ta del av inspelningarna av den tredje filmen om Ada och Glada som görs i Lovisa. Filmen är en finsk produktion och här finns lite info, på finska, om den.

Adas och Gladas hus. Inomhusscenerna filmas i studio, men det är så otroligt fint allt dom byggt upp i kulissväg utomhus ändå.
Adas och Gladas hus. Inomhusscenerna filmas i studio, men det är så otroligt fint allt dom byggt upp i kulissväg utomhus ändå.
Minibussen med barnhemsbarnen anländer.
Minibussen med barnhemsbarnen anländer.
Scener utanför barnhemmet filmas.
Scener utanför barnhemmet filmas. Här har jag lyckats undvika att få med mängderna av folk och teknik som faktiskt snurrar runt en enda scen 🙂

Den här dagen har åter varit intensiv. Skrivjobb hemma klockan 9-13. Är som mest effektiv då.

Ada och Glada-pressvisning 14-15.30.
Skrivjobb hemma 16-17 för att få artikeln till Nya Östis klar.

Hann sedan ännu träffa en väninna från västra Finland. En riktigt skön pratstund i kvällssolen på Skeppsbron blev det – tack för sällskapet!

Och sist men inte minst. I fjol uppmanade jag alla att skicka vykort. Särskilt många har jag tyvärr inte kommit ihåg att skicka själv den här sommaren.
Men tack Dimi för det fina kortet från Bulgarien ❤

Kom ihåg att skicka vykort i dessa digitaliseringens tidevarv. Några ord som hälsning gläder SÅ mycket!
Kom ihåg att skicka vykort i dessa digitaliseringens tidevarv. Några ord som hälsning gläder SÅ mycket!

Posten tycker som jag…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… att vi ska sända fler vykort. Förstås har posten sina egna kommersiella syften, men det må vara hänt. Fick det här kortet häromdan.

Olet ihana - du är underbar. Terveiset lomalta - hälsningar från semestern. Hienot näköalat - fina utsikter. Hyvää äitienpäivää mummille - Glad mors dag till mormor/farmor. Osoite muuttuu - adressen ändras.
Olet ihana – du är underbar. Terveiset lomalta – hälsningar från semestern. Hienot näköalat – fina utsikter. Hyvää äitienpäivää mummille – Glad mors dag till mormor/farmor. Osoite muuttuu – adressen ändras.

Bak på kortet finns en fin text där avsändaren bland annat skriver ”jag ville bara berätta att jag ännu efter alla dessa år mår bra”. Kortet talar liksom om sig själv. ”Har du redan glömt mig” frågar kortet. ”Det är lätt att förstå i dagens elektroniska värld” … osv.
Posten vill att vi ska sända fler riktiga vykort, kanske främst till alla hjärtans dag. Och det ska jag försöka komma ihåg att göra. Kanske jag rentav får iväg ett kort redan tidigare!

Och ja, förresten… gårdagens match… hur gick det för Lovisa Tor i innebandyn?
Det gick bra! Och det var en härlig känsla att se ett lag som var nästan som pånyttfött. Vi vann med siffrorna 8-2, målvaktsspelet var lysande och spelglädjen påtaglig. För den som vill veta mer finns mitt tvåspråkiga referat här, och bilder likaså.

Vykorten – kom ihåg dem!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

När jag kom hem från jobbet hittade jag ett vykort på hallmattan. Det hade jag fått av min bloggvän Gerd! Vi har aldrig träffats på riktigt men vi spelar Wordfeud, har kontakt via Facebook och läser varandras bloggar. Man kan således finna riktiga vänner via nätet. Och Gerd är ingalunda den enda. Jag har lärt mig känna många fina människor via nätet, och då inte minst via bloggen.

Kortet ser ut som en stor plansch på bilden. Luciamärket som är ungefär 1 cm x 1 cm får fungera som jämförelsematerial i stället för den klassiska tändsticksasken :-)
Kortet ser ut som en stor plansch på bilden. Luciamärket som är ungefär 1 cm x 1 cm får fungera som jämförelsematerial i stället för den klassiska tändsticksasken 🙂

Det fina med ett vykort är att man också får se vännens handstil. Gerds är på något sätt så ungdomlig och fräsch!

Luciamärket köpte jag ute på gården av en ung flicka som cyklade runt i kvällsmörkret och sålde sådana. Hon hade reflexbrickor och hjälm och var väldigt trevlig och artig.
Så min sena eftermiddag lystes upp av de här två vardagliga sakerna 🙂

Kom ihåg att skicka vykort till varandra!