Det är underbart att åka buss. Vare sig det är frågan om bussen mellan Lovisa och Helsingfors eller bussen från Märlax till Valkom.

När jag åker buss får jag en massa idéer. Det här ska jag blogga om! Det här måste vi skriva om i tidningen!
Jag är alltså helt säker på att bussfärder främjar kreativiteten.
Ibland sitter man ju och tjuvlyssnar på folk. Serveras kanske till och med ett nyhetstips. Ibland får man stommen till ett kåseri.

I dag såg jag att många människor ännu har kvar ljusslingor i olika kulörer, till och med adventsstjärnor i fönstren. Min första tanke var nämen va faaen, hur är folk funtade? Men sedan besinnade jag mig och tänkte om. I detta kalla mörka vinterland måste människan få omge sig med ljus. Och det är inte jag som ska säga om kreationerna i andras hem är smaklösa eller inte.

Under den ungefär tio minuter långa färden hem hann tusen tankar korsa min hjärna. Länge leve lokaltrafiken var en av dem.
Att åka buss i lilla Lovisa är ungefär som att åka taxi. Jag skulle egentligen inte behöva trycka på stoppknappen. Föraren vet var jag ska kliva av. Nån gång har jag i tidig morgonstund, trött efter ett krogbesök inte behövt svara annat än Hem! då taxichauffören frågat vart jag ska.

Länge leve lilla lokala Lovisa!