Månad: oktober 2012

Spontan konsert av X-Factor-Elias

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I går kväll kom den här killen in på Ölvin med gitarren under armen. Han drog fram en barstol, satte sig på den och började spela och sjunga. En sådan inlevelse och en sådan röst, tänkte jag. Och så spontant gjort, för han var inte bokad av restaurangen – inte den här gången i alla fall. Men kanske han får återkomma som en sådan någon annan gång?

Jag erkänner direkt att jag inte visste vem han var. Av den orsaken att jag nästan aldrig sett på programmet X-Factor i finsk tv. Killen heter Elias Hämäläinen och han vann tävlingen i maj 2010.

Inget problem att få Elias att ställa upp på intervju. Det enda ”problemet” var att jag inte hade mina läsglasögon med mig och att det var så mörkt att jag inte såg vad jag skrev. Men en liten artikel ska det bli som publiceras inkommande vecka i Östra Nyland.

Solen lyser där den ska

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Mörka moln har hopat sig över Lovisa stad och närmast då över centrum. Men ser ni hur klarblå himlen är nere över södra staden, badstranden och åsen där JAG bor!

Gubben är ute och krattar och städar bort sommarens sista blommor från släktens sommarställe. Jag har precis satt veckans andra bröddeg att jäsa.

Adrian flinar lite åt mig och vill sätta en diagnos på mitt beteende. Först väntade hushållsmaskinen i skåpet åtta år. Nu har den varit framme två gånger på sex dagar.
Men han säger ingenting högt, för han gillar mina jästbröd. Vill han vara med och dela dem med mig och gubben vet han att det är bäst att han håller tyst…

Nakna jungfrun

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Ber om ursäkt om någon trodde att det här inlägget skulle vara lätt erotiskt. Nu handlar det ”bara” om en vän liten blomma. Den heter på latin Colchicum och på svenska kallas den tidlösa eller nakna jungfrun.

På Baggnäs lärde mig Louis Ehrnrooth, en sann naturvän som vet mycket om allehanda djur och växter, att många tror att den här blomman är en krokus. Men det är alltså en naken jungfru som sticker upp bland löven på gräsmattan.

Jag beundrar människor som kan växters och djurs namn på latin. Och sådana personligheter som Louis Ehrnrooth växer inte på träd – ursäkta mig uttrycket i detta naturvänliga sammanhang.

Nästa vecka får ni läsa mer om honom och om Karin Granlunds bok i tidningen Östra Nyland. Boken berättar om Louis’ lite annorlunda barn- och ungdom på Tervik gård under 1940-1940-talet.

Bröööl… jag missar en match!

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I dag spelar Lovisa Tor i innebandyligan på bortaplan mot Nokian Krp. Jag hade så gärna åkt med, men efter att ha varit fyra månader ledig från jobbet har jag inte riktigt mage att be att mina arbetsturer ska arrangeras så att jag också kan åka på bortamatcherna.

Men att det känns tråkigt att inte få vara med kommer jag inte ifrån. Vi har ett härligt supportergäng och alltid lika roligt på resorna vare sig laget vi hejar på vinner eller förlorar.

Tack Hedda för att du lät mig ta ett foto av dig och hoppas den magiska mössan hjälper Tor att vinna i kväll.
Jag får nöja mig med att sitta och titta på förbundets resultatservice på nätet. Och så får jag förstås rapport via telefon under periodpauserna, och då kan ni som vill följa matchen här (efter klockan 19 finsk tid i dag).

Fotografera rosa

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Inspirerad av min bloggväninna på Gotland, Ingrid, tog jag också del av ”fotografera rosa”-projektet. Ingrids inlägg hittar ni här. Under oktober månad uppmärksammar vi Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj.

Jag kom på att huset där jag jobbar, alltså där redaktionen hyr in sig, är rosa. Fönstret till vänster är ”mitt” fönster, varifrån jag ser ut då jag jobbar. Det här huset är gammalt och har en fin själ.

Så ta du också och fotografera något rosa, och när du gjort det får du gärna länka till min blogg och säga att du fick idén härifrån 😀
Dela gärna också inlägget så att så många som möjligt läser det.

Minns ni dom där rosa underbyxorna, för man kan ju inte kalla dem trosor, som kvinnorna använde förr. Ganska härliga egentligen – när man tänker på dem med ett visst perspektiv 🙂

Ministerträff och brödbak

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

I dag hade vi Alexander Stubb, Finlands Europa- och utrikeshandelsminister, på besök i Lovisa. Inför kommunalvalet åker han runt och peppar Samlingspartiets kandidater. Vi passade på och tog en bild i serien ”Minä ja julkkis” (Jag och kändisen).

Också andra än jag ville träffa ministern. Såväl hans partikamrater som reportrar och andra intresserade.

Så här ser vårt rådhus ut i dag. Klockstapeln renoveras. Huset påminner lite om hotell Negresco i Nizza, alltså som byggnadsbakelse.
Det var på Negresco som styrelseproffset Björn ”Nalle” Wahlroos firade sin 60-års dag nyligen. Men jag ska kanske inte orda så högt om hans lyxiga vanor då jag själv firade min 50-års dag på Hotel Westminster bara ett stenkast därifrån…

Efter att ha levt loppan på Franska rivieran och tillbringat två månader utan lön som författare måste jag ta skeden i vacker hand och baka mitt bröd själv.

Hushållsassistenten (som är en maskin och inte en människa) har stått i skåpet orörd mer än åtta år… så det var väl dags?

MATbilder och lite kultur

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Mat är väl också kultur, särskilt som det här är en mexikansk pizza. Orkade som vanligt inte äta hela men god var den.

Till och med en pyttipanna kan läggas upp vackert. Den här serveras på restaurang Bella i Lovisa.

På kvällen var vi på Nyländsk afton som bjöd på över två timmar underhållning med smakbitar från olika produktioner. Allt från teater med sånginslag till standupkomik av fenomenala Bitte Holmsten från Liljendal. Egentligen tror jag att den så kallade judobisin Kaj Strömberg inte alls hade lust att kasta ut henne, men det hörde liksom till showen.

På bilden ses Lovisas inslag, Lurens sommarteater från Pernå, uppföra sånger från ”Nils Holgerssons underbara resa”.

Hade gärna sjungit med i Modersmålets sång på slutet, men erkänner att jag inte kunde orden utantill. De fanns med i programpresentationen, men på grund av stämningsbelysningen i salen var det så mörkt att man inte kunde läsa dem.

Om konsten att kunna överraska sig själv

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Innan jag gick hem från jobbet såg jag att det låg en plastkasse på golvet intill min arbetsstation. Vems månne det är, tänkte jag och gluttade in i påsen.
Nämen så trevligt, det där är ju min flaska med longdrink. Undrar när jag köpt den? Skit detsamma, huvudsaken att den hittades!

Några sekunder senare slår det mig att det där som fanns i kassen hade jag ju köpt i K-affären några timmar tidigare…

Men i stället för att bli allvarligt oroad över att allt inte står rätt till med mig gläds jag över min förmåga att kunna överraska mig själv. Och skålar på den saken.

Fastän man kanske inte ska skoja om allvarliga saker som minnesstörningar drar jag ändå till med en ordlek som uppstod på ett möte för en tid sedan. Inom det gänget vet vi att vi kan kläcka ur oss nästan vad som helst.

Jag konstaterade att då jag som medelålders kvinna precis blivit av med min mens, kanske jag i stället drabbas av DE-mens. Så om ni ser mig med en tampong i örat någon gång – då är det inte för att jag har mens, utan för att jag har DE-mens.

Vad skriver jag om i dag?

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I det stora hela kretsar min vardag i dag runt den här produkten. Jag är ju tillbaka på reporterstolen sedan första oktober. Men jag har också tänkt fortsätta tillbringa tid med Adrian, försöker fila på den fjärde romanen om honom från och till, under dagar då jag kan få minst tre-fyra timmar i sträck helt för mig själv i lugn och ro.

I går skrev jag bland annat om ett nytt företag som etablerar sig i vår lilla stad. Det är alltid positivt när någon öppnar nytt. Ofta handlar ju rubriker om nedskärningar, företag som går i konkurs, samarbetsförhandlingar, uppsägningar…

I dag jobbar jag 12-20 och ska bila till Lappträsk där företagare och kommunalvalskandidater träffas. Ser fram emot givande diskussioner!

Men innan jag går på jobb har Adrian och jag lite förlagsarbete att syssla med. Hans humor bidrar till att det känns roligt att jobba bland fakturor, kvitton, paketeringstejp och papper 🙂