Döm om min glädje och förvåning då jag traskade hem från jobbet i dag. Vår väg var plogad! Amen och halleluja!

Inte är vi på Åsen bortskämda med sådant inte. Utan att knorra har vi satt ner fötterna där det passat bäst. Knöligt och halt har det varit, men så vet vi också att vår väg inte är prioriterad som etta i staden.

Ibland har jag tänkt att den kanske inte har nån prio alls.
Många invånare har ju bilar, till och med terrängfordon. Då ska man väl inte klaga utan bara köra upp vägen själv.

I dag var vägen bred och fin, gångvägen till och med synlig.
I dag hade vi en riktig autostrada där flygplan hade kunnat nödlanda.

Hur vår kära väg ser ut i morgon återstår att se.
Men- man ska leva i nuet och glädja sig åt små saker i vardagen. Så jag tog och gjorde det.