Trees on Tuesdays, fototour och tankar om det lokala

Kylslaget var det då min syster och jag i dag tog en liten runda som vi brukar kalla Fototour. Hoppas det blir allt fler sådana längs våren och sommaren. Vi har inga speciella teman, men ville nu ta bilder av kala grenar, grenar med mössöron, vitsippor, mossa, stenar, stammar osv. Det händer så mycket i naturen just nu.

Jag har haft lite ledigt från jobbet, inte helt och hållet eftersom jag ibland behöver svara på frågor som ingen annan har svar på. Svaren behövs för att andras jobb inte ska stanna upp.

Men i det stora hela har jag fått förbereda min kommande 60-årsdag och fest. Nya Östis intervjuade mig förra veckan, intervjun publiceras nu på torsdag. I dag ville finska lokaltidningens chefredaktör, som är en vän till mig från ungdomstiden, också ha en intervju.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga då jag intervjuas. Men jag om någon vet att teckenmängderna är begränsade i tidningarna 🙂 Jag vill ändå framhäva att de små lokaltidningarnas roll blir allt viktigare hela tiden. Goda nyheter, personintervjuer och annat människonära står högt i kurs i en tid då mycket fokus sätts på allt det hemska som händer i närsamhället och i världen.

Sådant ska inte sopas under mattan, men utan anställda redaktörer kan vi inte ha en djupt granskande journalistik. Alla skribenter väljer själva vad de kan och vill skriva om. Då blir det lite mera feelgood, men sånt behövs i dag. Många läsare har sagt att de får nyheter från andra tidningar, tv och radio. I Nya Östis vill de läsa sådant som de inte får läsa någon annanstans ❤

Trees on Tuesdays, en härlig vårdag

+15 grader på sina ställen och det ser ut som om all snö smultit bort i Lovisa. Men bara här, vid Bastion Ungern, som jag för övrigt nu ser att ser ut som ett troll, med två ögon och ett yvigt grönt hår 😀

Det finns enorma snöhögar kvar på sina ställen, där som solen inte ännu kommer åt att värma. Men månne de inte är borta inom en månad?

Det var genom tiderna Photo by Susan som inspirerade mig och många andra att blogga under temat Trees on Tuesdays och en del andra rubriker.

Det har varit fart på den här dagen såsom vanligt, men jag känner faktiskt nu – äntligen – att jag har blivit mer barmhärtig mot mig själv. Telefonen stängs av efter klockan 17, jag svarar bara på absolut akuta meddelanden. Jag har haft mera tid för mig själv och mitt hem, mina vänner och olika intressen.

Kalendern är ofta mer eller mindre fullbokad, men nu också med annat än bara jobb. Plantera tomatplantor, förbereda en fest, gå till frissan, gå på massage, gå ut i naturen, cykla, träffa vänner. Såsom det ska vara.

Det ska vara roligt att jobba för Nya Östis, det var ett motto för många av dem som grundade tidningen. Sedan när det inte är roligt längre då börjar jag göra nåt annat 🙂

Glad måndag, 07-03-2022

Tittut, säger Vanya, nästan som inramad här. Det är en av väninnan Pias två hundar.

Veckans brådaste dagar. Måndag, tisdag, onsdag. Tidningsproduktion. Texter läses och sätts in i vår redaktionssystem som inte är något avancerat och dyrt sådant, men det funkar på distans och det är ju det absolut viktigaste. Idéer kläcks och framtida tidningar planeras. Hundratals mejl bearbetas på olika sätt av flera personer. Bildhantering, layout, annonsframställning, prenumerationer. Det är ett pussel och vi är många som hjälps åt med Nya Östis ❤

Glad måndag! 21-02-2022

Bilden tog jag hos min syster i lördags.

Nu har en ny arbetsvecka börjat. Full fräs men jag tycker att jag har varit rätt bra på att prioritera och delegera de senaste veckorna och då jag behöver koncentrera mig sätter jag telefonen på stör ej.

På min väder-app står det Lunta tulossa – snö på kommande. Skulle inte behövas alls om någon frågar mig, men än är inte vintern slut i Finland. Det hotades med snöyra och ganska mycket av den vita varan… dessvärre. Får väl se det positiva. Sportlov i Finland, skolbarnen kan vara ute och stoja i snön, åka skidor och pulka. Och de kan bygga snögubbar eller andra skulpturer och vara med i en lekfull ”tävling” som tidningen arrangerar.

Många förtjänar dagens ros

Orsakullan frågar den 10 januari i sin utmaning ”Vem/vad förtjänar dagens ros?”

Det finns många som förtjänar rosor och i dagens läge kommer jag främst att tänka på sjukvårdspersonal runtom i landet, eller i hela världen. Speciellt de som kämpar för att hålla liv i coronadrabbade på intensiven, men också de som outtröttligt vaccinerar oss som vill ha vaccinet.

Dagens ros får nog också alla mina medarbetare, som veckovis är minst tjugo personer, som på olika sätt bidrar till att Nya Östis kommer ut.

Glad måndag, luciadag! 13-12-2021

Ikväll kröns Lovisanejdens Lucia Luna Heino i Lovisa kyrka. Det kan man följa i direktsändning här, åtminstone då man bor i Finland, men kanske man kan se det även i andra länder? Sändningen börjar klockan 18 finsk tid. Det borde också vara möjligt att se inspelningen i efterhand.

Om någon av er som läser min blogg kollar detta, berätta gärna om ni såg sändningen eller om det var något strul.

Det här samarbetet som Nya Östis har med Loviisan Sanomat TV är mycket värdefullt. NÖ har ju inte möjligheter att strömma sändningar. Vi samarbetar också med Agricola svenska församling, med lokala Röda Korsets avdelning och med Östra Nylands Ungdomsförbund.

Då vi uppvaktade lucia och hennes familj för en dryg vecka sedan gav vi den här blombuketten till henne, donerad av Firma Kim Svenskberg.

Min gröna oas

Måndagar och tisdagar hinner jag sällan titta in hos mina bloggvänner. Hoppas att ni har förståelse för det.
Produktionstakten är hård med Nya Östis, men det vet ni alla som följt min blogg en längre tid.

Pauser har jag ändå börjat rita in i kalendern och i dag i samband med lunchen besökte jag Tokmanni (uttalas på finska Tåkkmanni med korta vokaler hela vägen). Har svenska vänner i Lovisa som döpt affärskedjan till Tokmannen, uttalat helt på svenska, liksom den tokiga mannen 🙂

Där köpte jag tre grönväxter för tio euro. Två av dem syns på bilden här. Och jag tycker mycket om mina små gröna hörnor, oaser, här hemma ❤

Den svarta flaskan till höger är en James Bond-flaska med motiv från filmen Quantum of Solace. Den HAR innehållit en flaska Limited Edition of Smirnoff, men den är tom sedan länge 😀

Kvällsbilder från Lovisa

Med mobiltelefonens nattinställning blir det i skymningen fina effekter till exempel av bilar som är i rörelse 🙂
Gamla posthuset, numera säte bland annat för tandläkarstation och reklambyrån Creative Peak. Här finns även bostäder.

Det har varit lite sol från och till i dag, och överlag inget regn förrän mot kvällen. Plus elva grader också. Finemang!

Vi hade redaktionsmöte för aktiva skribenter i dag. Numera har vi inte många fysiska möten. En viss försiktighet och oro finns fortfarande då det gäller coronan.

Sjuttiosex procent av befolkningen i Finland har fått två vaccin. Ett tredje kan bli aktuellt för 60-plussare och särskilt utsatta personer inom kort. Men det brådskar inte med det tredje för den som är sådär allmänt taget frisk.

Vissa arbetsplanerings- och idémöten sker på distans via Teams, men klart att det är roligt att då och då mötas ansikte mot ansikte. Den ena idén ger den andra. Personlig växelverkan behövs.

Men då vi är över trettio personer som på olika sätt hjälper till att göra Nya Östis (alla är inte skribenter) är det numera nästan omöjligt att komma samman alla på en gång. Förutom då om vi i år kan arrangera jullunch, vilket jag hoppas att vi kan. Då bjuds alla in ❤

Och samma gäller sommarens läsarfest 2022, hoppas verkligen den kan arrangeras. Det har gått två somrar utan läsarfest, så jag har inte upplevt en enda som chefredaktör 😥

Då jag sagt att mina pelargoner på balkongen står sig fina, så kan de inte tävla med dem som finns utanför Bistro Kronan på Alexandersgatan 💪🥰

Äntligen! Tacksam, glad, stolt!

Nyheten som jag pantat på över ett år 🤣
Någon kanske tänker – äh, var det bara det där? Höh.

För mig och för tidningen som jag leder kändes det ändå väldigt stort att ett universitet, Tampereen yliopisto (Tampereen University, TAU) kontaktade Nya Östis för ett drygt år sedan. Först fick jag ett textmeddelande av en forskare där och ni må tro att jag tänkte att det här är nåt lurt, värsta spammet!

Men det visade sig vara seriöst och tanken var att vi kanske skulle ha kunnat åka till Tammerfors på våren och hålla vår föreläsning face to face med alla intresserade forskare, journalistikstuderande och personer som skriver doktorsavhandlingar. Men coronapandemin bidrog till att allt blev framskjutet och sedan fattades beslutet om att det här genomförs på distans via Zoom.

Nya Östis sätt att jobba är unikt. Det väcker olika frågor, beundran men också skepticism. Kan en understödsförening ge ut en tidning? Ger vi avkall på journalistiska värderingar? Vi har inga anställda, hur går det ihop?

Men något kanske NÖ gör rätt i alla fall då tidningen kommit ut under 6,5 års tid?
Det kanske finns andra sätt att producera journalistik, eller att ge ut en tidning om man inte vill kalla det traditionell journalistik?

Skriver mer om det här till torsdagens tidning, den 21 oktober.
I dag är jag bara stolt, glad, tacksam och trött ❤
Och ett stort tack går till styrelsemedlemmen Ann-Britt, på bilden till höger, som stöttat mig hela vägen och som hjälpte till vid presentationen!

Strålande fin höstdag

Tillbringade jag mest inomhus dock, på grund av jobbet. Men på väg dit hann jag njuta av sol och blåst och hög klar luft och även lite värmande solstrålar för vi hade +13 grader 🙂

Så här tomt är torget i Lovisa förstås inte alla dagar. Men på söndag är här lugnt.
Klarblå himmel, vackert färgade träd!

Efter avklarad layout i dag bläddrade vi i gamla Nya Östis-tidningar från 2015, året då NÖ föddes. Det var kul att se hur mycket som hänt sedan dess. Vad gänget skrev om då och hur layouten utvecklats, bland annat med indrag i texterna, nya vinjetter, lite tydligare struktur på allt och kanske ibland även lite bättre foton än då 🙂

NÖ:s redaktion har alltid gjort så gott den kan, inom ramarna för de resurser som finns.
Så gjordes 2015 och så görs nu, och alltid strävar vi till att bli lite bättre. Att utvecklas på olika sätt. Men viktigast av allt är att vi är en totalt lokal tidning, en svensk röst för Lovisanejden. Och att vi har en tröskel som är väldigt låg då det gäller material som vi tar emot och publicerar.