Efter två dagar med mycket gråt, det vill säga en av svackorna jag alltjämt åker ner i, ska jag i dag åka på en liten utflykt till Malmgårds gårdsbutik i Pernå.
Just nu känns det som att jag inte skulle orka åka med, men så här är det ofta i mitt liv nu för tiden. Jag måste tvinga mig ut. Nästan ingenting känns roligt och gråten lurar bakom hörnet.
Tänk om jag bara kunde dra ut kontakten till de känslor som finns kvar för min man.Nog för att jag nu börjat bli rejält arg för det han gjorde, och för att jag var tvungen att upptäcka det själv. Men tanken på att sorgearbetet troligtvis tar ett år eller mer känns ofta outhärdlig och även orättvis. Han är lycklig och ser varje ny dag som ett äventyr, jag får kämpa för att överleva en timme i taget.
Det finns människor som säger att självömkan är det värsta. Sådant får man inte hänge sig åt. Av dem brukar jag fråga ”har du varit med om samma sak själv, då får du gärna ge råd”. Varenda gång har personen som kommit med de goda, ofta välmenande råden, tystnat.
För några dagar sedan kände jag dofter av blommor och grönska, jag hörde fåglar kvittra, kände solstrålarna på huden.
I går åkte jag ner i ett svart hål.
Det är ur den gropen jag försöker kravla mig upp nu.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
God morgon! Jag har en liten text som passar bra in på de ”välmenande råden”:
”Det är synd att man inte kan byta problem med varandra, för de flesta vet ju hur man löser andras problem.”
Ditt sorgearbete är helt normalt.
Kram ❤
Tack Gerd, visdomsorden är bra att ha i bakfickan då en del av råden jag får bara känns spm hån.
De flesta menar väl men har inte varit i samma situation.
Kram o tack för att do orkar peppa!
Alltså…jag är inte jättebra på att trösta. Jag valde att leva ensam för att jag tyckte att det gjorde så fruktansvärt ont när ett förhållande tog slut.
Det kändes som att man knappt överlevde. Men till slut blev jag mitt vanliga jag igen.
Även ditt liv är ett äventyr. En annorlunda äventyr, men DET är ett äventyr. Och svackorna kommer man aldrig undan. Då ljuger man bara. Men de ska komma allt mer sällan.
Kram! Det är i alla fall sol och du ska på utflykt.
Ditt sätt att trösta är också bra och du vet ju hur det känns då man mister någon, då man blir övergiven – det är mer än vad många andra vet.
Kramar!
Ja, det finns människor som går vidare väldigt fort. Hade en sån vän tidigare. Och jag alltid undrat vilka känslor hon hade. Också blev förvånad över att hur snabbt hon hittade en ny partner och hon upprepade ständigt….jag är så kär, jag är så kär. För mig kändes det mest som om hon ville övertyga mest själv att hon är kär. Men kanske var hon det. Vad vet jag.
Hur som alla hanterar sina känslor olika.
Kram! 🙂
Ibland önskar jag ju att jag kunde gå vidare väldigt snabbt, men jag vet ju att det inte skulle vara ärligt och rätt mot mig själv.
Jag kan inte bli kär just nu, men tids nog hoppas jag få uppleva den där svindlande lyckan igen.
Kram till dig och jag vet inte hur jag ska kunna tacka för allt stöd du gett mig ❤
:: Ingenting att tacka, men vem vet, när man själv kommer behöva tröst och råd.
Ingen kommer undan. För det finns en hel del tråkigheter som kan drabba oss alla. Tyvärr. Tyvärr.
Kram!
För alla er som funnits här och tröstat mig vill jag finnas till då/om ni behöver mitt stöd i framtiden ❤
Tack! 🙂
Carita, alla reagerar olika på alla sätt. Man måste ta sig igenom helveten på sina egna sätt. Alla är olika.
Nu när jag är sjuk vet jag hur det är- och man måste acceptera både andras och sin egen reaktion.
OCH i slutänden har vi bara oss själva.
SÅ LÅT DET TA TID
Försök att SKIT I VAD FOLK SÄGER OCH TYCKER!
Du kommer att må bättre- även om det tar tid- och det får ta den tid det tar.
Och du, det är bättre att bli förbannad på karlen! Han förtjänar inte att du är ledsen!
Det är han som felat- inte du!
kram
/a
( hoppas energistenen kommer snart så du kan ha den i fickan! )
Jag har börjat bli arg nu och vill att han ska säga varför han gjorde som han gjorde men han kan inte svara på den frågan. Han säger att han gjorde fel då han lurade mig så många månader men varför han lurade mig får jag nog aldrig svar på.
Vill tro på framtiden men just nu känns allt åter nattsvart…
Kramar och jag väntar SÅ på stenen!
Det är att ta en dag i taget som gäller, mer kan man inte göra och ingen annan kan begära nåt annat.
En timme i taget har det varit de två senaste svarta dagarna. Kram till dig och C!
Svar på tal. Det gillar jag.
Dina känslor är din rättighet. Varför får man inte känna sådana känslor? Och framför allt, varför måste dessa döljas? Det är ett märkligt fenomen att oönskade känslor inte får existera. Jag tror att när de kommer på pränt, blir de verkliga och kan ventileras.
Heja dig Carita.
kramis
Märker att det är många som orkar med och förstår sorgen några veckor, sedan ska man gaska upp sig, gå vidare, kanske träffa en ny man. Men det går inte. Jag gråter o är ledsen precis så länge allt känns för jävligt. Alla känslor är rätt och de ska alla ut!Tack Mickan för att du är du!
Oj oj så ledsen jag blir för din skull. En del säger att sorgen vid en skilsmässa kan vara lika svår som vid ett dödsfall. Sorg och känslor går ju inte riktigt att mäta och jag vet ju att du med vet att det blir lättare. Ändå är det så svårt just nu och det måste det få vara. Tror att man måste få ut sorgen så den inte kapslas in.
Jag känner igen mig när du skriver att du får tvinga ut dig, att gråten hela tiden är nära, fast för mig handlar det om sorgen över att ha blivit sjuk. Trots att jag är medveten om att det finns mycket värre öden, barn som drabbas osv, så märker jag hur ledsen jag är innerst inne.
Jag önskar dig verkligen allt gott och att de här svackorna blir allt mindre och färre.
Du har rätt i allt, sorgen får inte kapslas in, då kommer den ut på något sätt senare ändå.
Tråkigt att höra om din sjukdom 😦 Vi har alla rätt att sörja och även om andra har värre öden kan vi ju inte jämt tänka på det och därmed inte tillåta oss gråta.
Vi är väl bägge ledsna innerst inne nu, men vi kan stödja varandra och får verkligen hoppas att svackorna blir både mindre och färre. Kramar!
Jag förstår hur du känner dig – och förmodligen kommer att känna länge till. Har inte själv gått igenom ett sånt helvete, men min bästa väninna har. Då fick man ställa upp med ett lyssnande öra – absolut inte med några idiotiska råd eller dumma kommentarer om hennes gubbe!
Och även om jag tyckte att hon bar sig helt galet åt ibland så förstod jag ju varför. Man vet ju inte heller hur man reagerar för man är i en sådan situation själv!
Men…nu har hon kommit över sin f.d. och trots att han nu vill ta upp kontakten igen så har hon absolut inga såna känslor kvar för honom. Men det har alltså tagit 12 år!
Nu hoppas jag ju att det inte ska ta sån tid för dig, så se till att bli av med allt hat, all besvikelse, all sorg – och kärlek – genom att visa känslor och prata/skriv om dom! Vi lyssnar och tänker på dig!!
KRAM
Susie
Precis Susie, goda råd ska man ge om man själv gått genom samma sak och vet hur det känns. Och jag vill inte heller höra dumma kommentarer om maken, vad han än gjort mot mig.
Tack för omtanken, jag är så glad för det stöd jag får via bloggen men också in real life… märker nu att jag har många vänner.
Min kanal för känslorna finns här och så förstås i min dagbok, där låter jag allt det komma ut som inte går att skriva på bloggen.
Kramar ❤
Bättre att lyssna till en sträng som brast än att aldrig ha spänt en båge.
Något ditåt. Gråten befriar och löser knutar som bildas om man inte får ge utlopp för sina känslor. Många har aldrig fått känna lyckan att älska en annan.Fint att du kan dela med dig av det du känner.
Fina ord av dig Christine! Kloka också!
Ja tänk om man aldrig hade älskat någon… det hade jag inte ens tänkt på. Min kärlek till maken var/är så oerhört stark att jag hade förlåtit honom sveket, men han valde en annan väg och det måste jag bara acceptera.
Tack för att du läser och kommenterar!