Han kom in i rummet och fyllde det.
Nej, han var inte en sumobrottare.
Det var hans väsen, hans själ som tog all plats.
Han kunde ha varit Jesus, för jag tror på Herren.
Och det är inget jag skämtar om. Så de som tror att jag här häcklar och hädar bör tänka sig för.
Jag undrade var han – med litet h – hade varit. Han hade ju försvunnit – igen en gång. Hade han övergivit mig?
– Nej, svarade Adrian. Det gör jag aldrig. Kände du inte min närvaro i morse?
– Du, säger jag. Jag hade väl inte skrivit det här inlägget annars?
Fantasin är ett mäktigt redskap. Skrämmande mäktigt egentligen.
– Du har inte skrivit om mig på länge, säger han. Jag känner mig osynlig.
– Som Ninni i Mumindalen?
– Ja, svarar han uppfodrande.
Han har klivit ut ur duschen. Kommit in i mitt arbetsrum. Har inte ens en handduk runt… ja ni vet vad. Höfterna och DEN eller DET.
– Du, säger jag. Ni ÄR inte osynliga.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Tur att fullmånen har varit för denna gång, annars kunde det hända att jag med ilfart skulle komma och desperat stå och ringa på dörrklockan tills han med den skulle öppna…..
Jag blev lite orolig efter det förra inlägget, för det skulle nog inte förvåna mej om det hände. Det i sin tur kunde ju hända till att du blev kidnappad och då skulle det vara katastrof. För vem skulle då berätta vad som händer??!!
Nu när du ingen skrivt kan jag i lung och ro gå och sova. Jag har goda chanser att få sova i min egen säng, ty jag mutade Pörråwitch med vispgrädde och han verkade gilla det. Det blev lite över när jag gjorde en kaka åt hans husse som ska ha 11-års kalas.
XD Underbara du! Nu är min kväll räddad!
XD Underbara du! Nu är min kväll räddad! *dreglar*