Chokladsnacks-TEST

Det var en dam här på bloggen som tipsade mig om Pandas Suklaa Mix Snacks. I dag beslöt jag mig för att testa dem och Gubben blev också sugen på innehållet i påsen. Han plockade åt sig ett hjul. VA? Det smakar ju CHILI!
Mycket riktigt, på påsens baksida står det att den innehåller Choco Raffel (godast i min smak), Choco Chili Wheel (helt okay efter att man ätit några stycken och blivit van) samt Choco Snack Fries (vet inte vad jag ska säga om den ännu).

Kombinationen av choklad och salt är jag nog också tudelad inför. Fastän jag här föreslagit att Taffel ska införa Suklaa sips i sitt sortiment.
Jag tror nämligen inte att mina favoritchokladpopcorn som fanns för 20-25 år sedan var saltiga. Minns DU hur det var?

Underbar kompiskampanj!

Jag brukar ju inte precis sticka under stol då det gäller min entusiasm för Svenska Yle:s Buu-klubben. Det är faktiskt ett av mina favoritprogram. Och nu är det ju så att då jag inga barn har så har jag heller inga barnbarn att skylla på då jag bänkar mig framför tv:n och sjunger ”Ole Ole Ole Ole, säg hej o le , säg hej och le!”.
Sådan rytm sången har och det fina budskapet: Säg hej och le!
Buu-klubbens och Folkhälsans kompiskampanj är helt underbar. Till och med blivande presidenten Sauli Niinistö är med i en video där han visar kompistecknet.
Och när jag i går såg Buu-stämpeln med gröna monstret Ole i tv-programmet ”Min Morgon” kändes det riktigt varmt om hjärtat. Och jag är INTE ironisk. Världen är INTE ond. Vi kan alla vara kompisar om vi så vill!
Mer om kampanjen här!

Kundvagnsstölden

Det blev en lite tråkig bild den här gången. Hade tänkt ta en bild med smarttelefonen av vagnen som jag stal av en annan tant. Men det blev nu inte så…
Jag hade ställt MIN vagn ifrån mig, skulle bara plocka åt mig en sak från en hylla. Sedan tog jag vagnen, som jag TRODDE var min, och började gå mot kassan. Bra att jag inte hann rada upp sakerna på bandet. Jag hade ju inte köpt fil, bananer och  mjölk! Snabbt som ögat förde jag vagnen tillbaka och hittade min med surskorporna, toalettpappret och diverse andra varor. Tanten som jag stal vagnen av hade inte hunnit se att hennes varor var ute på äventyr. Lite skojigt hade det varit att få se hennes reaktion på att HENNES vagn inte innehöll det HON hade radat i den 😀

Rösta på mina chokochips!

Hör du till dem som saknar chokladpopcornen? Jag hittar dem inte i handeln mer och tror att EU åter varit där och bestämt hur det ska vara. Bananen får inte vara längre än si-och-så, ej heller böjd över en viss vinkel. Chokladpopcorn får inte finnas, kanske för att de på något sätt kan uppfattas som rasistiska?
Min lilla hämnd på EU är att delta i Taffels tävling. Får det inte finnas chokladpopcorn kan vi ju alltid försöka prångla in chokladchips på marknaden? Det kanske dröjer några år innan EU-byråkraterna inser att de finns.

Jag är förstås bara en bland flera tusen som  vill att just mina chips, Suklaa Sips, ska vinna. Men skulle du också kunna smaska i dig lätt saltade potatischips doppade i choklad? Jag tänker mig att ena halvan av chipset har chokladglasyr. Rösta då på mitt bidrag här: http://makuhaaste.taffel.fi/index.php/bag/19932

Inte lätt att vara köttbulle

När ugnsköttbullarna var klara och brandlarmet hade tystnat sa gubben i huset att nu ska väl bullarna ut på bloggen. Helt rätt hade han.
– Ja-a, inte är det lätt att vara köttbulle i dag, sa han. Ut på bloggen ska man för att exponeras för omvärlden.
Själv tycker jag det är en ÄRA för köttbullarna att komma med här.
Men lite fubbans tyckte jag det var att baka dem i ugnen. Man känner sig liksom som en bättre matmor om man steker dem var och en för sig i stekpanna.
Men det här gick snabbare, mindre disk blev det och bullarna blev minst lika goda.

Humoristisk och tänkvärd kolumn

Det är väl andra gången på ungefär en vecka som jag höjer Kyrkpressen till skyarna. Någon kanske redan tror att jag får betalt av KP för att blogga om dem, men jag kan nu rakt ut säga att så är dessvärre inte fallet.

I dag drog jag på smilbanden och kände igen mig i Sofia Torvalds ”På tvären” (KP nr 6, 9.2.2012).
Och jag har bloggat om Kyrkpressen förr, på min arbetsblogg ”Bakom rubrikerna”. Bland annat för att jag tycker att tidningen har blivit så mycket bättre på en kort tid.
Där  finns fina reportage som ofta layoutats med eftertanke vad gäller bildval kontra textlängder. Där finns också kortare artiklar och notiser.

Jag hoppas den här tidningen skulle nå också dem som inte direkt säger sig vara kristna och troende personer som besöker gudstjänster. KP har nämligen fina vardagsbudskap till vem som helst. Vilket jag tycker behövs i dag då vardagen är hård för många.

Hoppas för övrigt ni läser Torvalds ”På tvären” själva. Men några smakprov ska jag ge: ”Jag har grubblat över varför jag blir så ursinnig varje gång någon tror att jag ska bete mig på ett visst sätt eller ha vissa åsikter för att jag tror på Gud och jobbar på Kyrkpressen”. (Känns igen av lokaltidningsreporter – ska jag ha vissa åsikter och bete mig på ett visst sätt för att jag jobbar på ÖN).

Jag får lust att sparka folk på smalbenen… jag förbehåller mig rätten att gilla Haavisto fastän jag är kristen… jag förbehåller mig rätten att bete mig illa… och att diskutera mitt dåliga beteende i min privata aftonbön då jag stänger dörren efter mig”.

Ska ut på äventyr

I dag har jag övat en timme på pianot. Lånade från bibban ett häfte med noter, Carl-Bertils Agnestigs ”Vi spelar piano”. Först nu ser jag att det är del II, men jag klarade faktiskt av att med bägge händerna  spela Astrid Lindgrens och Georg Riedels ”Jag gör så att blommorna blommar”. Låt pukor och trumpeter ljuda!
Om det gick 100 procent rätt till vet jag inte men det lät helt bra. Ska kolla med pianoläraren på fredag 🙂

Men för att det inte bara ska bli stilla plink med snälla visor på pianot dagarna i ända lånade jag också en annan bok.
Jag älskar att läsa om andra människors resor och strapatser. Originalet om Kontikis resa var fin – tänk att dom klarade sig! Stig Lindgrens ”Mina fem skeppsbrott” börjar såhär:

Plötsligt hördes en våldsam duns. Jag blir klarvaken, det är mitt i natten. Jag förstår omedelbart vad som hänt och skriker ”jävlar” ut i mörkret. Det är fasansfullt. Kölen slår hårt emot någonting där det bara borde vara fritt vatten.

Precis vad jag behöver, en äventyrlig resa där jag själv kan sitta trygg med boken i handen. Jag älskar gamla svartvita ritade kartor med streck som visar var seglatserna gått eller var äventyrarna tagit sig fram på andra sätt.
Och Lindgren har ritat en stjärna på varje ställe där han lidit skeppsbrott. Kan det bli mer spännande?

NÅGON har köpt ett piano…

Jag kan se framför mig hur vi möts i trappan, grannen och jag.
Hördu” säger grannen ”har du hört någon som klinkar på ett piano?” Jag skakar på huvudet. Nej, jag har inte hört något, jag är ju sällan hemma, ni vet… jobbet tar all min tid. ”Ja, jag hörde i alla fall här om kvällen ett evigt plinkande, skalor upp och ner, fram och tillbaka – men man måste väl öva kan jag tänka mig… kanske det är barnen i B-trappan… och det är ju alltid bättre att dom spelar piano än att dom sparkar gamla tanter på stan. Nåväl, sedan upphörde klinket och en stund hörde jag riktigt vacker musik. Kanske det var pianoläraren som visade hur det SKA låta, du vet… så där som i SÅ SKA DET LÅTA på tv:n.” Jag rycker på axlarna och säger att jag inte har en AAANING om vem som köpt ett piano. Nå, nog vet ni ju att det var jag som övade skalor och att pianot spelade självt då det lät vackert, men en mulen dag ska nog också jag kunna göra det. Är på god väg med Beethovens nionde symfoni och ett par egna kompositioner. Och jag HAR hörlurar som jag lovar använda.

Niinistös autograf

För sisådär 12-13 år sedan åkte Tarja Halonen land och rike runt. Hon landade i det som på den tiden var K-hallen i Lovisa. Jag fick hennes autograf och hon blev president.

För några år sedan besökte Sauli Niinistö köpcentret Galleria och jag var där också då, i egenskap av lokaltidningens representant. Jag fick hans autograf och i dag blev han president.

Konsultera mig bara om ni vill bestämma vem som ska bli Finlands president 2018.

(PS. Jag hann tyvärr aldrig träffa Pekka Haavisto personligen…)

GRATTIS ni vann!

Totalt tjugo personer hade anmält intresse att vara med om utlottningen av fem signerade böcker.

Men egentligen var ni tjugoen från början. En drog sig dock ur då hon insåg att hon hade Uppdrag Utrotning och då hon trodde att hon deltog i utlottningen av min tredje bok som ännu inte finns. Snällt av henne att ge utökad vinstchans åt dem som fanns kvar.

Som Notarius Publicus, Herr Fortuna, fungerade han som här i bloggen också kallas Maken eller Guuben, inte med Gubben Gud att förväxlas.

Och de fem som vann är:

SVEN BERGSTRÖM långt borta i Australien!
ANNINA HOLLMÈN
ANNIKA (vikeskars.blogspot.com)
TOFFE GRÖHN (”gammal” kollega)
EVAMAR (evamar.blogg.se)

Vinnarna meddelas personligen och de som skrev OJIV, men som inte vann, kontaktar jag också för att få adress dit jag kan skicka boken för 5 euro + portoavgift.

GRATTIS än en gång alla fem vinnare! Och tack till alla andra för visat intresse!