Är vi galna? Det har vi frågat oss, vi supporters som åker med buss från Lovisa via St Michel och Siilinjärvi mot Kajana. Bara för att se en innebandymatch. I dag är vi här. Imorgon ser vi nästa match 30 km norr om Uleåborg…
Adrian har inte varit med på resorna förr men som debutant är han synnerligen imponerad. Och då handlar det inte bara om landskapen vi sett. Insjöarna och eftermiddagssolen som förstärker alla höstens färger i träden.
Vi trodde vi skulle få se snö här, men den lyste med sin frånvaro.
Inga isbjörnar fanns här heller och inga renar. Man har väl inte varit tillräckligt vaken på geografilektionerna? Kajana är inte Lappland.
Adrian imponeras främst av den gemenskap som uppstår då ett gäng på cirka 25 personer under 43 timmar färdas 1200 kilometer i en buss längs finska landsvägar.
Hotellrummet känns som lyx då vi vet att vi på söndagen har ungefär en kvadratmeter per person till förfogande i bussen. Från klockan 18 på kvällen till klockan 04.00 på måndagsmorgonen.
Detta är definitivt inte galenskap. Att få resa med innebandylaget är ett privileguim. Som skapar gemenskap.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det är en underbar galenskap! Han skulle följa med på HV-klackens resor till bortamatcherna. Då skulle han inse att det inte bara är galenskap utan ett liv
Här i Björkarnas stad Umeå landade den första snön 28/9. Som tur var landade den men lade sig aldrig att vila. Vill vid alla makter inte ha snö än på länge, vill njuta av hösten och den höga luften och alla spelande färger. Visserligen är det kallt som tusan på morgnarna och man fryser fingrarna av sig när bilrutorna skall skrapas… men hösten är vacker…. snön får gärna vänta länge länge innan den landar i drivor!
Skrutten har en lärare på sin förskola som spelar innebandy för Dalen och grabbarna dyrkar honom… du kan tro att han får spela innebandy även på jobbet…
Ja hösten är underbar med precis det du beskriver, vackra färger, hög klar luft. Och allt har sin tid. På sommaren grilar och simmar man, någon spelar fotboll, simmar, solar. På hösten tänder man ljus, boar in sig och… kollar alla innebandymatcher man bara hinner, runtom i landet – det skapas en härlig gemenskap på de här resorna, då man är ”tätt på varandra” i två dygn.
Tack för att du tittade in hos mig!