
Ser på ett program i SVT2. Det handlar om Sveta från Ural i Ryssland och om Kurt från Skellefteå i Sverige.
Kärlek på distans och en del små svårigheter med språken men oj så fint program.
Måste erkänna att jag känner mig ensam just nu. Har ingen att krama, och det var ju något vi gjorde ofta förr, många gånger om dagen – så den närheten saknar jag verkligen.
Samtidigt gör jag ju precis vad och hur jag vill just nu. Ingen har synpunkter på mitt sätt att tillbringa dagen eller kvällarna.
Men om jag hade fått välja själv, vilket jag inte fick, så hade jag nog valt att få leva kvar i den fina vänskap jag tyckte vi hade. Jag var nöjd, behövde ingen passion, inget nytt i livet.
Anm. inlagd senare: betyder inte att jag aldrig skulle ha piffat upp förhållandet med utflykter, överraskningar osv. och jag är fortfarande nyfiken på allt nytt i livet 🙂
Men saker och ting blir inte alltid så som man hoppas, och här sitter jag, ensam vid teven.
I morgon är en ny dag.















