Bloggtorka drabbar oss alla ibland

Nyligen skrev min bloggvän på andra sidan potten ett inlägg om de tankar som väcks då vi tycker att vi skrivit allt, sagt allt, visat alla bilder. Alltså bloggtorkan som vi alla drabbas av någon gång.

Jag har nu mestadels bilder av skyltar på lager, och en del tilltänkta för Trees on Tuesdays, men nu blir det ett äppelträd på onsdag istället. Fotograferat i Annemammas trädgård i Pernå i augusti då det var Öppna trädgårdar.
Vet inte om jag kommer ut i dag, senare ikväll då tidningen är klar har jag tänkt träffa en väninna.

Men ja, det där med bloggtorka. Det är ju inte så att det inte skulle hända något i min vardag eller i mitt liv överhuvudtaget. Ändå känns det ibland som att det mesta är sagt, fotograferat och skrivet. Vardagarna rullar på. De är inte enahanda och tråkiga, men mest handlar det ändå om artiklar och utgivning av texter, planering av kommande tidningar, budgetfrågor för nästa år, massor av mejlkommunikation… Och skriver jag ut det dag efter dag blir ni snabbt uttråkade.

Det är +14 grader i dag och nu ska det regna, från och till, fram till söndag. Hösten är här och mina tankar går allt oftare till idén om att flytta söderut under de månader som jag upplever som de tyngsta, alltså oktober–mars. Kanske möjligt då jag gått i pension? Att bo åtminstone två eller tre månader på hotell eller att hyra nån lägenhet där det är varmare. Den som lever får se.

21 reaktioner på ”Bloggtorka drabbar oss alla ibland

  1. Just nu har jag ingen bloggtorka utan det känns som fullt ös. Dessutom måste jag begränsa skärmtiden för ögonens skull. Men visst, jag har väl känt av torkan ibland.
    Kram

    1. Jag känner att jag också kan skriva nästan om vad som helst och hur mycket som helst.
      Försöker ändå fatta mig kort, ibland. Och mer personlig skulle jag vilja vara, t.ex. skriva om min längtan efter allt möjligt.
      Och lite kom det ju ut i dag – att jag har svårt med mörkret som är i antågande.
      Kram!

  2. Bloggtorka har jag inte råkat ut för. Har alltför livlig fantasi och galenskap för det. Slog en gång vad med en kille som var i militären om att jag kunde skriva ett brev på fyra sidor till honom utan att berätta nånting väsentligt. När vi träffades följande gång tryckte han den utlovade sedeln i min hand, utan att säga ett ord. Nån gång skall jag skriva ett inlägg som att koka en soppa på en spik. Jag har ”tidstorka”, på grund av annat som skall göras…

    1. Jag vet – orden bubblar ur Ordodlaren 🙂
      Nä, brist på ämnen är det väl inte, ibland tycker jag att jag upprepar mig och att jag inte har något intressant att berätta.
      Jag skriver och läser också så mycket i mitt jobb, att det säkert därför då och då känns som att jag skrivit och sagt allt.
      Men hittills är jag uppe i 2770 dagar i sträck med minst ett inlägg per dag, meddelar WordPress mig.
      Den sviten vill jag ju inte heller att ska brista.

  3. Sådana planer har ju vi också, ett boende i varmare trakter den mörka årstiden, undrar om man kan få jobb som poolskötare de månaderna?

    Bloggtorka har jag ju haft emellanåt, tappat lusten att skriva helt och hållet nästan.
    Det kan man utläsa när man kollar på min historik här på bloggen, nån månad där var det väl bara ett inlägg om jag minns rätt.
    Men just nu är det ingen torka, hoppas det håller i sig.

    Ha en fin kväll. 🙂

    1. Jag hade inte ens tänkt mig att jag skulle jobba där i södern, men dagarna kanske blir långtråkiga utan nåt slags sysselsättning 🙂
      Jag läser din blogg då och då – skulle vilja läsa fler och oftare men tiden räcker inte till allt 😦

      Ha det gott!

  4. Fin bild på äppelträdet. Bloggtorka har jag haft länge och det ser inte ut att bli bättre. Men jag följer gärna andra.
    Kramar från oss

  5. Tycker ändå att vi som hållit på med bloggen i över tio år får till det riktigt bra. Vi har ju någon slag vardagsblogg/fotoblogg, och där tycker jag att bloggtorkan håller sig borta för det mesta.
    Trodde att jag inte visste vad jag skulle blogga om när jag gick i pension, och det är sju år sedan. Än så länge funkar det…

    1. Vi har våra ups and downs. Ibland känner jag att jag skulle ha mycket att berätta, ibland känns livet enahanda och trist.
      Tror att det är hösten och kylan, annalkande vinter, mörker… som gör att jag deppar ihop lite ibland.

  6. Här räcker inte tiden och lusten till för att skriva varje dag och material skulle det finnas för många inlägg/dag eller ett långt som en novell…. Men så berättar och visar jag inte allt…

  7. Tack för länkandet till min blogg!
    Imponerande antal dagar i sträck du har där! Jag hade nästan två år i sträck och så började WordPress räknandet om igen av ngn anledning och sedan dess har jag inte längre försökt blogga precis varenda dag.
    Ord finns alltid, men bristen på ämnen är nog snarare det som förorsakar min bloggtorka. Att jag sagt allt och skrivit allt om det som händer i vardagen…. fast ändå….Lite skiftar ju nog vardagen ändå, samtidigt som det är viktigt att känna tacksamhet för just det… vardagen.
    God slutspurt på veckan! 😊

    1. Vardagen är egentligen guld värd, gäller bara att inse det – komma ihåg det.
      Trist känns det förstås att skriva om det jag gör i jobbet, då som jag bara sitter vid datorn – så jag lämnar bort det.
      Ibland har jag roliga och spännande jobb, dem kan jag nämna.
      Sedan blir det lite sånt där som jag gör med vänner, eller shopping, nån resa då som jag ännu reste osv.
      Det går upp och ner 🙂
      Glad torsdag!

  8. Precis så är det … ibland vet man helt enkelt inte vad man ska skriva om … ibland finns det att skriva om, men lusten är som bortblåst.
    Ha en fin torsdag Carita!

    1. Ofta vet jag vad jag skulle vilja skriva om, lätta på locket, få saker som tynger eller gläder på pränt.
      Men, så finns det dessa men… någon som kan ta illa upp, missförstå… det blev ju en hel del sånt tyvärr då jag skrev om mina känslor efter skilsmässan.
      Jag fick en del hån och bannor, men betydligt mer förståelse, pepp och tröst.
      Ha en fin torsdag även du Anki!

  9. Ja, det mesta går i repris mest hela tiden. Och ju äldre man blir desto mer känner man av. Mångsidigheten som fanns i ungdomen försvinner snabbt. Det gäller det mesta. rutin som kommer in i bilden. Sen kan man få fnatt, och blir en urspårning ett lite t tag men sen är man inne i det vardagliga igen. Urspårningen brukar hände i samband 40-50 års ålder oftast, eller att barnen flyttat hemifrån, möjligen pensioneringen.
    Trist men kanske är nödvändigt.

    1. Allt har sin tid, brukar jag säga.
      Min syster sa en gång att hon tycker de orden låter så dramatiska – på nåt sätt som att man snart ska dö 🙂
      Och ja, vi ska ju alla dö nån gång.

  10. Håller med det. Bloggtorkan har hållet på ett tag hos mig. Känns verkligen som om man har fotat precis allt flera gånger om. Dessutom blir det inga långa promenader med hunden längre som begränsar fototillfällen. Det går bättre på MeWe med vanliga saker.
    Det beror ju också på vad bloggen handlar om. Min är en ren fotoblogg.
    Ha en trevlig Fredag, kram!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.