Ibland kan man till och med få dra på smilbanden på ett fullmäktigemöte. Fastän det oftast är tråkiga beslut som måste fattas där i dessa ekonomiskt ansträngda tider.
I dag ondgjorde sig några ledamöter över att det är frustrerande att jobba med kommunalpolitik eftersom så mycket är så byråkratiskt.
– Och inte har EU gjort det lättare för oss heller, sa en farbror. Förr fick lekställningarna se ut hur som helst. Man klängde där man kunde och ibland ramlade man och slog sig så knäna blödde. Men inte var det någon som gjorde anmälan till någon myndighet då inte.
I dag ska sanden runt lekplatsen vara godkänd av EU. Dyr blir den både att köpa och frakta. När man väl har en lekställning på plats, som kostat flera tiotusen euro, kanske ett barn ramlar och ett hårstrå går av på parveln. Då blir det långa utredningar om vem som bär skulden till det hela.
– Inte undra på att allt står stilla i dag. Inget går framåt, dundrade mannen på. EU är en byråkratisk mardröm som förhindrar all tillväxt i samhället.
Egentligen var det ju tråkiga saker han tog upp.
Och ännu tråkigare är det att allt han sa stämmer.
Ändå satt jag och skrattade för mig själv.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Man kan ju skratta åt eländet. Samtidigt blir jag orolig.
Bra att du berättar.:-)
Månne jag har EU-polisen här o knackar dörr nån dag?
Åh, min gamla skola. Ja det var bättre förr. Lite enklare och mer lättförståeligt.
Just det – du gick i skolan där! Borde ha tagit en bild utifrån också!
Suck….. De ska verkligen lägga sig i precis allt…..
Visst – frustrerande många gånger. Men jag vill nog inte ändå att Finland ska lämna EU…
Mitten av 60 talet fanns det bara klätterställningar på skolgården. Hemma fanns det bara skogen att klättra i. Man spikade steg på träden så man kom upp och byggde kojor. Och några ärr kan visas upp ännu hur man slog sig. Men man lärde sig något 🙂 Jag småler åt allt det byråkratiska 🙂
Just så var det Åke! Jag ramlade ner från ett träd en gång och slog huvet.
Det kanske förklarar en del om varför jag är som jag är i dag 😉
Jag kommer ihåg lekparkerna när jag var barn på 60-talet. Det var trägungor, gungbrädor, höga rutschkanor, ”karuseller”, en rund klätterställning med pinnar i som man säkert hade gjort sig väldigt illa i om man föll…..men jag minns inte att det hände så många olyckor, har kanske glömt……men kul hade vi 🙂
Hälsningar
Maria
Visst var det så! Man hoppade och dök från ställningar som för länge sedan är förbjudna på badstränderna i dag. Klart att det är bra att tänka på säkerhet, men det där sunda förnuftet… var blev det?