Det blev en lång arbetsdag, men promenader gör alltid gott

Klockan var kring halvåtta då jag slutade jobba för dagen. För att tömma hjärnan, få frisk luft, kanske klarare tankar och syn på vad det är jag håller på med – hur jag kunde få det lugnare ibland – tog jag en promenad. På hemvägen stannade jag upp vid kyrkan där dörren var öppen efter en konsert. Marschallerna lyser så fint vid trappan.

På dagen hade jag räknat arvoden. Det gör jag alltid sista helgen i månaden.

På kvällen var jag med på luciajuryns möte. Rösterna i årets val räknades. Här kan du läsa vem som blev Lovisanejdens Lucia 2022.

Det är fint att traditionen kan fortsätta, med ett luciafölje i vår bygd. Men det blir allt svårare att hitta kandidater, vilket är fullt förståeligt då de unga som går i gymnasiet har fullt upp med studier och fritidsaktiviteter. Själva arrangemanget kräver också tid, frivilliginsatser från olika håll. Det kan vara dags att fundera på ett nytt koncept, så att traditionen med ett följe som sprider ljus lever kvar och att pengar samlas in till hjälpbehövande i trakten. Samtidigt som arrangemanget borde bli lättare för alla att ro i land, och såväl roligt som mindre krävande för dem som vill medverka i ljusföljet.

Två av sex lådor för röstsedlar, och lite uppbullat för luciajuryn 🙂 🕯

Trees on Tuesdays, sommarminne

Otrolig fart på också denna dag. Minutschema, även för att hinna hjälpa mamma mitt på dagen. Produktionen av Nya Östis går på högvarv och jag vet inte om jag hinner skriva nåt mer i dag, men promenad ska det bli ikväll som vanligt och dem samlar jag i ett inlägg som publiceras längre fram.

Vet sällan var tiden tar vägen. Först är den 8.30-9, sedan är den 13, dags att göra ärenden på stan. Sedan är den 14 då jag kommer hem och plötsligt 15.30 och nu börjar det bli mörkt.

Bestämde ändå att den här dagen ska bli bra. Jag ska inte tappa nervtrådar, i alla fall inte så att oskyldiga drabbas.
Tio bollar i luften är vardagsmat då tidningen produceras måndag, tisdag, onsdag. Allt sker ju på distans. Kommunikation via Messenger, whatsapp och mejl. Pling pling.

Inga ärenden är onödiga. Skulle vi sitta i ett redaktionslandskap skulle alla dessa ärenden ändå komma till mitt bord, på ett eller annat sätt. Knack på dörren, klapp på axeln – ”ursäkta att jag stör, men jag måste få fråga”… 😀 Så är det och så har det alltid varit, och det går att göra tidning också fastän vi som leder jobbet sitter i olika städer.

Mot slutet av veckan hoppas jag alltid på lite lugnare takt.

Ibland är det minutschema som gäller

Den här dagen har jag nästan haft minutschema. Det är ok ibland, och i schemat måste det finnas marginal för överraskningar. Som att en råkar ställa sig i fel kö i en affär, där alla som står framför dig har krångliga ärenden som kräver tid att utföra 🙂

Då vi förlängde ansökningstiden för luciakandidaterna i årets val innebar det att sånt som jag hade planerat för länge sedan för just den här veckan krockade med lucia-arrangemanget. Men, sånt händer och då får jag bara se till att allt som finns på to-do-listan har strikt struktur.

Röstningslådorna hämtades från ett ställe och fördes till ett annat. Planering av affischer, röstsedlar, annonser, presentationstexter… check! Fotografering, kandidatträff, check!

Nya magneter till planeringstavlan i layoutlokalen, nya sidor med idéer för snygg layout på plats.

Jobbet är krävande men för det mesta roligt. Är det inte det ska man inte hålla på.
Det känns sedan extra bra att få spontan uppskattning ibland, som igår inför ett möte, en blomsterbukett! Tack ❤

Imorgon ska jag vila. Eller i alla fall ha telefonerna avstängda och jobbmejlen likaså. No check för dem!

Hälsostegen, dag 28 och Muminböcker ❤

3216 steg fick jag ihop på väg från bilen till mässhallen och i den stora hallen från ingången genom hela centret, upp för några trappavsatser till presscentret, ner därifrån till montern där vi skulle marknadsföra Nya Östis och ett antal andra tidskrifter. Och sedan förstås samma väg tillbaka, från montern uppför ett antal trappavsatser till presscentret, ner tillbaka och genom hela långa hallen, ut på gården, över den och upp för trappor till parkeringen där bilen väntade

Gick också lite runt i hallen förstås och Förlagets plats fungerade som en magnet med alla sina böcker av Tove Jansson.

Är väldigt glad åt de här inköpen.

Tre timmar tillbringades ändå här i tidskrifternas bås, som i år var mycket mer hemtrevligt och funktionellt än ifjol.

Det finns över hundra tidskrifter på svenska i Finland, och Nya Östis är en av dem. Då utgivningsfrekvensen är högst en tidning per vecka får en tidning räkna sig till tidskrift. De flesta kommer ju ut bara 4–12 gånger per år, vi har 52 nummer.

Bokmässan arrangeras i Helsingfors 27–30 oktober.

Bucketlistan, fixa arkivet

Det blev lite slutspurt i dag, för imorgon ska jag åter börja jobba. På to-do-listan, bucketlistan för ”semestern” fanns ”Gör i ordning NÖ-arkivet”.

Jag har nämligen ett eget textarkiv då tidningen inte har något sådant. Samtidigt som jag sätter i ordning det minns jag vilka artiklar vi ska göra uppföljningar på. Så jag kom LITE igång med jobbet redan i dag, fyllde på listan med idéer för kommande tidningar.

En vy från en tom Drottninggata en ganska sen sommarkväll i fina Lovisa då jag är på väg hem från Rosenstranden där jag tillbringat ganska många eftermiddagar/kvällar den här sommaren.

Trees on Tuesdays, fototour och tankar om det lokala

Kylslaget var det då min syster och jag i dag tog en liten runda som vi brukar kalla Fototour. Hoppas det blir allt fler sådana längs våren och sommaren. Vi har inga speciella teman, men ville nu ta bilder av kala grenar, grenar med mössöron, vitsippor, mossa, stenar, stammar osv. Det händer så mycket i naturen just nu.

Jag har haft lite ledigt från jobbet, inte helt och hållet eftersom jag ibland behöver svara på frågor som ingen annan har svar på. Svaren behövs för att andras jobb inte ska stanna upp.

Men i det stora hela har jag fått förbereda min kommande 60-årsdag och fest. Nya Östis intervjuade mig förra veckan, intervjun publiceras nu på torsdag. I dag ville finska lokaltidningens chefredaktör, som är en vän till mig från ungdomstiden, också ha en intervju.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga då jag intervjuas. Men jag om någon vet att teckenmängderna är begränsade i tidningarna 🙂 Jag vill ändå framhäva att de små lokaltidningarnas roll blir allt viktigare hela tiden. Goda nyheter, personintervjuer och annat människonära står högt i kurs i en tid då mycket fokus sätts på allt det hemska som händer i närsamhället och i världen.

Sådant ska inte sopas under mattan, men utan anställda redaktörer kan vi inte ha en djupt granskande journalistik. Alla skribenter väljer själva vad de kan och vill skriva om. Då blir det lite mera feelgood, men sånt behövs i dag. Många läsare har sagt att de får nyheter från andra tidningar, tv och radio. I Nya Östis vill de läsa sådant som de inte får läsa någon annanstans ❤

Trees on Tuesdays, en härlig vårdag

+15 grader på sina ställen och det ser ut som om all snö smultit bort i Lovisa. Men bara här, vid Bastion Ungern, som jag för övrigt nu ser att ser ut som ett troll, med två ögon och ett yvigt grönt hår 😀

Det finns enorma snöhögar kvar på sina ställen, där som solen inte ännu kommer åt att värma. Men månne de inte är borta inom en månad?

Det var genom tiderna Photo by Susan som inspirerade mig och många andra att blogga under temat Trees on Tuesdays och en del andra rubriker.

Det har varit fart på den här dagen såsom vanligt, men jag känner faktiskt nu – äntligen – att jag har blivit mer barmhärtig mot mig själv. Telefonen stängs av efter klockan 17, jag svarar bara på absolut akuta meddelanden. Jag har haft mera tid för mig själv och mitt hem, mina vänner och olika intressen.

Kalendern är ofta mer eller mindre fullbokad, men nu också med annat än bara jobb. Plantera tomatplantor, förbereda en fest, gå till frissan, gå på massage, gå ut i naturen, cykla, träffa vänner. Såsom det ska vara.

Det ska vara roligt att jobba för Nya Östis, det var ett motto för många av dem som grundade tidningen. Sedan när det inte är roligt längre då börjar jag göra nåt annat 🙂

Glad måndag, 07-03-2022

Tittut, säger Vanya, nästan som inramad här. Det är en av väninnan Pias två hundar.

Veckans brådaste dagar. Måndag, tisdag, onsdag. Tidningsproduktion. Texter läses och sätts in i vår redaktionssystem som inte är något avancerat och dyrt sådant, men det funkar på distans och det är ju det absolut viktigaste. Idéer kläcks och framtida tidningar planeras. Hundratals mejl bearbetas på olika sätt av flera personer. Bildhantering, layout, annonsframställning, prenumerationer. Det är ett pussel och vi är många som hjälps åt med Nya Östis ❤

Glad måndag! 21-02-2022

Bilden tog jag hos min syster i lördags.

Nu har en ny arbetsvecka börjat. Full fräs men jag tycker att jag har varit rätt bra på att prioritera och delegera de senaste veckorna och då jag behöver koncentrera mig sätter jag telefonen på stör ej.

På min väder-app står det Lunta tulossa – snö på kommande. Skulle inte behövas alls om någon frågar mig, men än är inte vintern slut i Finland. Det hotades med snöyra och ganska mycket av den vita varan… dessvärre. Får väl se det positiva. Sportlov i Finland, skolbarnen kan vara ute och stoja i snön, åka skidor och pulka. Och de kan bygga snögubbar eller andra skulpturer och vara med i en lekfull ”tävling” som tidningen arrangerar.

Många förtjänar dagens ros

Orsakullan frågar den 10 januari i sin utmaning ”Vem/vad förtjänar dagens ros?”

Det finns många som förtjänar rosor och i dagens läge kommer jag främst att tänka på sjukvårdspersonal runtom i landet, eller i hela världen. Speciellt de som kämpar för att hålla liv i coronadrabbade på intensiven, men också de som outtröttligt vaccinerar oss som vill ha vaccinet.

Dagens ros får nog också alla mina medarbetare, som veckovis är minst tjugo personer, som på olika sätt bidrar till att Nya Östis kommer ut.