Månad: april 2012

Tänk om också jag kunde baka…

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

… en lika underbar moussetårta som min vän Benita bakat… För den är inte köpt på bästa konditoriet fastän man hade kunnat tro det.
Jag och kakor går inte riktigt ihop. Äta dem, det kan jag, men baka… Jag tror jag saknar det tålamod som krävs då man ska vispa grejer. Ingredienserna blandas inte tillräckligt väl. Och gelatinbladen som ska vara med i den här kakan skulle antagligen bara klumpa sig och sedan skulle de skratta åt mig från kakans innandöme. Om det överhuvudtaget skulle bli en kaka av denna form. Jag antar att min kaka bara skulle bli en odefinierbar klump…

Benitas kaka var i alla fall försvinnande god! Tusen tack för att vi fick smaka på den. Och bordet var vackert dukat till förrätten också. Fyllda paprikor, en fräsch sallad med bland annat melon och ett slags gratäng på köttfärs och philadelphiaost med nachos till. Nam nam!

Det finns hopp om en sommar

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Så som jag har spanat och spanat. Och så äntligen i dag fick jag syn på dem i en av stadsparkerna. För min del de första krokusarna!
På norra sidan av fredsmonumentet och bänkarna låg ännu rätt mycket snö. Några enstaka exemplar kämpade där för att bryta sig genom de tunnaste snöresterna.
Men på södra sidan såg det ut så här.
HURRAAA – hoppet om en ny sommar väcktes!

Ännu en matbild

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Ugnskorv är enkelt och gott. Ett äpple, en lök, matlagningssenap, ketchup, lite vatten, riven ost. Och så en korv förstås. I detta fall HK:s Bleu 🙂

Första dagen på jobbet efter drygt två veckors semester gick bra. Skrev en ledare om svenska språket och Kalle Ankas eventuella kommande betydelse för finlandssvenskarna. Hoppas någon hög herre eller dam från Kulturfonden läser och förstår vad jag menar.

Som av bara farten blev det sedan en artikel om ett språkprojekt som riktar sig till finlandssvenska barn och elever inom den grundläggande utbildningen.
Utöver det lite om konst och lite om sport. På en liten tidning ska man kunna skriva om allt från svinavel till kärnavfallshantering.

Riktigt karlakäk, och schnitzel med lingonsås

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Som om vi inte under innebandysäsongens bortamatcher besökt tillräckligt många ABC-stationer? Måste vi också på påsken åka till en sådan? För att äta allt annat än hälsokost?
Bonuspanna kallas den här rätten. Den var både mättande och god, tyckte Gubben. Om man inte äter det varje dag, och det gör man ju inte. Portionen bestod av en liten biff med sås, friterad potatis, lökringar, korv och bacon.

För mig blev det wienerschnitzel. Lite konstigt verkade det att den serverades med lingonsås, men snart kom jag på varför. Jag som inte gillar potatismos valde bort det, men såsen serverades förstås ändå 😀

Riktigt trevligt var det med en liten söndagsutflykt och glass som efterrätt.

I väntan på diagnos

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Då jag inte spelat Wordfeud har jag glatt mig åt framgångar, om än rätt sporadiska sådana, i HotShot. Har bara svåra nivåer kvar där just nu.

Har alltså firat en lugn påsk. Läst böcker, tidningar och andras bloggar. Tog i dag en promenad på fem kilometer i det fina vädret med maken. Men några raska kliv blev det inte, vilken 80-åring som helst hade klarat av att gå fortare än jag.

Så allt är inte som det ska med systemet. Men jag är vid gott mod och lever i en förhoppning om att få en diagnos snart. Tills dess gläds jag över allt möjligt smått. Som att få en påskpuss av gubben eller ett Ace i HotShot.

Fel gubbe i ägget

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Var ute på en åktur påskdagen till ära. Rattade till Valkom City och affären Siwa var öppen där.
Nånting skulle man ju ha med sig som souvenir så det blev ett SM-liiga chokladpåskägg (finska elitserien i hockey).

Här levde ännu hoppet om att få en Tappara-gubbe. För er som inte är så invigda i finsk hockey kan jag säga att Tammerforslaget Tappara är mitt favoritlag.
Erkännas bör dock att enda orsaken till att Tappara en gång blev mitt favoritlag i slutet på 1970-talet var att en av lagets spelare, Pekka Marjamäki, i mitt tycke var så snygg!

Men någon Tappara-gubbe blev det tyvärr inte 😦
Lyckligtvis dock inte heller någon HIFK- eller Jokerit-gubbe! Sorry bara alla ni som älskar Hifki och Jokerit 🙂 Jag fick nöja mig med en Porin Ässät gubbe. Man kan inte få allt i livet då man redan dragit högsta vinsten (min Sverige-Gubbe).

Kvasten på reparation

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

En så här fin påskkärring har ställts upp vid Skeppsbron i Lovisa. Alltså hon till vänster. Den andra kärringen kommer säkert att synas på området också efter påsken. Senast på sommaren då verksamheten kommit i gång på allvar. Just nu saknar påskgumman i svart jacka kvast. Den är på reparation. Senast till augusti hoppas hon få den tillbaka för då hade hon tänkt åka till Côte d’Azur.

Livets tråd kan vara skör

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Någon tycker kanske att man inte ska skämta om allvarliga saker. Till exempel säga Jag blev en provkanin till påsken.

Men visst kan man se positivt på sjukhusbesök och provtagningar också. Det är ju ett bevis på att vår sjukvård fungerar.

Det blev en omtumlande kursändring på mitt påskfirande då jag i går fick en akut remiss till jourpolikliniken i grannstaden Borgå. Ett laboratorieprov som hade tagits i onsdags visade sådana värden som inte borde finnas. Läkaren i Lovisa gjorde det enda rätta – bad mig omgående besöka Borgå sjukhus.

Där kom jag in utan väntetid och fick lägga mig på en brits. Sedan hände allt på en gång. Laboratorieskötare, sjukskötare, läkare och allt vad dom nu heter snurrade runt mig. Elektroder fästes vid kroppen, jag fick dropp och prover togs från både vänster handled och höger armveck. Man tog hjärtfilm och mätte blodtryck och puls. Det var som i en actionscen från ett sjukhusdrama på TV. Blipp, blipp, tut, tut, surr, surr.

Efter tre och en halv timmes väntan fick jag veta att provsvaret jag hade fått i Lovisa visade fel. Sådant händer, tänkte jag och var glad för att mina värden i det stora hela var fina.
Men situationen fungerade i alla fall som en väckarklocka. Livets tråd kan vara skör. Den som är frisk ska vara glad. Inte klaga över småsaker. Dagligen måste många människor, både vuxna och barn, genomgå prover eller ligga i dropp. De har smärtor, väntar på provsvar, får kanske chockerande besked, måste opereras.

Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns (Pjotr Andrejevitj Pavlenko).
Livet är inte de dagar som ska komma, utan livet är här och nu.

Räddade Lovisa ur Borgås klor

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det är inte ofta jag åker över ån efter vatten, det vill säga handlar
i grannstaden. Men det händer ibland. I en affär hittade jag de här näpna hängarna. Vad har Lovisa i Borgå att göra, tänkte jag. Rädda det som räddas kan innan kommunreformen äter upp oss. Bordstabletten var också söt, limegrönt är fint. Får kanske pryda kioskdisken i sommar.