När Adrian såg mitt tangentbord sa han ”voi härrekyyt”. Av någon anledning är det just nu hans favorituttryck. Jag har för mig att han hörde någon fin finsk dam säga så en gång då han stod i Alkos (Systembolagets) kö.
– Jag tror jag ringer Anticimex, här skulle dom ha en hel del att göra.
– Hördu, Herr Bacillskräck, svarar jag. Du behöver inte sitta här och jobba.
– Nä, tack och lov för det. Vänd upp och ner på det där nu så får jag se vad du käkat och druckit de senaste veckorna.
Jag smäller honom på fingrarna då han försöker ta tag i mitt tangentbord.
– Det där ser ut som kafferester och det där är choklad och så ser jag att du ätit surskorpor med brieost.
– Kanske nåt mer?
– Dom verkar sega dom där tangenterna. Hur många liter vin har dom simmat i?
– Det vill du inte veta.
Han lämnar rummet och återvänder snart med en trasa.
zxcvbnm,.sdfghjklö
qwertyu¨åpoiu´+098123467vbnm
– Måste du torka medan jag skriver?
– Härrekyyt! Jag hittade ett tangentbord!
Hur ska jag någonsin bli klar med föredraget om Adrian och mina böcker? Så som han går på.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ha ha haaaa! Stackare som inte får jobba ifred för mannen. Förstår han inte att han gör det svårare för dig att jobba när han är där och stökar?
Du har så härlig fantasi. Dina diskutioner och samtal med Adrian är hellt underbara
Kul att nån tycker som jag, att fantasierna om Adrian ger guldkant på tillvaron. Han är ju med överallt, åtm då jag är ensam. Ibland måste jag akta mig för att inte tala högt med honom i affären 🙂
Och egentligen stör han mig nog inte speciellt mycket… han är ju så charmig.