Månad: oktober 2013

Reslusten väcktes…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Skrev in texter i fotoalbum. De här bilderna är från Riga nyåret 2009-2010
Skrev in texter i fotoalbum. De här bilderna är från Riga nyåret 2009-2010. Javisst, vi gör fotoalbum på ”gammaldags” vis 🙂

… då jag bläddrade i gamla fotoalbum. Skriver först nu in texterna till fotografier vi tog på resor 2009-2010. Skulle inte komma ihåg alla detaljer om jag inte hade mina dagböcker.

Och då jag läser dem väcks en massa minnen till liv. I en bar i Riga höjde servitrisen på ögonbrynen då jag ville ha vodka med juice. Alltså MED juice? De flesta drack ju allt ”naturell brutal” där borta.

I kväll blev det minnen från Larnaca och Nicosia på Cypern, från Riga i Lettland och från El Gouna i Egypten.

Nu känner jag att det snart är dags att boka nästa utlandsresa. På påsken kunde det vara kul att se Paris! Eller London.

Men innan dess ska vi åtminstone två svängar till Stockholm och Eskilstuna i Sverige. Att resa är härligt!

Mysig toa

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
En toalett behöver ju inte se tråkig ut. Här finns mysbelysning och platsen är både ren och snygg.
En toalett behöver ju inte se tråkig ut. Här finns mysbelysning och olika andra små detaljer som gör toan extra fin.

Borde jag börja presentera toaletter på min blogg?
Nischa mig lite 🙂

Den här toaletten finns på restaurang Ölvin i Lovisa. Små genomtänkta detaljer kan göra en toalett trivsam. Ofta är toaletter ganska sterila. Rena vill man förstås att de ska vara, men de måste ju inte sakna inredning totalt.

Vi brukar fotografera badrummen på alla våra resor. Ja, övriga rum också förstås.  Men kanske badrum och toaletter som är extra fina kunde vara värda att visa här. Nåt skitigt och äckligt vill ni säkert inte se.

Klättersöndag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
I Lovisa finns det en ganska stor ås som sträcker sig från kyrkan i centrum mot Södra åsen där vi bor. Ett fint område för naturvänner att strosa runt på.
I Lovisa finns det en ganska stor ås som sträcker sig från kyrkan i centrum mot Södra åsen där vi bor. Ett fint område för naturvänner att strosa runt på.

Det blev en del klättrande på söndagspromenaden i dag, men upp i vattentornet tog jag mig ändå inte 🙂 Det rivs förmodligen snart eftersom det är i dåligt skick.

Det fanns en gång då man planerade göra en klättervägg här. Idéer om en fullständig renovering med cafeteria och utsiktsplattform där uppe har också funnits.
Det fanns en gång då man planerade göra en klättervägg här. Idéer om en fullständig renovering med cafeteria och utsiktsplattform där uppe har också funnits.
På åsen finns massor av stenar och åtminstone på en av dem finns en bänk. Att ta sig upp dit var inte så lätt...
På åsen finns massor av stenar och åtminstone på en av dem finns en bänk. Att ta sig upp dit var inte så lätt… Avståndet från lilla stenen till den stora var rätt stort och så skulle jag ju ännu uppåt!
Utsikten ned mot gamla kyrkogården är fin. Hur jag tog mig ned från stenen är sedan en annan historia som ni inte får se bilder på :-)
Utsikten ned mot gamla kyrkogården är fin. Hur jag tog mig ned från stenen är sedan en annan historia som ni inte får se bilder på 🙂

Följande klätterprojekt blev att ta sig upp till utsiktstornet Kuckustenen. Tornet uppfördes i gjutjärn 1906 på stenen som mig veterligen redan innan hade det roliga namnet.

Kuckustenens utsiktstorn har nyligen renoverats och lyser nu vackert röd i skogen.
Kuckustenens utsiktstorn har nyligen renoverats.
På första avsatsen av tre ser utsikten ut så här.
På första avsatsen av tre ser utsikten ut så här.
Här är vi redan på tredje avsatsen. Smidet är vackert, här pryds räcket av fåglar. Trappan till andra avsatsen pryds av harar. Tror där finns ekorrar också.
Här är vi redan på tredje avsatsen. Smidet är vackert, här pryds räcket av fåglar. Trappan till andra avsatsen pryds av harar. Tror där finns ekorrar också.
Från tredje våningen ser man ut över Lovisaviken. Till höger syns kärnkraftverket, ön till vänster är Dunkahäll.
Från tredje våningen ser man ut över Lovisaviken. Till höger syns kärnkraftverket, ön till vänster är Dunkahäll.
På väg nedåt från Kuckustenen.
På väg nedåt från Kuckustenen.

Det var åter en härlig höstsöndag, som varmast kring fjorton plusgrader! Sjätte oktober, helt otroligt!

Återanvändning

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
En del av vårt lopptorgsbord. Vill du besöka det har det nummer 169.
En del av vårt lopptorgsbord. Vill du besöka det har det nummer 169.

I Lovisa har vi en stor lopptorgsmarknad som heter Loviisan Suurkirppis.
Där säljs nästan allt mellan himmel och jord. Kläder, skor, böcker, porslin, glas, möbler, elektronik – ja, lite vad som helst som folk vill bli av med. Sådant man inte behöver själv, men tycker är för fint att bara slänga bort.

Prissättningen är ju ett pillgöra, men när man väl kommit i gång går det av bara farten. Det är kul att se att sakerna får nya ägare, kanske kan göra någon glad. Man gör ju en miljögärning när man får gamla grejer i omlopp, eller hur?

Mitt foto av fotografen

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Det här var bilden jag tog av innebandyspelaren Antti Sihlman. Han gillar också att fotografera på fritiden.
Det här var bilden jag tog av innebandyspelaren Antti Sihlman. Han gillar också att fotografera på fritiden.

För en vecka sedan skrev jag ett inlägg om hur det kändes att fotografera en fotograf.
Jag hade intervjuat innebandyspelaren Antti Sihlman, som också fotograferar mycket på fritiden. Han har en bildblogg och studerar på sidan av sitt jobb som it-expert för att få en grundexamen i fotografering.

Jag lovade länka till artikeln då den var klar. En del av den finns här.
Hela artikeln finns i papperstidningen Östra Nyland.
Den elektroniska versionen av lördagens tidning finns här.  Om du inte är prenumerant och har inloggningsuppgifter går det att köpa ett lösnummer.

Karriären som serietecknare fortsätter

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Såväl kunskap i teckning och tålamod fattas, men kanske jag någon vacker dag får till det så det blir lite snyggare :-)
Kunskap i teckning och tålamod fattas, men kanske jag någon vacker dag får till det så det blir lite snyggare 🙂

Nu är det så här – jag ser ofta saker framför mig i bilder, som seriestrippar. Jag skrattar själv åt mina idéer men skrattet fastnar i halsen då jag på papper försöker rita det jag sett i mitt inre.
Kanske dags att gå en kurs?

Då första rutan blev så ful slarvade jag medvetet med den andra och riktigt mycket med den tredje.

Vad det handlar om är kort sagt det här:
1) Min kollega Anna går till affären och köper ett berg med salladshuvuden.
2) Kassatanten tänker för sig själv ”Sådana hälsosamma vanor tjejen har”.
3) Anna kommer hem, fullkomligt slutkörd och där väntar hennes kaniner som glupska kastar sig över grönsakerna medan Anna stönar i soffan ”Mina kaniner ruinerar mig!”.

Förlåt Anna. Du har inte så där ful mössa! Du ser inte ut som en tomte eller en lodare på riktigt heller!
Förlåååååt! 😀

En avslöjande fotogömma

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer
Jo hörni, det gäller att passa på nu medan den där gubben tittar bort. Är jag snabb hinner jag tömma alla glas!
Jo hörni, det gäller att passa på nu medan den där gubben tittar bort. Är jag snabb hinner jag tömma alla glas!

Ja ni goa vänner! Det är ett tag sedan den här bilden togs. Femton år? Något ditåt, gissar jag. Vem gubben till höger på bilden är minns jag inte. Så roligt var det ändå inte att jag hade tappat minnet för att jag drack så mycket vin. Nej, jag är på vinprovningskryssning med en kollega.

Så här kan det gå då chefredaktören städar. Han hittar lådor som innehåller allt möjligt intressant från en tid då han inte jobbade hos oss. Men på de fyra senaste åren har vi flyttat två gånger, så en del grejer har bara snabbt lagts ner i lådor. Typ bilder som de här… 🙂

Utsikten från redaktionens fönster torsdagen den tredje oktober.
Utsikten från redaktionens fönster torsdagen den tredje oktober.

Och så en bild som inte har något med vin och kryssningar att göra, men som visar färgprakten utanför redaktionens fönster. Vi har haft soligt och fint i dag och faktiskt bortåt tolv plusgrader! Brittsommar, eller hur?
Ingrids förklaring på vad brittsommaren är, och när den brukar infalla på Gotland, hittar ni här.

Liten fågel blev groggy

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Aj-aj jag har lite ont i huvet.
Hej! Här sitter jag.

Häromdagen hörde jag en duns som jag kände igen. Jag hade hört samma ljud en gång tidigare och dessvärre efter det hittat en död domherre på balkongsgolvet.

Ganska mycket ont anande gick jag fram till fönstret och fick syn på den här lilla fågeln. Den hade högst antagligen flugit mot fönstret men klarat sig och landat på en av stolarna.

Eller också hade den bara annars kommit in och satt sig där. Vi har inte inglasad balkong så små fåglar kommer och far ibland, speciellt så här på höstkanten. Kanske fågeln tyckte det var skönt att gosa på handduken.

Jag var rädd att fågeln hade skadat sig men efter en stund flaxade den till och flög upp på räcket.
Jag var rädd att fågeln hade skadat sig men efter en stund flaxade den till och flög upp och satte sig på räcket.

Förena nytta med nöje / höstbilder

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
I samband med ett fotouppdrag i den här parken passade jag på att ta några bilder som visar vår fina stad.
I samband med ett fotouppdrag i den här parken passade jag på att ta några bilder som visar vår fina stad. Förenade alltså nytta (jobb) med nöje (blogg).

Den här samlingen av stenar bildar en labyrint som i Finland kallas jungfrudans på svenska, och jatulintarha på finska . I Lovisa har vi en sådan i Strandparken. Hur parken ska se ut i framtiden, vad annat där kunde placeras, diskuteras just nu. Hundpark, en utvidgad stenpark, en temapark?

Onni är ett finskt ord, betyder lycka. Den här båten finns i Strandparken som ett monument över en del av Lovisas sjöfartshistoria.
Onni är ett finskt ord, betyder lycka. Den här båten finns i Strandparken som ett monument över en del av Lovisas sjöfartshistoria.
Strandparken i Lovisa är stor och fin. Utöver jungfrudansen och Onni finns här en fyr. Den är bara en marin prydnad men jag tycker den passar i miljön. Lite längre bort finns en liten rosenpark.
Strandparken i Lovisa är stor och fin. Utöver jungfrudansen och Onni finns här en fyr. Den är bara en marin prydnad men jag tycker den passar i miljön. Följer man cykelvägen mot vänster på bilden kommer man till en liten rosenpark.
Den här bilden har inget med Strandparken att göra. Kunde ändå inte låta bli att fotografera redaktionernas (Östra Nyland-Loviisan Sanomat) gård i höstskrud. Den är ju inte pjåkig alls!
Den här bilden har inget med Strandparken att göra. Kunde ändå inte låta bli att fotografera redaktionernas (Östra Nyland-Loviisan Sanomat) gård i höstskrud.
Den är ju inte pjåkig alls!