Nya_Östis

Åldrandet och avslut på tapeten

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Nu är det inte så att ordet AVSLUT i detta sammanhang handlar om döden, fastän jag tog åldrandet som tema. Det behövs så kallade åsnebryggor ibland. Enligt AI Overview är åsnebrygga ”en pedagogisk term som syftar på en krystad eller långsökt övergång mellan två olika ämnen i ett tal eller en text”.

I Nya Östis hade jag igår en kolumn som handlade om tankar kring kommande pensionsår. Hela texten syns inte här, men på slutet skriver jag om vissa saker jag inte hade räknat med som yngre, då jag tänkte på pensionsåren. Ni vet, ryggen börjar krångla, knäna och andra leder likaså. Ekonomin eller orken kanske inte tillåter alla resor du planerade för framtiden.

Och då håren slutar växa på ben och i armhålor dyker de upp på hakan istället…

Den här texten kopierade jag för länge sedan från tidningen Kuriren, men skrämmande aktuellt har det här blivit… många äldre är för pigga och kommunicerar bra, har inget fel på minnet… och då får det inte all den omsorg de skulle behöva, om inte de anhöriga orkar ge den. Inte nådigt att bli äldre alltså.

Men dags för Elisamatildas frågor och mina svar.

Vad var det senaste du avslutade?
Det är ju ofta texter som skrivs klara för olika tidningar. Och snart avslutar jag frukosten, brukar bli kring elva på förmiddagen.

Vad är den bästa fiktiva avslutningen du vet?
Svår fråga. Det kunde väl vara att om jag knäpper i fingrarna skulle hushållet vara rent och fint.

Vad är det mest typiska dig att inte riktigt avsluta?
Jag börjar röja bland papper och olika prylar, och vill ha ett avslut på det, men tror inte det lyckas så länge jag har en vardag där allt möjligt behövs omkring mig.

Vad är det bästa sättet att avsluta en bra dag?
Att efter en stund med avkoppling hemma (datorspel, tidningar, dagbok osv) lägga sig före midnatt och förhoppningsvis somna ganska snabbt. Men det där med att somna så fort som huvet landar på dynan är ofta önsketänkande nuförtiden.

Vad är något du alltid vill ha en backup för?
Tror att jag svarade på ungefär samma fråga för en tid sedan. Backup handlar ofta för min del om Cobian backup som jag har på datorn och som säkerställer mina dokument och filer till en yttre hårdskiva.

    Otroliga saker kan hända!

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Jag brukar inte ladda upp artiklar i sin helhet på min blogg, eftersom det är meningen att de som vill läsa Nya Östis ska prenumerera på tidningen eller köpa lösnummer. Men kanske jag blir förlåten den här gången, för den här storyn är så pass fantastisk att jag istället för att forma om texten på något sätt vill visa den här.

    Eftersom jag ”intervjuade mig själv” för att kunna berätta denna story sa jag att jag inte vill ha något arvode för det här. Därför tror jag också att det är ok att jag delar berättelsen här.

    Den som vill läsa hela tidningen, vilket jag rekommenderar varmt, kan köpa lösnummer från fyra dagligvaruaffärer i Lovisa eller digitalt nummer via denna länk. Där kan också digitala prenumerationer tecknas.

    Speciellt mycket kommer det att finnas att läsa i sommarens dubbelnummer torsdagen den 18 juni. Troligtvis finns där då ett reportage om bloggaren Ordodlaren. Den handlar inte om hennes blogg, men om sommarnätterna som hon sover utomhus i en säng i skogen 🙂

    Om det inte går att förstora bilden och läsa texten den vägen brukar det lyckas genom att högerklicka på den och välja ”Öppna bild i ny flik”.

    Värdefullt att ses IRL och idea

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Då och då har vi kurser eller redaktionsmöten där vi som frilansar för Nya Östis får träffas öga mot öga. Ungefär var sjätte vecka har vi digitala träffar, och dom är också värdefulla. Då får de som har idéer till artiklar lyfta fram dem och bolla infallsvinklar med andra skribenter.

    När vi träffas IRL (in real life) sker ungefär samma sak. Vi diskuterar artikelidéer, upplägg för dem och funderar på hur tidningen kan utvecklas, både som pappersprodukt och digitalt.

    Dagens möte gav väldigt mycket, åter en gång, och jag kände mig lätt om hjärtat då jag cyklade hemåt igen. Tidningen, som jag var chefredaktör för under fem år, är i goda händer. Entusiastiska människor hjälps åt med allt från planering till innehållsproduktion.

    Tidningen fyllde elva år i år. Den grundades 2015 och jag har varit med sedan 2016 och chefredaktör 2019-2024. Att jag får fortsätta skriva för tidningen då och då, och även hjälpa till med lite annat på sidan om, är jag mycket tacksam och glad för.

    Det är +16 grader och mulet. Här är jag på väg till mötet, leder cykeln på Alexandersgatans trottoar.

    Det står nu klart att Finland möter Kanada i semifinalen imorgon i den sena kvällsmatchen. Norge möter Schweiz. Det här betydde att Sverige, Lettland, Tjeckien och USA föll ut igår. Kanada är nog en svår motståndare, men att vi skulle kunna överraska går ju alltid att hoppas 🙂

    Elisas fredagsfrågor kanske jag svarar på först imorgon, eller senare ikväll då hon lägger ut dem.

    Nu får ni se på andra bullar!

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    För nu har Carita försökt tjata för sig själv ”kom ihåg att fota, kom ihåg att fota”. Det må sedan vara vad som helst som hon fotar. Sin egen hand som håller i en påse med en bulle till exempel. Så föds och lever en vardagsblogg.

    Jag gick till R-kiosken för att posta ett par försändelser. R-kiosken är ungefär det som heter Pressbyrån i Sverige. Här finns lite allt möjligt. Så jag köpte en påse ostbågar också och vid kassan kände jag den oemotståndliga doften av nybakad bulle!

    Jag blev helt såld, och sedan var också bullen såld! Jag började äta på den redan då jag promenerade hemåt. Så någon motionsrunda för att bli av med kalorier blev det här ju inte 😀

    Har jobbat hela dagen hemifrån. Planerat kommande jobb via telefonsamtal och mejl.

    Efterhand som sidor för tidningen Nya Östis blir klara hos layoutaren dyker de upp i vårt redaktionssystem och jag läser korrektur på dem. Det kan alltså göras hemifrån. Och jag är bara vikarie nu då ordinarie korrekturläsaren är på resa.

    Var och en sida öppnas för sig separat med Adobe Acrobat Reader och sedan gör jag mina noteringar där på felstavningar och annat som ska korrigeras.

    Nu har jag en del foton sparade också för söndagens Veckans foton och jag gör så gott jag kan för att fylla på mappen med bloggbilder som jag har på datorn.

    Minus åtta grader. Jag önskar att vintern vore förbi, men det önskar ju inte alla de som vill åka skidor och skridskor. De får nog sitt lystmäte ännu eftersom kölden inte ska ge vika på ett par veckor.

    Lucka fyra, änglar av granris och Lovisafoton

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Bakom lucka nummer fyra i Caritas blogg-adventskalender finns tomten Alfred. Bilden av honom fick inte plats i Nya Östis förra vecka, men jag fick lov av tomtens mor att publicera bilden här istället. Alfred gillar julgröt med socker och kanel, och det fick han äta när Lovisa Jul firade öppning lördagen den 22 november.

    Bilden jag visade i detta blogginlägg hade med den här artikeln att göra.
    Änglar av granris står vid ingången till Lovisa kyrka sedan advent. Och jag kan inte begripa hur snabbt Pamela och Linda fick ihop änglarna. Den första var klar på nästan en timme, och det är inte några decimeter höga skapelser. De är lika stora som fullvuxna människor.

    På torsdagskvällar är vi ofta trötta med syrran. Tack och lov fick vi bilen i skick i går. Då hade vi varit utan den i tolv dagar. Bilen fick uppmuntrande ord av mig, och jag kramade den såsom man nu kan krama en bil och försökte förklara för den hur omtyckt och viktig den är ❤

    De här vykorten köpte jag i lokala bokhandeln. Det är kollegan och vännen Moa Björkell som tagit fotona och låtit göra kort av dem. Nu finns det således många fina kort av Moa Lisa Photography med Lovisamotiv, både från vintern, hösten och sommaren till salu. Jag kommer att skicka de här i postcrossingen till någon som vill ha motiv från min hemstad.

    Över fyra timmar var vi borta på våra ärenden. Allt från mat till julkort och frimärken skulle köpas, mediciner doseras och datorn ställas in så att mamma kan se Tors innebandymatch imorgon. Adventsstjärnan i hennes fönster hade kommit upp med annan persons hjälp men en sladd skulle rättas till. Tid hos frissa också beställd för mamma nu.

    Nu blir det dagbok, teve, elda i kakelugnen och nåt smått gott att äta och dricka.

    Första gången! Dröjde 63 år…

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    … innan jag fick en av mina bilder på en pärm i en veckotidning. Bättre sent än aldrig 🙂

    Den här gången fick jag skriva ett längre reportage om min vän Ann-Britt som numera också är känd på Instagram som Kirppismummo. Hon har där över 40 000 följare och att upprätthålla kontot, publicera reels och inlägg, svara på kommentarer och göra samarbeten med sponsorer har nu blivit nästan som ett heltidsjobb för henne.

    Men hon orkar alltid vara positiv och glad, en egenskap hon säger att hon ärvt av sin far. Lika mycket som hon själv talar orkar hon lyssna och stötta andra ❤

    Digitala lösnummer för Kuriren hittas på den här sajten.

    Och Kurirens pärmbild får bli mitt bidrag till dagens Färgssprakande november. Där har LillaSyster faktiskt en burrata på ett av fotona i dag. Jag åt en sådan i somras och den var speciell men god.

    Jag vill ju också marknadsföra Lovisanejdens egen tidning, Nya Östis. Lösnummer av den hittas här.

    Jag har texter i nästan alla nummer av tidningen och skulle kunna visa nånting varje vecka, och slå på trumman för den lokala tidningen, som jag tycker är otroligt värdefull.

    Men jag tvekar ibland eftersom jag inte vet hur mycket mina bloggvänner vill se av det jag skrivit, och det där med att lyfta fram sina egna texter känns lite som skryt… Men den tanken borde jag kanske bara släppa… Jag får ju göra hur jag vill på min blogg och den som inte vill läsa, eller som tycker att jag lyfter min och olika tidningarnas svansar… kan ju låta bli att läsa, om inläggen irriterar.

    Vart tog John Blund vägen?

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Kände mig ovanligt trött i går kväll och började inbilla mig att jag har någon bacill på gång. Lade mig redan 20.30, vilket är väldigt ovanligt, men det händer.

    Nåja, sedan vaknade jag 1.30 och kunde somna om först vid halv sex. John Blund var totalt försvunnen.

    Jag hade inga oroliga tankar, inget illamående fanns kvar. Men jag kunde bara inte sova. Så jag låg där med olika tankar som snurrade i huvet. Någon säger att man ska stiga upp och börja göra saker, så jag funderade om jag skulle gå till köket och börja på pusslet jag tog fram igår.

    Pusslet köptes våren 2023 då vi besökte Gränna på Nya Östis läsarresa. Först fick mamma fixa pusslet, sedan kom det till mig. Nu har det väntat över ett år i ett skåp här i Äppelviken.

    Men nej, jag steg inte upp. Jag låg kvar och tänkte att jag vilar i alla fall, och sedan sov jag från halv sex till nio, så det blev totalt sju timmar ändå, vilket torde räcka.

    Idag ska vi vidare med ärendet ”nytt id-kort åt mamma”, och så ska vi veckohandla (åter torsdag? helt otroligt…) och dosera hennes mediciner. När jag sedan äntligen kommer hem mot tidig kväll ska jag elda. Och pusslets sorteringslådor finns på plats. Så jag tar troligen itu med det ❤

    Och så marknadsför jag åter veckotidningen Kuriren. Nummer 13 är ute och där skriver jag om Lasse Petas som bott hela sitt liv på Trädgårdsgatan i Lovisa. Lösnummer finns i våra största dagligvaruaffärer och digitalt via Kurirens webbplats.

    I Nya Östis har jag idag bland annat skrivit en längre intervju om långtidsarbetslösa och problematiken kring det. Var på seniorfest förra veckan och den finns med i dagens NÖ, liksom också en kort grej under vinjetten ”Tre frågor” som handlar om hur vi kan spara på värmekostnaderna. För att kunna läsa artiklarna i sin helhet på webben bör man dock vara prenumerant.

    Frilansarens vardag, den går upp och den går ner

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Inte så ofta jag på senaste tid visat vad jag skrivit för olika tidningar. Men här kommer ett par artiklar från Nya Östis och ett reportage jag skrivit för Kuriren. Via länkarna kan du köpa digitala lösnummer.

    Jag skulle inte vara helt ärlig om jag sade att frilansarens jobb är lätt.
    Det ger olika friheter – javisst. Jag hinner göra även lite annat nuförtiden, hjälpa mamma och träffa vänner. Det hann jag ganska sällan då jag hade mitt företag och var i chefsposition.

    Eller tja, jag hann ibland, men att privatlivet krävde minutschema och att jag ofta var trött, ledde till beslutet att kasta mig ut i det okända drygt två år innan jag får full pension.

    Nu återstår ett och ett halvt år till pensionen och besparingarna krymper. Jag jagar nya uppdrag. Ibland är jag orolig, ska jag klara mig? Jag är ju ensam kring alla utgifter sedan snart tolv år tillbaka.
    I mina bästa stunder tänker jag ”allt ordnar sig på något sätt” 🙏

    Ganska sent igår kväll kapade grannen och jag grenar som vuxit sig för breda och vilda i två träd som ligger in till vår terrass. Det var 17 grader varmt, helt underbart!

    Och därförinnan kollade vi då Finland besegrade Georgien i basket-EM, vilket betyder att Susijengi (Vargflocken) är bland de fyra bästa och spelar om medalj!

    Vi har många fina finlandssvenska tidningar

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    … och jag skrev redan i ett tidigare inlägg att vi ska värna om dem. Likaväl som vi ska värna om våra lokala företagare, handla där vi bor om det är möjligt. Vi ska också stödja våra jordbrukare och de som har djurgårdar i den mån vi kan.

    Den finlandssvenska veckotidningen Kurirens tionde nummer kom ut i dag, och där finns mycket att läsa om människor som bor i Svenskfinland och om annat som är aktuellt.

    Köp ett lösnummer eller ett digitalt nummer, eller teckna en prenumeration.

    Den här tidningen har Familj och fritid som tema. Jag har intervjuat Annette och hennes söner, en familj som gör mycket tillsammans.

    Jag skriver då och då till Kuriren, och det känns roligt att få göra längre reportage. Jag behöver som frilansare också flera ben att stå på.

    Nya Östis står även mitt hjärta nära. Så har du inte den tidningen, köp ett digitalt lösnummer, eller köp ett i någon av butikerna som säljer den. Eller, teckna en prenumeration! Det är viktigt att vi värnar om de tidningar och tidskrifter vi har i Svenskfinland. Hur viktiga de verkligen är kanske vi känner först sedan då de inte längre finns.

    Det var ett nyhetsinslag nyligen om de finlandssvenska tidningarnas framtid. Enligt en undersökning tror många att papperstidningen så småningom försvinner och det digitala tar över.

    Hur trist är inte det? Och ännu tristare då det blir ”samma innehåll” överallt, likriktade artiklar.
    Det skulle vara viktigt att var och en tidning hade sitt unika grepp och inte sneglade för mycket på andra. Läsare och lyssnare och tittare vill ju inte höra och se samma sak flera gånger.

    Det är ok om vi då och då i till exempel de större dagstidningarna, nu ägda av Bonnier News, får läsa artiklar från och om Sverige. Men vi vill också läsa om det som händer i Svenskfinland, och i Lovisa vill vi läsa om det som händer i Lovisanejden, och gärna sånt som vi inte läst eller hört via andra medier.

    Fem en fredag om uppkoppling

    ~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

    Ganska knepiga frågor hos Elisamatilda den här veckan – innan hon går in för några veckors sommarpaus. Temat är Uppkopplad.

    Jag väljer att varva frågorna med bilder av några artiklar jag skrivit nyligen. Nya Östis prenumeranter kan läsa en del av dem via tidningens webbplats genom att vara uppkopplad på nätet.

    Vad är det roligaste du sett på nätet på sistone?
    Kan vara något kort humoristiskt klipp via Reels och så följer jag bland annat Snoopy-inlägg och där lockas jag ofta till skratt.

    Vilket ämne har du senast grottat ner dig i på nätet?
    Egentligen har jag inte grottat ner mig i något, men olika tips om växter kollar jag via Reels.

    Finns det någon podd eller liknande du gärna plöjer?
    Lyssnar sällan på poddar. Men jag kan plöja intressanta dokumentärer via Arenan.

    Vilket konto eller person tillhör dina favoriter?
    Väninnan Kirppismummos konto på Instagram tittar jag sporadiskt och gärna på.

    Har du någon gång upptäckt en ny hobby tack vare något du sett online?
    Finns säkert en del, och senast blev jag intresserad av att måla stenar. Köpte färger, lack och pensel och började följa gruppen FinStone.

      +16 grader klockan 10 i dag och det ser ut att bli en ganska solig dag. Skulle vara underbart om vi slapp blåst och regn, för jag har ett trevligt jobb som väntar i Pernå kyrkoby. Hoppas på att få fina foton där också.