Dagens skörd via posten

Och så säger dom att posten har allt färre brev att dela ut…

… i och för sig kan denna ganska stora skörd bero på att det varit påskhelg och att antalet utdelningsdagar nuförtiden är bara tre under vanliga vardagsveckor. Måndagen var ju helg så den utdelningsdagen föll bort. På tisdagar och fredagar får vi heller inga brevförsändelser i Lovisa. Tidningar delas däremot ut med både morgon- och dagspost.

Papperslöst samhälle blir det inte heller. Både mitt eget företag och Nya Östis behöver alla fakturor på papper då de ska till bokföringen som sådana. Elektroniska kopior duger inte där.

Den här månaden kommer också extra mycket post då korsordet vi hade i tidningen på påsken har sista inlämningsdatum den 26 april.

Och igår hade jag kommit så här långt med pusslet 😀

Pusslet igår den 5 april

Har börjat med förhandsinställda inlägg som jag gör på helgerna, och helg var det ju igår. Jag vill gärna skriva minst ett eller två inlägg per dag, men då jag jobbar som mest intensivt händer det att jag nästan glömmer bort bloggen. Sedan blir det bråttom på kvällen att få till nåt 😀

Jobbade sex timmar igår trott att det var annandag påsk.
Nya Östis ska ut en gång i veckan och det går inte om precis alla skulle vara lediga på en måndag. De flesta har kunnat vara lediga, men vi var ett litet team som delade upp dagen och det funkar hur bra som helst. Jag har många superlojala och duktiga medarbetare ❤

Vi har också jobbat så att vi har artiklar färdiga även för tidningar som kommer ut först senare den här månaden, och mycket är planerat även för maj månad. Då vi gör så kan vi som håller i trådarna för produktionen sova lite lugnare 🙂

Igår tog jag den här bilden vid halvsextiden på kvällen. De här pusselmotiven är SÅ roliga 😀

Detaljstudie av pusslet jag håller på med just nu. Med motiv från en mer eller mindre kaotisk födelsedagsfest för barn 🙂

Trees on Tuesdays

Jag har lite saknat den utmaningen. Det var Photo by Susan som inspirerade oss andra att delta, men nu har hon inte skrivit något sedan sommaren 2020, och jag vet inte om hon bara slutat blogga eller om något annat hänt henne.

Som sagt – jag gillade den utmaningen, och hur det än är med Susan tror jag hon tycker det är både kul och okay om vi andra fortsätter med bilder i serien. Samma som Flowers on Fridays.

Hörde på tv i dag att Åland har haft +14 grader. Inte en fin egenskap att vara avundsjuk, men LITE avis blev jag allt, för vi har fortfarande ganska mycket snö kvar. Hade väl som mest +5 i dag men blåsten gör att det ibland känns som minusgrader.

I dag är jag ändå glad för varje dag som jag vaknar frisk och så länge som nära och kära klarar sig utan covid-19.

Förlängda restriktioner är att vänta. Tycker nu redan mycket synd om företagarna speciellt inom restaurangbranschen. Man ska inte behöva hänga på varandra på barer i fyllan och villan, skrika och sjunga… Men i en liten stad, där smittspridningen är under kontroll, borde man få gå ut och äta. Med vett och etikett i bagaget, så att våra små företag överlever.

Man kunde hålla restaurangerna i de större städerna (läs Helsingfors och Åbo) stängda, för där är smittspridningen stor nu.

Ett par dagar mycket jobb kvar för att få ut våra 44 sidor i storspridningen av Nya Östis.
I dag fick jag också Teams installerat och klart för användning så att vi kan börja hålla regelbundna redaktionsmöten på distans. Vi har absolut känt till möjligheten tidigare, vi är inte bakom flötet 😀 Men vi har klarat oss med telefonsamtal och mejl och Messenger.

Nu känns det ändå som att coronapandemin inte får något fort slut och inte restriktionerna om möten/träffar heller, så nu ska vi börja ha digitala träffar 🙂

Jag är ännu inte riktigt du med nya WordPress. Det är tråkigt – det förtar min lust att blogga.
Men jag har inte tänkt ge upp ändå, inte låta WP:s ändringar slå ner mig.

En tankeväckande krönika

Min förra kollega från KSF Media, Jan-Erik ”Erkki” Andelin, skrev den 8 mars en tankeväckande krönika i Hufvudstadsbladet. Jag har sparat den i en plastficka eftersom jag senare i år kan använda den vid ett tillfälle som jag inte öppet yttrar mig desto mer om just nu.

Jag tar inte heller här på min blogg ställning till sådant som jag vet att river upp himmel och jord hos dem som tycker att NÖ:s linje är fel 😀
De är inte många, men de argumenterar ibland mycket tydligt och starkt för sina åsikter, till exempel i insändarspalter och på sociala medier.

Av mig tar det för mycket tid och kräver energi att svara på argumentationen, och att försöka förklara varför Nya Östis är som den är – det verkar ofta helt lönlöst.

Det som är intressant är att ”Erkki” också skriver ”Å andra sidan är det där med journalisten som ”maktens vakthund” ganska slitet”.

Nya Östis har förändrat medielandskapet i östra Nyland genom att gå helt sin egen väg. Tidningen väcker intresse även nationellt sett på en nivå som jag senare hoppas kunna återkomma till – och då talar jag inte om att någon nämner oss i en krönika, i en insändarspalt eller i sociala medier.

Jag ser på det här som så att mångfald behövs också då det gäller utbudet av lokala tidningar. Alla måste inte vara vakthundar. De som har ekonomiska resurser och journalistiska verktyg för att syssla med sådant gör det. Ibland klarar NÖ av sådana jobb, ibland räcker resurserna inte till.

NÖ:s innehåll är för det mesta helt unikt, människonära och totalt lokalt, och så länge som jag står vid rodret ska det så förbli.
Vi tänker framåt, vi tänker annorlunda.

Här finns hela krönikan på webben, öppen tyvärr endast för prenumeranter eller beställare av digitala innehållet hos Hufvudstadsbladet.

Glad måndag! 22-02-2021

Många bollar finns här att hålla reda på 🙂

Jag tror det är dags att ta itu med följande Jan van Haasteren-pussel i dag 🙂 Har inte räknat antalet bollar, men många är dom!

Den här dagen har formligen flugit iväg. Det är SÅ mycket jobb med tidningen, i alla fall det tre första dagarna i veckan. Och ändå har jag en biträdande redaktionschef som hjälper mig. Nya Östis har vuxit, förväntningarna bland läsarna därmed också.

I går var det rätt många minusgrader men ändå regnade det. Med den påföljd att regnet förvandlades till is (underkylt regn) och isen klirrade melodiskt mot fönsterrutor och fönsterbleck. I dag har många bilägare svurit då det krävts en halvtimme minst för att få isen bort från fönstren.

Jag kom ut på en kort promenad då jag skulle till bokföringen med Nya Östis fakturor och andra papper. Sedan hade jag ett fotouppdrag några hundra meter bort vid ett egnahemshus. Ett äldre par som flyttat från Helsingfors till Lovisa för att komma undan coronan. Helt slipper man förstås inte hotet om smitta i en liten stad, men här är onekligen inte alls samma trängsel som i affärerna i huvudstaden.
Paret älskar lugnet i Lovisa ❤ sitt fina hus och trädgården de får uppleva för först gången på våren nu 2021.

 

Vi är många som duger som vi är – och vi får ryta ifrån

Den här hälsningen på namnsdagen fick jag av grannen Ritva. Hon är bra på att skicka små kort med texter och överraskningar av olika slag. Sådana vänner gör mig glad ❤

Jag försöker alltid vara mig själv. Med allt vad det innebär av goda sidor men även av mänskliga brister. Och de senaste dagarna har jag funderat mycket på sådant som har med brister att göra.

Hur mycket ska en människa tåla, till exempel då det gäller kritik hon inte anser vara helt berättigad?

Jag tycker att människor alltid duger då de gör så gott de kan.
Och det är just det vi gör, alla vi som varje vecka jobbar för att Nya Östis ska komma ut.

Därför känns det inte kollegialt sett bra då några enstaka personer kritiserar tidningens innehåll och tycker att det vi gör inte är bra nog. Kritikerna är ofta de som hörs och syns. De som tycker annorlunda håller vanligtvis låg profil för att inte själva bli utsatta för kritik.

Som chefredaktör har jag ibland känt mig som David i striden mot Goliat. Drygt tre månader efter att jag tillträdde i augusti 2019 råkade vi ut för en poststrejk som höll på att stressa sönder oss helt. Sedan fick vi ett år av en pandemi och när den är över vet vi inte.

Majoriteten applåderar och tackar för att de får sin tidning varje vecka. De vet hur mycket jobb som ligger bakom vartenda nummer. Och det är dem jag borde tänka på, eftersom de är så många fler än kritikerna.

Jag kan ändå inte låta bli att undra hur personer som själva inte jobbat en enda dag på en lokaltidnings redaktion så tvärsäkert kan uttala sig om hur en lokaltidning ska produceras. Utan anställda.

Dessa små pikar som från och till riktas mot mig och mina medarbetare får mig att tänka att jag har rätt att reagera och säga ifrån. Jag får se ut som ett åskmoln och jag får låta som Greta Thunberg då hon vände sig till världens stora ledare.

Jag får spänna blicken i kritikerna och fråga: ”How dare you?”

Om jag inte har jobbat en enda dag som kirurg skulle det inte falla mig in att säga ”lägg dig där på britsen bara så opererar jag dig, du kan vara helt lugn”.

Slutspurtsdag och pusselläget

Onsdagar kallar jag alltid slutspurtsdag, för det är då som tidningen Nya Östis ska bli klar. Tidig eftermiddag ska alla artiklar helst vara på sidorna. Efter det ska layaren hinna göra de ändringar som korrekturläsaren plitat in på varje pdf. Antalet sidor per vecka är vanligtvis 32. Sällan färre än 28 men ibland går vi upp till 44 eller ännu fler sidor om vi har dubbelnummer eller så kallad storspridning då tidningen når alla hushåll i bygden.

Förhandsgranskning av pdf-fil.

Så här kan det se ut då jag på distans följer med hur layoutjobbet framskrider. Det här är en del av intervju jag skrivit själv.

I kväll kopplar jag åter av med pussel. Här kommer några bilder som visar hur långt jag avancerat.

Ibland är man disträ

I dag efter duschen skulle jag spreja balsam i mitt hår. Det finns i den bruna flaskan till vänster.

I tankarna grep jag dock den vita flaskan och hann ge håret en liten dusch innan jag insåg att jag hade sprutat tvättmedel för glasögonen i håret! 😀

Ja, ibland är man disträ.

Mina tankar har kretsat kring allt möjligt som har med jobbet att göra den senaste veckan. Extra energi har gått åt till att försvara bland annat tidningens linje. Men sådant hör till, det är knappast första  eller sista gången som läsare har synpunkter om en tidning. Särskilt lokaltidningen är extra älskad och läsarna månar om dem. Då kan man inte undvika att en del av dem kommer med fräna synpunkter på vårt linjeval.

Majoriteten verkar gilla vår tidning. Upplagan har stadigt ökat de två senaste åren. Bara i december fick vi 40 nya prenumeranter. Det är unikt i en tid då papperstidningar mestadels tappar prenumeranter.

Diskussionerna ska få leva, olika åsikter får finnas.
Jag hoppas också att jag får fortsätta skriva om mitt jobb på min blogg. Jag försöker göra det i positiv anda, hela tiden.

På en tidigare arbetsplats förbjöd ledningen mig att blogga om mitt jobb. Några kolleger ogillade min blogg, det räckte. Och ändå skrev jag även på den tiden enbart positiva saker om det jag gjorde i jobbet.

Snöfallet upphörde, kylan tilltar

Såhär ser det ut på balkongen 🙂

På fönster som har söder- eller västerläge har snön inte packat sig verkar det som. Det ser man på grannarnas bostäder i husen mittemot, de har söderläge för fönstren. Mina som ligger i norrläge har fått små snövallar 🙂

Har också i dag jobbat enbart hemifrån och inte gått ut i kylan och blåsten. Fick hjälp av en väninna som hämtade lite livsmedel till mig då hon ändå skulle ut med bilen. Busvädret har avtagit, men vissa vägar är svårframkomliga, hur mycket snösvängen än står i och jobbar. Verkar som om dom håller på dygnet runt, nu även för att få bort alla högar av snö som finns överallt.

Nu ska det bli kallare också. Minus 10 idag, minus 15–20 i morgon? Brrrr!

Lagret av snö har också ökat på sovrumsfönstret.

Onsdag är slutspurtsdag för tidningen Nya Östis. Jag jobbade utan assistens i dag, det vill säga de som vanligtvis hjälper mig att ge ut texter var lediga.

Det blev som vanligt många mejl, många telefonsamtal och många texter som skulle till layouten. Onsdag är också en ”fyll tomma sidor eller hål på sidorna”-dag. Ibland känns det som att man måste kunna trolla. Hur hittar du 10.000 tecken från ”ingenting” och med en tidtabell på tre, fyra timmar 😉

Det är svårt att förklara hur man inom en understödsförening gör en lokaltidning på 28–36 sidor en gång i veckan. Det är mycket som ska funka, från prenumerationsregister till tryckeritjänster och Postens distribution för att bara nämna en bråkdel av allt. Många lojala och duktiga medarbetare behövs.

En ska layouta sidorna, en annan ska läsa korrektur. Annonser ska säljas och framställas och sedan ska fakturor för dem skickas ut vecka ut och vecka in. Det är ett enormt pussel som inte går att beskriva i ett kort blogginlägg. För att inte tala om alla texter som ska skrivas. De planeras ofta flera veckor i förväg för att vi inte ska behöva leva helt från hand till mun.

Ibland undrar jag vart dagarna rinner iväg. Men svaret är ju självklart – till den kära lokaltidningen.

Nya Östis har ett unikt innehåll och så länge som jag får leda den sneglar vi inte på andra utan kör vårt eget race.