Och så köpte jag äntligen en ny guldring. Lät gravera vårt bröllopsdatum i den, 4.7.1998.
Förlovningsringen från 1997 och vigselringen från 1998 hade blivit en aning för små. Har varit utan dem sedan augusti och gått med oäkta kopior på fingret, och det har inte känts bra.
I kväll har Tor match mot NST i Villmanstrand i innebandyligan. Så i morgon kanske jag lägger ut bilder från den resan.
Träffade i dag två trevliga damer som hör till Lindkoski marthor, en förening som firar 90 verksamhetsår i år. Vi gjorde intervjun i det här fina huset, Kycklings, som du hittar mer information om här.
Omväxlande jobb jag har – för på väg till intervjun blev vi stoppade av en tant som hade lagt ut en varningstriangel på vägen. Hon i sin tur hade blivit ombedd av en långtradarchaufför att varna trafikanter på väg mot Lappträsk om att ett släp vält och blockerade vägen.
Olyckan hade inträffat kanske sisådär en kvart tidigare. Lyckligtvis skadades ingen men om du kollar bilden här förstår man ju vad som hade kunnat hända om det tunga fordonets förare hade fått möte med en annan bil då släpet välte.
Sådant här och frågesporter och korsord sysslade man med i början av 1990-talet. Kommer ihåg att min systerson var oerhört intresserad av att spela hockey mot mig då han var fyra, fem, sex år. I dag är han femton, och jag tror nog att spel av den här sorten skulle kännas ganska gammalmodiga för honom 🙂
Men för mig fungerar spelen riktigt bra som tidsfördriv fortfarande.
En resa börjar ofta med en tanke som sedan mognar till ett beslut. Man kollar almanackan, när har vi ledigt, när kan vi resa och hur långt bort.
I dag bestämde vi oss för att boka en resa till påsk. Började med att kolla Paris. Avgångstider och hemankomsttider fanns i vågskålen lika mycket som priset.
Det blir kanske Paris någon annan gång. Likaså får London, Bryssel, Madrid och Barcelona vänta.
När jag såg det här hotellet kändes det att alla pusselbitar föll på plats. Pris och läge, avgångstid och tiden för hemresan. Gratis frukost och gratis tillgång till wifi var ju fina bonus.
Nu har vi ett halvt år tid att läsa på, planera vad vi vill se. Och i slutet av april borde det redan vara full vår, för att inte säga sommar, i ROM!
Samlarmässan arrangeras i Lovisa två gånger per år. Den här bilden publicerades en gång i tidningen Östra Nyland, under vinjetten ”Aatos okända”. Lovisabon Aatos Åkerblom lever inte längre men på sin tid var han ett byoriginal. Han vandrade och cyklade runt och fotograferade människor, landskap och byggnader i trakten.
De bilderna, av vilka många bara fanns som gamla negativ, har räddats av en annan Lovisabo, Eddie Bruce. Han har också räddat gamla smalfilmer, vykort, kvitton från affärer – för att nämna en bråkdel av hans kulturgärning.
Jag kände igen mig själv på bilden i tidningen och nu hittade jag det uppförstorade originalet på samlarmässan. Det är jag som har den roliga ljusbruna mössan 🙂 Trädet fanns nära mitt barndomshem och jag klättrade ofta där med mina kompisar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 