I går läste jag
i Helsingin Sanomat ett intressant reportage om bloggare. De säger att de bloggar för läsarnas skull. Vilket också är orsaken till att de inte skriver dagbok.

Och vad gör jag? Jobbar som journalist, bloggar OCH skriver dagbok…

Men det är klart att dagboken är mer privat. Det jag skriver där skriver jag inte på bloggen. Min blogg är inte ytpolerad. Jag skriver inte om vackra kläder eller om vilka hippa vänner jag träffar på alla trendiga barer.

I går kom jag på att jag faktiskt skrivit dagbok, för hand, sedan slutet av januari 1976. Således fyller min dagbok i år 35 år! Vilket får mig att inse att jag inte längre är 25…

Det fanns en tid, för mer än trettio år sedan, då mina klasskamrater fick läsa mina dagböcker… Att jag ens kom på idén! Klart att skriverierna färgades av att jag visste att folk skulle läsa dem.
Ni måste inte tro mig, men de nyfikna stod i kö. Deras namn finns längst bak i dagböckerna från den tiden.

I dag skulle jag nog inte så gärna ge dagböckerna till bibban för allmän utlåning, men jag har heller inga lås på dem. Den senaste dagboken ligger alltid framme på något bord.

Och vilka historier de där böckerna har att berätta… tiotusentals sidor i hundratals häften.

Kanske någon vill köpa rättigheterna och skriva en bok om mig?
Sedan när jag har gått hädan och inte längre är juridiskt ansvarig för nånting.