Vardagsblogg med vardagsinnehåll

Fortfarande är jag blockad av Facebook, kan alltså inte dela mina inlägg där.
Har ställt många frågor till FB men fått noll svar. Bett dem granska innehållet i min blogg. Noll svar.

Med andra ord, lätt att anmäla att min blogg kränker nån, men oerhört svårt för FB att kolla sanningshalten i inläggen. Jag är ju inte den enda blockade, har andra bloggvänner som inte heller kan dela inläggen. Så det kan ju vara en robotattack, vem vet. Men FB har noll koll på sånt här och tar inget ansvar heller.

Jag skriver mycket om min vardag och en hel del blir det om mitt jobb eftersom jag i nuläget lägger ner mycket tid på tidningen Nya Östis.

Det här är en whiteboard, ett planeringsverktyg.

I våra nya rutiner är användningen av whiteboarden återupptagen. Paraden och nyhetssidorna planeras mer ingående, resten får personen som layar placera såsom det bäst passar. Redaktionen idear i stort sett innehållet i tidningen , jag ger ut en stor del av texterna, håller kontakt med alla frilansare och planerar innehållet för de fyra, fem kommande tidningarna.

Jag tycker om jobbet och känner entusiasm inför att hela tiden kunna utveckla produkten. Tron på framtiden finns, vi har fått många nya medarbetare och de är nu i åldern cirka 17–70-plus.

Jag är också glad för att ingen hittills sagt att jag inte får skriva om mitt jobb på bloggen. Det fick jag inte göra på förra arbetsplatsen, där fick jag skriva om jobbet endast på en blogg jag hade inom koncernen. Det kändes för mig ofattbart eftersom jag alltid skrev positivt om jobbet. Det fortsätter jag göra nu då jag skriver om Nya Östis också, positiva inlägg om ett jobb som jag älskar.

Men jag antar att skrivstoppet på förra arbetsplatsen uppstod då min blogg också handlade om mitt privatliv. Då jag ibland behandlade svåra, inte så glättiga frågor på bloggen, ville arbetsgivaren inte att de sakerna och mitt jobb skulle blandas ihop. Man skämdes troligen över mig.

Förhoppningsvis är det tiderna slut nu. Jag hoppas att mina kollegor på NÖ inte ser mig som en belastning utan som en tillgång.

19 reaktioner på ”Vardagsblogg med vardagsinnehåll

  1. Såklart dom måste se dig som en tillgång. Kan däremot KANSKE förstå hur dom tänkte på ditt förra jobb. OM det var så att din blogg handlade om tidningen, blandat med dina privata – så kanske dom var rädda att dina läsare skulle se det som att dina åsikter du skrev skulle ha stöd från tidningen?
    Jag säger INTE att det var så, bara spekulerar om det var så ditt förra jobb såg på saken?
    Jag var ju din bloggvän även på den tiden och kan inte minnas att det skulle ha kunnat tolkas så, så det är bara en spekulation om dom var rädda att det skulle bli så??? Hur som, om vi ändå är inne på dåtid och nutid, så vill jag säga att det är så positivt att allt är så mycket bättre för dig nu, jämfört då det var besvärligt. Nu ger hela du intryck av att vara en väldigt positiv person.
    Kram

    1. Jo, det talades nog om det, att det fanns människor som kunde ta illa vid sig för att jag skrev så öppet om min sorg, men det var alltid separata inlägg – så jag såg det nog mer som censurering och i viss mån mobbning. Högsta chefen på den tiden i koncernen såg inget fel i mina inlägg men det oaktat fick jag inte skriva ett ord om jobbet.
      Men det är nu förgången tid.

      1. Jag upplevde det heller inte som en sammanblandning, så håller inte med i deras kritik. Ja du har rätt. Släpp skiten och fortsätt med ditt nya liv.

    1. Ja, jag har insett det – istället för att de skulle tänka att det HJÄLPER alla på olika sätt att tala ut, om precis allt.
      Inte farligt att gråta, inte farligt att bli arg osv.
      Kram!

  2. Du skriver bara om allmänna saker när det gäller jobbet. Det kan väl knappast vara något problem. Vi får inte ens veta några redaktionshemligheter, ha…ha.. 😀 Kram!

    1. Nä, det händer ju massor av sånt på arbetsplatser som man inte kan skriva om.
      Allt är inte så glättigt som folk låter påskina, men jag väljer att skriva om det positiva som ändå vanligtvis är övervägande.
      Och då jobbet är en livsstil för mig vet jag inte vad jag skulle skriva om på bloggen om inte jobbet fick nämnas 😀
      Kram!

  3. Så tror jag att vi utvecklas som människor hela tiden inom den här nätvärlden också. Det som inte var OK för fem år sedan, kanske är helt OK nu? Dock verkar det ju så att bloggar som har mera dpreimerande material har mera läsare och man kan ju undra varför? Till ex om ngn skriver om sin cancer, eller om ngn sörjer osv. Läsare har en benägenhet att läsa om sådant istället för vardagsinlägg. Nu kände jag ju inte dig på den tiden som det begav sig, men jag upplever din blogg idag som en trevlig och lättläst vardagsblogg. Alla går vi ju igenom höjder och dalar i livet och om man väljer att skriva om dem i sin egen blogg, borde ju nog detta vara helt accepterat tycker jag. Det är ju dock helt annorlunda om man börjar utsätta olika personer och nämna namn osv. Dock gör du ju inte det.😀

    1. Precis, jag nämnde ingen vid namn tidigare heller, men klart att många visste vem min dåvarande make var, och en del andra kände sig träffade.
      Försökte dock att inte skriva något elakt och osakligt, mest om den stora sorg skilsmässan innebar – och vissa människor vill inte läsa sånt.
      Dom hade ju kunnat låta bli att läsa då, men som du skriver – olyckor, sjukdomar, motgångar, ledsamheter intresserar mer än de glada inläggen.

  4. Whiteboarden minns jag från mitt jobb. Med hjälp av magneter satt vi upp de layoutade sidorna på tavlan och alla som hade lämnat manus till artiklarna kunde gå en sista runda för att korrläsa texten. Så enkelt, så logiskt enligt mig. Tror inte att så många tidningar gör så fortfarande – av alla stavfel att döma när tidningen väl hamnar i brevlådan.

    Förstår din gamla arbetsgivare faktiskt. Du skrev ju ett tag ganska intensivt och inte direkt positivt om dina turer kring skilsmässan. Det ser ju arbetsgivaren som ”negativ reklam” för hans anställd och därmed automatiskt tidningen.

    1. Vi gjorde exakt såhär ännu 2014 då Östra Nyland fanns. Sidorna upp med magneter på tavlan, korrekturlästa sådana också, och alla kunde gå dit och ta sig en sista titt.

      Hahaa, jag förstår inte att arbetsgivaren tycker att ett helt vanligt liv, dit sorger också hör, är negativ reklam.
      Jag skrev inte i samma inlägg om jobb och om skilsmässa, och då jag skrev om jobbet berättade jag om allt roligt jag fick göra där, sådant som höll mig uppe.
      Jag skrev inte om det negativa som också fanns på jobbet.
      Men den här frågan är ändå intressant.
      Jag är Nya Östis utåt också nu, men jag måste även få ha ett privatliv och blogga om det – både om glädje och om sorg.
      Vilket inte får betyda att jag inte kan nämna var jag jobbar, tänk om jag inte fick skriva ett ord om vad jag sysslar med?!
      Skulle kännas väldigt konstigt.

  5. Tråkigt att FB krånglar med dig och andra – jag har aldrig länkat till min blogg den vägen – jag är ju nästan aldrig där …
    Hoppas det löser sig och att du möjligtvis kan få ett svar.

    1. FB informerar allmänt att man kan hindras från att sprida sina osakliga inlägg (även spam/skräp kallade) under 1-5 veckor.
      Nu tycker jag inte att jag spämmar nån mer än andra bloggare gör då man skriver 1-3 inlägg per dag.
      Min blogg läses ju ändå fastän nån hindrar mig att sprida inläggen – så jag har inte direkt färre läsare.
      Jag ifrågasätter mest FB:s policy. De har inte resurser där att kolla att min blogg är ofarlig 🙂
      Kram och tack för ditt engagemang!

  6. Att inte få göra som man vill gör mig alltid förbannad. Jag skrev aldrig om jobbet mest bara för att jag inte ville tänka på det när jag var ledig. Det var inte kul att jobba med en massa ilskna åkare där det verkligen inte var lätt att vara ensam kvinna ska du veta. Så bra att du har ett jobb där ingen försöker hindra dig från att skriva vad du vill

    1. Håller med! Om man skriver elaka saker och fult kan jag förstå att man stoppas.
      Men inte då man bara skriver om egen sorg och glädje, i saklig ton – som sagt, högsta chefen på bolaget hade inget att anmärka men det fanns andra som stördes av det jag skrev och som tydligen skämdes å mina vägnar… helt onödigt ju 🙂
      Kram till dig!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.