I dag hade jag de så kallade spendeeranbyxåna på mig.
– Jag vill ha den dyraste whiskyn ni har att bjuda här på krogen, sa jag.
Med det något försiktiga tillägget ”men den får inte kosta mer än hundra euro glaset”.
– Nå men den kanske kostar 99,90 då, sa väninnan.
Låt gå, tänkte jag. Ska de vara så ska de vara! Inte kan man vela fram och tillbaka.
Det dröjde ett tag men flaskan kom till bordet. Den var grön, jag inbillade mig att den såg dammig ut, hämtad från en nästan bortglömd källare. Tjugoett år gammal, var det inte ungefär så länge sedan som restaurangen byggdes?
När räkningen kom sa Gubben ”Grattis!”.
Förmodligen riktade han ordet åt sig själv – i eufori över att vi har skild ekonomi.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Royal Salute är väl Chivas? Den har jag velat prova länge. Johnny Walker Blue lär vara bättre. och på tal om gott, testa Lagavulin 16 år eller några va de avancerade single malt som är single cask! GOTT!
Jag är ingen whiskyexpert… dessvärre eller dessbättre?… känner jag inga större skillnader… jag bara antar att det jag drack var ganska fint. Visst var det gott också, men ibland måste man få spendera för spenderandets skull 🙂
Det ÄR skillnad! Gör så här: testa ett antal whisky, från billigt till dyr och god. Lite i taget. Skölj munnen med vatten mellan varje glas. När du kommit till dyrast å bäst, testa då billigast igen, då kommer du att märka skillnad.
Trevli helg 🙂
Ska komma ihåg ditt råd – har aldrig testat whisky på det sättet.
Hur drack du den? Med is? Blandad?
Man kan väl dricka whisky med is, fastän somliga säger att det är helt fel, då förstör man drycken med vatten. Jag bad att få vatten i ett skilt glas och tog från det tre droppar till whiskyglaset, resten varvade jag med whiskyn. Alltså – helt rå whisky 🙂