Snöfallet upphörde, kylan tilltar

Såhär ser det ut på balkongen 🙂

På fönster som har söder- eller västerläge har snön inte packat sig verkar det som. Det ser man på grannarnas bostäder i husen mittemot, de har söderläge för fönstren. Mina som ligger i norrläge har fått små snövallar 🙂

Har också i dag jobbat enbart hemifrån och inte gått ut i kylan och blåsten. Fick hjälp av en väninna som hämtade lite livsmedel till mig då hon ändå skulle ut med bilen. Busvädret har avtagit, men vissa vägar är svårframkomliga, hur mycket snösvängen än står i och jobbar. Verkar som om dom håller på dygnet runt, nu även för att få bort alla högar av snö som finns överallt.

Nu ska det bli kallare också. Minus 10 idag, minus 15–20 i morgon? Brrrr!

Lagret av snö har också ökat på sovrumsfönstret.

Onsdag är slutspurtsdag för tidningen Nya Östis. Jag jobbade utan assistens i dag, det vill säga de som vanligtvis hjälper mig att ge ut texter var lediga.

Det blev som vanligt många mejl, många telefonsamtal och många texter som skulle till layouten. Onsdag är också en ”fyll tomma sidor eller hål på sidorna”-dag. Ibland känns det som att man måste kunna trolla. Hur hittar du 10.000 tecken från ”ingenting” och med en tidtabell på tre, fyra timmar 😉

Det är svårt att förklara hur man inom en understödsförening gör en lokaltidning på 28–36 sidor en gång i veckan. Det är mycket som ska funka, från prenumerationsregister till tryckeritjänster och Postens distribution för att bara nämna en bråkdel av allt. Många lojala och duktiga medarbetare behövs.

En ska layouta sidorna, en annan ska läsa korrektur. Annonser ska säljas och framställas och sedan ska fakturor för dem skickas ut vecka ut och vecka in. Det är ett enormt pussel som inte går att beskriva i ett kort blogginlägg. För att inte tala om alla texter som ska skrivas. De planeras ofta flera veckor i förväg för att vi inte ska behöva leva helt från hand till mun.

Ibland undrar jag vart dagarna rinner iväg. Men svaret är ju självklart – till den kära lokaltidningen.

Nya Östis har ett unikt innehåll och så länge som jag får leda den sneglar vi inte på andra utan kör vårt eget race.

 

Skönt med sömn, ordning och reda

Någon månad efter att covid-19 bröt ut i mars 2020 insåg jag att vi inte kan fortsätta jobba såsom vi gjort då vi gjorde layouten för Nya Östis. Vi gör jobbet i ett litet rum där vi också höll våra redaktionsmöten innan pandemin bröt ut.

Men då rummet är litet blev det praktiskt omöjligt att få hjälplayouten att fungera då bara en person kunde vistas där. Vi ville till varje pris undvika smittorisk då vi har medarbetare som av olika anledningar tillhör riskgrupper. Många är dessutom egenföretagare och redaktionen är sårbar om många insjuknar.

Efter diskussioner ansvariga emellan i vårt team beslöt vi att jag tar den ena layoutdatorn hem till mig. Jag tänkte ju inte då att pandemin skulle bli särskilt långvarig. Huvudsaken var att vi kunde sköta våra jobb smidigt.

Denna stora layoutdator landade då på mitt stora bord i vardagsrummet.

Layoutdatorn.

I dag fick jag hjälp med att flytta layoutdatorn. Skärmen väger en hel del och det gör även centralenheten.
Äntligen fick jag tillbaka mitt stora bord i vardagsrummet. Där sitter jag och pusslar, men pusslet syns inte på bilden för det ligger längst till höger. Här kan jag nu också jobba vid min bärbara dator. Utöver den har jag en arbetsdator i sovrummet som i min lilla tvåa också är arbetsrum.

Så ni kan förstå att Nya Östis och mitt jobb som privat medieföretagare är en livsstil 😀

Min privata bärbara dator.

Alla saker har ännu inte hittat sin rätta plats men det håller på att arta sig! Efter det här, nån gång längre fram på våren, ska möblerna också byta plats. HAR man inte projekt så GÖR man tydligen sådana åt sig 😀

Det bästa med de tre lediga dagar jag snart har haft är att jag kunnat och fått sova som en tonåring till 11 eller 12 på dagen. Och att jag dessutom har haft tid att röja här hemma och sortera papper. Det ger mig sinnesfrid.

 

Nu får lugnet sänka sig

… över mitt hem. Nu vill jag känna julefrid.
I går tittade jag på Mandelmanns jul och i dag blir det Ernsts jul 🙂

Oj, så jag skulle sakna alla Sveriges kanaler om de upphör att sändas hos oss. Hot om det fanns, förhandlingar hade strandat och många utländska kanaler skulle sluta sändas i Finland efter nyår. Nu lär förhandlingarna ändå fortsätta och jag får åtminstone under januari se de svenska kanaler jag har köpt med Sverigekortet.

Mandelmanns jul, eller ibland Mandelmanns gård, är ett av mina favoritprogram.

I dag jobbade jag tio timmar. Så ni kan förstå att jag är ganska mör nu.
Vi har gjort ett läspaket på 48 sidor och ännu i sista stund hade vi lite tekniska problem då sidorna skulle skickas till tryckeriet. Men vi fick den hjälp vi behövde och Nya Östis borde därför nå alla prenumeranter i morgon. Somliga tvingas på grund av helgen kanske att vänta på läspaketet till den 28 december, men jag hoppas att de inte är är alltför många.

Nu ska jag ha ledigt över en vecka. Telefonerna i det stora hela på ”stör ej”. Autosvar på mejlen.
Jag ska träffa vänner på tumanhand under mellandagarna. Äta gott, dricka gott. Inga stora folksamlingar. Julafton med fyra släktingar.

Jag har allt jag behöver. Stressen rinner av mig snart.
Jag är tacksam ❤ ❤ Inte minst för att jag har så många duktiga medarbetare på tidningen.

Härliga Lars Lerin och Junior

I går kollade jag på Lerins sommarö där Kalle Moraeus och Birgitta Corbell var gäster. Ett sådant härligt program! Jag tror att jag kan titta på fler avsnitt via SVT Play, men jag hör till den kanske något mer gammaldags skaran som gärna väntar på programmen tills de visas i tv. Samma gäller Ernst Jul när det så småningom kommer.

Jag gillar Lars Lerins och Juniors humor. ”Lars hjälper till i köket på bästa sätt genom att hålla sig härifrån”, sa Junior. Det visade sig att Junior är den som vill ha ordning, tallrikar av olika storlekar ska vara på rätt plats i skåpen och inte hur som helst, stora bland små 😀
Jag har inte så många tallrikar som Lars och Junior har på sitt sommarställe, men jag funkar annars rätt lika som Junior.

I kväll ska jag klippa gamla tidningar. Jag är gammaldags med sånt också 😀 Jag har ett eget textarkiv. Då tidningen kommer ut bara en gång i veckan blir det inga mängder att samla på. Hittills har jag fyllt ungefär två pärmar, så de får bra plats här hemma hos mig 🙂

Det är en av favoritsysslorna faktiskt, att klippa. Samtidigt får jag aha-upplevelser och tänker att den där grejen bör vi följa upp. Såsom den med skarp syn kanske ser är det artiklar från tidningar i somras som jag ska arkivera i kväll.

Får välja börja fota det som framför näsan finns…

Det finns dagar då jag inte lämnar hemmet och onsdagar är ofta sådana dagar. Från nio på morgonen, fem eller sex timmar framåt, går tiden åt till att ge ut texter till tidningen och att svara på frågor från layouten och från medarbetarna via mejl, ibland på telefon. Men telefonen avbryter mig mer än mejlen – mejl är lätta att svara på då jag hinner. De kräver inte omedelbar action.

Nya Östis webbnyhet i morse.

Då Lovisa stads julgran, som ska pryda vårt torg, hämtas från en gård är det alltid en stor nyhet. Då granen lite senare placeras på torget med hjälp av stora kranbilar finns det många som förevigar händelsen.

Denna webbnyhet var en del av dagens jobb fastän det inte var jag som skrev själva texten.

I går kväll tänkte jag i min desperation över att jag inte har nya foton att sätta ut på bloggen att jag får väl fotografera det som finns framför min näsa. En av mina lampor vid soffbordet 😀

Andra fotograferar svampar och vyer från naturen, vackra skogsstigar, träd, löv, byggnader, stenar, murar… och jag, jag fotograferar en lampa.

Lång arbetsdag, alla behöver stötta alla

Under en kort paus i jobbet fick jag skjuts till en av de lokala supermarketarna för att fylla på förrådet av mat och annat nödvändigt.

I dag var det slutspurt med en 44 sidor tjock tidning som är ett så kallat storspridningsnummer. Det går ut till även sådana hushåll som inte prenumererar på tidningen. En sådan här drive gör många tidningshus en gång i månaden. Nya Östis har kapacitet att göra det ungefär två gånger per år.

Det kräver stora insatser av många personer, allt från planering av artiklar till förverkligande av dem – att man skriver och fotograferar. Sedan ska texterna läsas och stiliseras, och efter det placeras ut på sidorna av layoutaren och färdiga sidor ska korrekturläsas. Utöver detta är annonsförsäljningen och den grafiska framställningen av dem viktig. Och detta är bara en del av en stor helhet som då det gäller produktion av en tidning.

I dag blir arbetsdagen ungefär tio, elva timmar lång då jag ännu ska följa kvällens fullmäktigemöte på distans. Lyckligtvis är det så här fullspäckade och krävande dagar bara en gång per månad.

I serien aldrig-fotat-förr-och-jag-hinner-inte-fotografera-annat-då-jag-bara-jobbar… Här kan man tanka bilen vid S-Market.

 

Lovisabyggnader och allt möjligt annat

Nu ska jag plocka bilder ur arkivet – då jag bara suttit inomhus denna dag och slutspurtat med Nya Östis som kommer ut i morgon.

Slutspurten som jag kallar det innebär att man finns tillgänglig för allehanda frågor som har med innehållet att göra. Ibland blir det olika ”hål” på sidorna som behöver fyllas med texter av exakt anpassad längd och ett tema som lämpar sig för just den sidan.

Då vi jobbar på distans, såsom NÖ-gänget gjort sedan 2015 (inget nytt för oss), ställer det här krav på tillgänglighet vissa dagar för en del av gänget som sysslar med produktion.

Vårt fina apotek med Västra-Kymmene Andelsbank som granne till vänster.
Bilden togs igår.

Supergod pepparbiff på Degeri Sport Bar för några veckor sedan. Hoppas kunna njuta av en sådan snart igen. Matrestauranger stängs inte, tillsvidare, helt hos oss. Men vi får ta en tag i taget. Vi får se hur coronaläget utvecklar sig.

En bild som jag tog i somras. Nu blir det ju allt mer aktuellt att värma stugor och hem med ved.

Språk är bland det intressantaste jag vet!

Börjar med att lägga ut en detaljbild på kvällens pusselläge. Då jag länkar till mina inlägg på FB är det alltid sista bilden som kommer med. Har jag då rubriken SPRÅK ÄR… osv. blir det missvisande med en pusselbild 🙂

Har avancerat en hel del på vänsterkanten 🙂

I dag hade vi språkvårdskurs med Nya Östis. Elva medarbetare hade möjlighet att delta. Alla använde munskydd och vi hade hyrt en del av Lovisavikens skola. Där är högt till tak bokstavligt sett och vi kunde hålla rejäl distans då nästan alla hade ett eget bord att sitta vid.

Språk är intressant. Språk lever och utvecklas. Men vi som hör till en minoritet i Finland, alltså vi som lever och skriver på svenska har hela tiden mycket att kämpa med. Influenserna från finskan är stora, och engelskan trycker på.

Den fyra timmar långa kursen leddes av Anna Maria Gustafsson som jobbar på Institutet för de inhemska språken. Där är hon ledande språkvårdare för den svenska avdelningen med arbetsuppgifter inom mediespråkvård och nordiskt samarbete.

Det blev en givande dag. De fyra timmarna flög iväg. Såsom kanadagässen utanför fönstret då de lättade från Lovisaviken och flög in mot landet. Gässen syns inte på bilden, men visst är utsikten från Lovisavikens skolas matsal formidabel! Här syns bara en del av den.

Fina fönster, del 170

170 inlägg med Fina fönster, inte illa, fastän jag säger det själv.
Det här fönstret fotade jag i Ekenäs då jag semestrade tre dagar i augusti.

Den här dagen har gått i arbetets tecken som vanligt. Jag har haft tre telefoner åter en gång och det ringer rätt mycket på prenumerationsavdelningens telefon. Det är ofta adressändringar eller frågor om uteblivna tidningar. Ibland även nya prenumerationer.

Nya Östis har gått stadigt uppåt då det gäller antalet prenumerationer. Inte så att vi har tagit jättekliv, men i dessa coronatider känns det bra att vi inte tappat prenumeranter. Jag tror att den lokala tidningen behövs just nu mer än någonsin.

Människor har tid att läsa och de vill läsa om personer de känner. De vill också ha så kallade ”snälla vardagliga grejer” då media överlag svämmar över av hemskheter.

Skyltsöndag, den 21 juni 2020

Dagens lektion i finska för dem som gillar ”kurserna” här 🙂
Italialainen = italiensk. Vegaani = vegansk. Laktoositon = utan laktos.
Resten är ju italienska och engelska 🙂
Fler skyltar och skyltare hittas hos bloggaren BP.

Det vackra vädret fortsätter och jag njuter varje minut av att ha en minisemester. Det har hänt en olycka under midsommaren, tyvärr… men jag måste inte nu ta yttersta ansvaret för att vi ska få den texten fixad.

Vi jobbar ju inte heller som vanliga redaktioner. Vi har inga anställda, inte ens jag är anställd (mitt företag säljer tjänster). Då alla som jobbar för Nya Östis är frilansare, pensionärer eller studerande kan chefen inte ge order och säga ”nu lämnar du allt du håller på med och tar hand om detta”, såsom man gör på redaktioner med anställda. Vi som ansvarar för produktionen kan bara hoppas att någon har tid och kunskap att ta sig an nyheter.
Det här är något jag ofta får förklara, då läsare som inte känner till vårt arbetssätt kanske tycker att vi är tandlösa och rädda av oss, eller långsamma.
Vi gör så gott vi kan med de resurser vi har 🙂