Månad: augusti 2011

Har du en pläään pii?

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Statsminister
Mari Kiviniemi intervjuades i radion
i dag. Hennes svenska är ju inte den bästa, men jag hejar på alla som försöker. Jag tycker också att hon ska ha plus för att hon inte envisas med att tala finska och således tvingar finlandssvenska journalister att översätta hennes åsikter.

Men i dag dröjde det ett tag innan jag förstod vad hon menade med att regeringen faktiskt har en pläään pii om det inte blir fortsatt tillväxt och konsumtion.
Men javisst ja! Vi ska alla ha en pläään pii. Vi kan inte lita på att vi för evigt får behålla våra jobb. Vi behöver en pläään pii i våra liv.
Om vi ska resa någonstans men inte är säkra på att tidtabellen håller är det bäst att ha en pläään pii.
Bankrånaren eller flygplanskaparen går sällan till attack utan en pläään pii.
Har DU en pläään pii? Skriv gärna och berätta hur och när du behöver en pläään pii.

Bilden är fotograferad från websajten http://planbwines.com/

Minskad äppelskörd att vänta?

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Den som skapade den nyhetsrubriken har nog inte besökt Tammerfors. Även om det kanske inte syns så där jättehimlabra på bilden så formligen dignade de här träden av äppel mitt inne i Tammerfors stad.
Hoppas någon plockar dem, syltar, saftar och gör allt det där som jag aldrig gör.
Förresten – varifrån kommer egentligen ordet fibel? För det är ordet vi ibland använder för äppel i Östnyland. Observera att ordet ska uttalas med kort i – inte fiiiibel.

Vem är den där tanten med flygekorren på ryggen?

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Jag har hittat den ultimata ryggsäcken. Kanske inte den mest flashiga och absolut inte den dyraste på marknaden. Måhända den gulligaste och fånigaste.
Jag kan redan framför mig se hur folk viskar, tisslar och tasslar, pekar, frågar och funderar. Vad är det där för en tant som har flygekorre på ryggen?
Så här gick det till. Jag handlade i K-Supermarket. På parkeringen fanns Serlas glada ”gossar”. De sålde stora paket med hushållspappers- och toapappersrullar. För 20 euro fick man bautamånga rullar och en trendigt färgad jättestor väska. På köpet även ett paket näsdukar OCH ett mjukisdjur.
Vad ska jag med mjukisdjuret till, tänkte jag. Men det var bra att jag inte protesterade och att jag snällt tog emot gåvan – för när jag kom hem och öppnade paketet smalt mitt hjärta. Ryggsäcken jag hela livet letat efter satt som gjuten på min rygg!
Så nu ska ni alla hålla utkik efter mig och RyggKurre. När ni ser mig hoppas jag ni vinkar glatt och visar tummen upp!

Fyra nätter ensam är en evighet!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

De här rosrona ska min älskade make få
i morgon. Jag har ställt dem svalt vid balkongdörren och hoppas de orkar stå raka och fina, i givakt som stolta furor för att välkomna honom då han ÄNTLIGEN kommer hem igen.
Vi välkomnar alltid varandra med blommor, mousserat eller choklad och ofta även med ett Välkommen hem-kort. Det behövs inte mer än att den ena av oss varit borta en natt – men den här gången handlar det om en hel EVIHGET på FYRA nätter.
Ja, ja… jag vet att maken om han läser det här suckar lite och säger att han får töntstämpel och blir retad i skolan. Men det må han vara MAN nog att klara av. Och kanske någon tycker att våra små vardagsgester är fina också.

Joggade 2 x fem meter

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Om man inte har joggat en enda meter på trettio år tror jag att man ska börja försiktigt. Och kanske satsa på en bra sportbehå.
Träningsdojor behöver jag inte, jag har tre bra par. Ett köpte jag för sisådär åtta år sedan. Då hade jag planer på att promenera från Lovisa till Borgå. Många idéer har jag haft genom åren, och det där med Lovisa-Borgå var en.
I dag tog jag en superrask promenad och satsade också på en brant uppförsbacke. Rejält svettig blev jag. I en skog där ingen såg mig testade jag också lite jogging. Två gånger fem meter.
Man ska inte förta sig i sin träningsiver.

Zappa och slappa

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Naturprogram från Island. Den karga naturen väckte många fina minnen.
Barnprogram, tecknat som man får fnissa åt.
Britain – get younger. Herregud sådan förändring. Killen såg ut som 49 enligt de utfrågade (jag tyckte han såg ut som 55+) innan han ”totalrenoverades”… Men nya kläder, ny frisyr, långa skägget bort, fixade tänder, manikyr, pedikyr och ett par laserstrålar på hyn gjorde underverk. Det är just sådana där serier som gör att jag sitter där med tårar i ögonen och sväljer… precis så patetisk är jag.
Vet inte när jag skulle ha haft en helkväll vid tv:n och om en dryg halvtimme ska jag kolla Bettina i Stockholm på FST5.
Har känt mig åsksjuk (inte åksjuk) halva natten och nästan hela dagen. Konstig i huvet och magen. Så den här kvällen unnar jag mig verkligen att bara zappa och slappa.

Tänk om det redan vore oktober…

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

Den här bilden hittade jag på nätet och fotograferade via skärmen. Såg att den också fanns hos den här bloggaren.
Drygt två timmar har jag i dag suttit vid datorn och letat efter en lämplig resa för oss att åka på i oktober då skolorna här har höstlov. Begränsad dels av datum, dels av avresetider och hemkomsttider, blir det ju ett litet äventyr att hitta rätt resa. Hotellet får vara enkelt men inte så spartanskt att vårt rum saknar egen toa och dusch. Det får var lyxigt, men inte så lyxigt att vi känner oss som katter bland hermeliner. Hotellet får inte heller helst ha fler än 4-5 våningar. Det ska ligga ganska centralt och inte på flera timmars avstånd från flygplatsen. Det ska vara personligt inrett och frukost ska ingå i priset. Gärna trådlös internetförbindelse likaså.
Hittade jag vad vi letade efter? Jaaaaa! Hotell Marmara i centrala Budapest, fyra nätter. Nu gäller det bara att börja läsa allt vad vi kommer över om staden, dess historia, sevärdheter, fina matställen, shopping… SÅ skojigt!

Förklädd talangscout på LIK-match

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Till vardags är jag journalist och författare och ibland kiosktant. Men jag har också många andra strängar på min lyra. I går var jag talangscout på Liljendal IK:s match. Förklädd sådan förstås. Satt i Östra Nylands bil och såg ut som en vanlig tant – ha ha haaa, jag lurade alla!
En gång gick jag ut ur bilen och bort till ett skyddat buskage i enda ändan av P-platsen. Alla trodde förstås att tanten skulle kissa. Men där satt jag med min sändare och skickade hemliga uppgifter om spelarna till de stora klubbarna i Europa.
Jag hade också planerat ropa Heja LIK ha gott humör – det är det som susen gör! Men det där med lik i dessa oroliga tider kändes inte riktigt rätt.

Interail för 25 år sedan, del 5

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Som ni kanske märker har jag börjat jobba igen. Har inte hunnit blogga så mycket, men här kommer del fem från interrailresan. Som den här gången får illustreras med vår favoritdryck – på den tiden.

Tisdag 10 juni 1986
Morgonrutiner i Monaco. Baguettebröd med ost och salami. Ingen tanke på kalorier och LCHF här inte. Solen fortsätter gassa. Jag vill steka mig så jag blir brunare än nånsin. Ingen tanke på risken för hudcancer heller.
Fotbolls-VM fortsatte, bland annat med matchen Italien-Korea som Italien vann 3-2.

Onsdag 11 juni 1986
Började, hör och häpna, tröttna lite på strandlivet i Monte Carlo. Vi skulle ju interraila! På kvällen gick vi ändå till Casinot, men där kom man inte in i tennisskor efter klockan 20… vad hade jag trott?

Torsdag 12 juni 1986
Strandlivet med volleyboll, solbad och frisbee fortsatte. Träffade en kille, Moly, från Liverpool i England. Anne åkte med sina vänner till Nice men jag stannade kvar i Monaco med mina nyfunna engelska vänner. Fotbolls-VM fortsatte med Brasilien-Nordirland som vi såg på en bistro.
Natten mot fredagen sov jag och Moly på en strand, men inte i Monaco där det var förbjudet, utan några hundra meter utanför furstendömets gräns. Hårt var det att sova på strandstenarna, och bra gick det till en början då vi hade gjort upp en liten eld.

Fredag 13 juni 1986
Åkte med Moly till Menton som ligger 20 kilometer österom Monaco. Där återförenades han med sina kompisar och jag återvände, efter lite festande, till Monaco.

Lördag 14 juni 1986
Anne och jag antog att det skulle bli vår sista dag i Monte Carlo, vi började känna för att dra vidare. Det hade börjat regna. Vi tillbringade kvällen på olika barer och tog adjö av alla våra vänner, lyssnade på Indochines ”3éme sexe”.

Söndag 15 juni 1986
Öde och elände att packa. Dagen började ändå med en varm dusch, den första på tio dagar. Dittills hade jag duschat i iskallt vatten varje dag.
Packningen var tung, det var jättevarmt då vi stretade mot tågstationen. Destination München. Vi visste inte när vi skulle vara framme. Åkte via San Remo och Taggia Arma.
Olidligt hett på tåget… och vid midnatt då vi nådde Milano störtade vi ut efter tre liter vatten, smör och kex. Sket i om vi skulle ha missat tåget, men vi hann. Lyckades till och med få platser i en kupé med tre mystiska italienare som luktade sprit. Vi fällde ner sätena så de blev som sängar, tåget skramlade och stannade var femte minut. När man äntligen fick sömn i bollen var det nån som väckte en och ropade ”Fahrkarte bitte!”…

Gubben Guds getingar?

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Det här var väl inte riktigt vad jag hade tänkt att Gubben Gud skulle fixa då jag funderade att jag inte skulle orka med fönstertvätt ännu på några veckor. Till och med maken, som hade tänkt fönstertvättanken LITE längre kom av sig och sa att han nog väntar ett tag innan han öppnar fönstret.

Så Gubben Gud hade lyssnat på min lathetsbön, och nu kan jag med gott samvete vänta tills första snön faller innan vi petar bort boet. Nog för att jag föreslog att jag kan öppna fönstret redan i dag och RAIDA ihjäl de randiga flygfäna. Men gubben avrådde mig vänligt, för att inte säga bestämt.

Okay då, tänkte jag och filade på blogginläggets rubrik. BusBinas BautaBo.
Tills BikännarenBenny sa att han tror det är getingar…