whiteboard

Ibland är det minutschema som gäller

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Den här dagen har jag nästan haft minutschema. Det är ok ibland, och i schemat måste det finnas marginal för överraskningar. Som att en råkar ställa sig i fel kö i en affär, där alla som står framför dig har krångliga ärenden som kräver tid att utföra 🙂

Då vi förlängde ansökningstiden för luciakandidaterna i årets val innebar det att sånt som jag hade planerat för länge sedan för just den här veckan krockade med lucia-arrangemanget. Men, sånt händer och då får jag bara se till att allt som finns på to-do-listan har strikt struktur.

Röstningslådorna hämtades från ett ställe och fördes till ett annat. Planering av affischer, röstsedlar, annonser, presentationstexter… check! Fotografering, kandidatträff, check!

Nya magneter till planeringstavlan i layoutlokalen, nya sidor med idéer för snygg layout på plats.

Jobbet är krävande men för det mesta roligt. Är det inte det ska man inte hålla på.
Det känns sedan extra bra att få spontan uppskattning ibland, som igår inför ett möte, en blomsterbukett! Tack ❤

Imorgon ska jag vila. Eller i alla fall ha telefonerna avstängda och jobbmejlen likaså. No check för dem!

Vardagsblogg med vardagsinnehåll

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Fortfarande är jag blockad av Facebook, kan alltså inte dela mina inlägg där.
Har ställt många frågor till FB men fått noll svar. Bett dem granska innehållet i min blogg. Noll svar.

Med andra ord, lätt att anmäla att min blogg kränker nån, men oerhört svårt för FB att kolla sanningshalten i inläggen. Jag är ju inte den enda blockade, har andra bloggvänner som inte heller kan dela inläggen. Så det kan ju vara en robotattack, vem vet. Men FB har noll koll på sånt här och tar inget ansvar heller.

Jag skriver mycket om min vardag och en hel del blir det om mitt jobb eftersom jag i nuläget lägger ner mycket tid på tidningen Nya Östis.

Det här är en whiteboard, ett planeringsverktyg.

I våra nya rutiner är användningen av whiteboarden återupptagen. Paraden och nyhetssidorna planeras mer ingående, resten får personen som layar placera såsom det bäst passar. Redaktionen idear i stort sett innehållet i tidningen , jag ger ut en stor del av texterna, håller kontakt med alla frilansare och planerar innehållet för de fyra, fem kommande tidningarna.

Jag tycker om jobbet och känner entusiasm inför att hela tiden kunna utveckla produkten. Tron på framtiden finns, vi har fått många nya medarbetare och de är nu i åldern cirka 17–70-plus.

Jag är också glad för att ingen hittills sagt att jag inte får skriva om mitt jobb på bloggen. Det fick jag inte göra på förra arbetsplatsen, där fick jag skriva om jobbet endast på en blogg jag hade inom koncernen. Det kändes för mig ofattbart eftersom jag alltid skrev positivt om jobbet. Det fortsätter jag göra nu då jag skriver om Nya Östis också, positiva inlägg om ett jobb som jag älskar.

Men jag antar att skrivstoppet på förra arbetsplatsen uppstod då min blogg också handlade om mitt privatliv. Då jag ibland behandlade svåra, inte så glättiga frågor på bloggen, ville arbetsgivaren inte att de sakerna och mitt jobb skulle blandas ihop. Man skämdes troligen över mig.

Förhoppningsvis är det tiderna slut nu. Jag hoppas att mina kollegor på NÖ inte ser mig som en belastning utan som en tillgång.

En whiteboard

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… ser ut så här.
Jag blev så glad då den var uppsatt i redaktionens kontor redan då jag kom till mötet. Hade räknat med att själv behöva vara med och skruva, använda vattenpass osv. Men två kollegor fixade allt, tack till dem!

I min iver fotograferade jag den innan jag hade ritat sidmallar på den.
Den är inte så stor att man kan planera alla sidor om vi gör 32, men vi har tänkt börja med nyhetssidorna och lite annat, sådant som reportage och kultur.

En dag fylld av energi

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Egentligen fattar jag inte hur jag ännu sent på kvällen orkar sitta och skriva artiklar. Jag steg upp åtta i morse och var på ett pressinfo klockan 10. Det arrangerades i Strömfors bruk, en och en halv mil från Lovisa, och det kändes som första sommardagen där på Stallbacken.

Träden har inte fått mössöron än heller, men snart går det säkert undan då det kanske blir +20 till helgen.

Här kommer det att sjuda av liv den 12 maj vid Brukets sommaröppning.

Efter pressinformationen infann jag mig på redaktionens kontor. Där assisterade jag och en kollega ett gäng trevliga killar då diverse ”bråte” bars ut. Så skönt att äntligen få ordning och reda där och snart får vi upp vårt planeringsverktyg, en whiteboard, på väggen.

En timme paus hemma, sedan redaktionsmöte där vi firade av två medarbetare som ”går i pension”.

Tårta och en fin blombukett.

Att jag fortfarande sitter här och skriver när klockan är 19.50 ser jag som ett tecken på att alla dagar är olika. För ett par veckor sedan kände jag mig helt dränerad. Min energi gick till en konflikt som sedan ändå på sikt visade sig leda till förbättringar på många plan.
Energi krävdes också för att orka med biopsin, det vill säga vidareundersökningar av mitt vänstra bröst.

Just nu rider jag på en våg av ork. Jag har framtidstro. Jag tänker inte ge mig.
Jag vet vad som känns rätt och vad som känns fel ❤