När är det dags att slänga ett par strumpor? Eller i det här fallet är det frågan om ett par handstickade sockor.
Då frun i huset inte har en tanke på att lappa dem ska gubben kanske ta dem med på en resa och hoppas de blir stoppade i tullen? 😀
Att slänga bort ett par kära strumpor/sockor kan vara svårt. Fastän det finns andra, nya handstickade som väntar i skåpet.
– De har haft ett långt och gott liv, försäkrar jag åt ägaren. De kanske rentav längtar efter att få komma till strumphimlen.
Oxfilé med gräddig peppar- och konjakssås, rostad potatis och husets grönsaker.
Några av oss åt pepparbiff i går på Bella Lovisa. Någon annan tog vitlöksoxe. Efterrätterna varierade från glass och Limoncello-sorbet till Crème brûlée med hjortron.
I dag blir det pizza och sallad och samvaro innan Ingegerd åker hem. Svenska gästerna stannar ännu en natt.
Ni känner väl till sagan om prinsessan på ärten? Här har vi gumman på en hög madrasser, men om det fanns en ärt under dem så kände hon i alla fall inte av dem.
Vi har tre nattgäster just nu, vilket betyder att det behövs ett antal madrasser. Dem staplar vi på hög då morgonen har grytt. Så det är nog ingen som sover så här icke-ergonomiskt 🙂
Solen gassar också i dag från en molnfri himmel så det blir ett besök på sommarstället där något slags arbetsläger väntar. Jag tänkte att jag kanske kunde vara arbetsledare. Sitta på en stol och kolla att allt går rätt till?
Mitt ben är ett ben som hundar gillar. Eller åtminstone gillade den här sheltievalpen mitt ben. Och mina tår. Eller kanske bara min strumpa. Den luktade förmodligen intressant.
Slutligen nafsade hunden mig i tån. Var det ett tecken på att den gillade mig eller ville den säga ”urk, gå hem och byt strumpor!”
Här visar hunden bara baken åt mig. Tji fick du, tror jag han säger.
Valpen var extremt svårfotograferad. När jag hade fokuserat honom med kameran och tryckt av dröjde det en halv sekund innan det blev ett foto. På den halva sekunden hade det hänt mycket.
Visst är det ett underbart jobb jag har? I dag blev jag totalt utskälld. Och det står man ju ut med då det är hundar som står för skället.
Jag skrev om ett hundhotell. Ska försöka komma ihåg att länka till artikeln här sedan då vi lagt ut den på tidningens sajt.
Nu kanske mina blogginlägg inte duggar lika tätt, för gästerna från Sverige har anlänt. I morgon får vi ytterligare en gäst, så det blir mycket umgänge, säkert god mat och dryck och sånt också – men inte särskilt mycket tid vid datorn.
Här ser vi på ”Halv åtta hos mig” i Sveriges TV4.
Den som inte råkar veta vad en jukebox är för något fick lära sig att det är ”en föråldrad version av Spotify”. Det tyckte jag var kul!
Och så stod man där i kön till kassan i affären. Medan man väntade föll blicken på en piedestal i papp. UUTUUS – NYHET! Små påsar med snacks i olika smaker, endast 40 gram och det bästa av allt – 40 % less fat!
Nog har man ju hör hur nyttigt havssalt är? Och svartpeppar till.
Min hand var inte den enda av de köande människornas som grep tag i en påse och lät den landa på bandet för varor.
På tal om att placera en ny produkt på ett strategiskt ställe.
Jag minns inte ens vad jag betalade för påsen.
Här står madrasserna lutade mot väggen i väntan på oss.
Vet ni vad det här betyder? Jo, att vi snart får gäster. Och att jag äntligen får en godtagbar orsak att sova på golvet.
Det är SÅ skojigt! Jag har alltid gillat asketiska förhållanden. Sova i tält eller övernatta i stuga utan rinnande vatten och el. Sova i sovsäck på balkongen – på vintern.
Med åren har jag väl blivit något mindre äventyrlig, men det där med att få sova på golvet är ändå en höjdare!
En omslagstjej är enligt svenska synonymlexikonet en pinuppa 🙂
På första sidan i bilagan Mitt i Nyland ståtar jag som håller på att klämma en pizza. Omslagstjej, pinuppa eller bara ett pizzamonster?
Jag skrev ju tidigare om pizzatestet i Kyrkslätt, det inlägget hittar ni här. En del av Jenny Paajes text och bilder ser ni på mitt foto.
Maken röjer snö från sin farmors och farfars grav.
Jag gillar att köra bil så i dag tog vi en liten tur runt stan. Kunde konstatera att många gator är i eländigt skick, man fick åka slalom mellan groparna…
Passade också på att kolla olja och vätskor i bilen, postade ett brev och besökte nya kyrkogården. Som ni ser finns där mycket snö.
Morfar stupade i kriget, hans kropp återfanns aldrig. Det här är hans minnesplatta bland hjältegravarna på kyrkogården.
Putsade också bort snön från morfars minnesplatta. Han skulle ha fyllt 110 år i år min morfar. Som ni ser dog han 22 år innan jag föddes.