Såväl Radio Vega som aftonbladet.se har i dag talat om semestersjukdomar. Indien lär toppa många listor som en av de destinationer varifrån resenärerna sällan återvänder helt friska.

Egypten låg också högt uppe på listan och det är bara att erkänna – även vi drabbades.

Men vad är nu lite magont jämfört med allt annat som händer och har hänt där borta sedan vi var där?

Trafikolyckor är vanliga i Egypten så vi ska väl skatta oss lyckliga att vi inte råkade ut för en sådan. Det är ändå inte vår turistbuss ni ser på bilden. Dessutom har den bara kanat av vägen och fastnat i sanden.

Bra var det att jag först då jag kom hem läste om alla turister som hade mist livet i den egyptiska trafiken. För dom var rätt många på bara två veckor.

Också under och efter den här resan blev det lite så där som jag skrev i ett tidigare inlägg.
Efter att jag besökt Israel blev det krig i Gaza och mitt besök på Island efterföljdes av en finanskris.

Dagen innan vi reste hem från Egypten drabbades landet av ett oväder, de värsta på sextio år har jag hört efteråt.
Och sedan hade vi självmordsbombaren i Alexandria…

Det är BRA att snöhögarna som tornar upp sig överallt i vår lilla stad nu i rask takt körs bort.
För tro mig eller ej – snart kommer det MER snö.

Lite stopp i röret blev det dock allt i dag på Trädgårdsgatan, även för den som promenerade till och från centrum.

Hade jag inte förvissat mig om att förarplatsen i lastbilen var tom hade jag inte vågat klämma mig in mellan dess högra gigantiska bakhjul och den ännu mer gigantiska snöhögen.

Jag är ju ingen smal människa men det oaktat lyckades jag orma mig förbi fordonet.
Dock upplevde jag några sekunder av spänning och skräck.

TÄNK OM där ändå fanns en förare i lastbilen.
Och TÄNK OM han eller hon fick för sig att backa just då jag försökte åla mig förbi…

Ja, om det hade varit så – då hade du inte fått läsa detta inlägg.

Vår käre Svensson står ute året om. Så mycket snö som det kommit, och så mycket som temperaturerna varierat, är det inte underligt att hans dörrar frusit igen.

Jag som åren 1985-1987 jobbade på en servicestation tog till en gammal beprövad metod då inget annat hjälpte. Hett vatten i plastpåse.

Jag visste ju att mekanismen inne i dörrarna funkade då jag hade hört ljudet KLONKS då fjärrkontrollen låste upp dörrarna. Och KLONKS då de låstes fast igen.

Någon gav mig mycket skeptiska blickar. Lilla vän, så där gjorde man kanske i slutet av 1980-talet, men i dag är mekanismen i bilarna en helt annan…

Fem minuter senare hade jag lyckats öppna en av fyra dörrar. Den andra öppnade sig efter femton minuters körning.

Jag är inte av den skadeglada sorten som vill säga ”vad var det jag sa”, men ett nöjt flin hade jag svårt att dölja.

Det kommer inte att bli lätt den 15 januari. Adrian har beslutsångest.

Ska han välja Lovisa Tors hemmamatch eller att svänga sina lurviga tillsammans med minister Thors på Liljendalgården?

Thors dans eller Tors match – det är nu den stora frågan.

Eftersom den här bloggen ursprungligen föddes för att Adrian Debutsky, huvudkaraktären i mina romaner, har en massa åsikter – ska han förstås fortsättningsvis få vara med på ett hörn. Fastän jag har förnyat min blogg heter den ju fortfarande ”Debutsky´s Blog – Inne i huvudet på en författare”.

I går lyssnade han på Sporthörnans årskrönika i Radio Vega. En av de medverkande i panelen var reporter Kaj Kunnas. Då han skulle beskriva hur en av de största idrottsupplevelserna han varit med om under året kändes (minns inte vilken upplevelse det var), sa han att den hade fått håret att resa sig hos honom.

– Men är han inte så gott som flintig den där Kunnas, frågade Adrian.

– Så gott som, ja. Men han menade nog håret på armarna, försökte jag.

– Eller håret i arslet?

I Oslo råder det ordning och reda. Enligt en artikel i Hufvudstadsbladet häromdagen höjer staden bötesstraffet för fastighetsägare som inte avlägsnar farliga istappar och snömassor från taken.
Förr var straffet 500 kronor, nu planeras det höjas till 5000 kronor.

Hos oss kunde man gott och väl göra samma sak. Nya arbeten skulle skapas åtminstone vintertid, för i Norge går lapplisor runt och fotograferar de försummade fastigheterna.

Först får fastighetsägaren en snäll påminnelse om att isen eller snön måste bort. Hjälper inte det blir det böter och lämnas bötern obetald blir det så småningom utmätning.

Ordning och reda alltså! Inga tveksamheter, inget utrymme för förklaringar.

Politiikan Kulmapöytä tog i dagens Helsingin Sanomat upp denna delikata fråga? Hur många finländare får bli kvar i landet om Sannfinländarnas Seppo Kanerva får som han vill?

Tidningen svarar: I Kanervas paradis skulle endast barn och dårar få bo kvar.

Detta motiveras med att det är brottsligt att köra cykel utan hjälm, att gå eller köra mot rött i trafiken, att köra överhastighet, att skälla ner grannen eller att arrangera lotteri, alternativt vadslagning, utan tillstånd.

Således kommer alla finländare att utvisas, förutom de som är under femton år eller de som inte är tillräkneliga som individer.

Kanervas lilla annons har också ingått i Hufvudstadsbladet.

Jag tror att han tappade bort ett ord i sin text. Han menade förmodligen att alla utlänningar, alltså Suomessa rikoksiin syyllistyneet ulkomaalaiset, inte längre borde få ha rätt att vistas i vårt land.

”Det nya året brukar börjar suddigt för många finländare. Så gjorde det också för finländarna i… (skidtävling på ort i Mellaneuropa nämnd)… men där klarade de sig ganska bra”.

Så sade en kommentator på TV i går.

Bilden är tagen då det nya året 2011 är cirka tio minuter gammalt. Så nog började det suddigt på andra håll också. Och bra gick det, men ambitionerna att bli mästerfotograf lades tillfälligt på hyllan.

Torsdagen den 23 december hade jag skrivit och talat om länge. Vi hade drivor av snö hemma i Lovisa och meteorologerna hotade med temperaturer ned till -25 grader på julaftonen.

Vad var då roligare än att på Facebook skriva, eller åt vänner och bekanta nogsamt poängtera, att jag minsann kommer att ligga i en solstol klockan 14 dan före julafton.

Men saker och ting går inte alltid så som man tänkt sig.
Solstolen i Egypten förvandlades till en vilostol på Vanda flygfält.

Behöver jag säga att jag varken hade det särskilt varmt eller bekvämt?

Om någon i Östnyland råkat ut för ett värre vägsammanbrott
i slutet av december 2010, mejla bilden till carita.liljendahl@on.fi.