Att jag ska flytta inom kort börjar kännas allt mer konkret. Första flyttlasset går fjärde augusti. Efter det kanske det blir ett varv till med flyttfirman. Får se om jag kan få hjälp av vänner. Jag ska flytta upp i tredje våningen i ett hus som saknar hiss så hjälp behövs. En väninna har lovat komma med sin paketbil och det skulle vara toppen.

Min nya dator står nu på skrivbordet. Den är snabb och har en stor fin skärm. Ännu snabbare går surfandet och nedladdningarna då fiberanslutningen blir klar i huset dit jag flyttar.

I dag förde jag de första sakerna, främst böcker, till Loviisan Suurkirppis. Bordets nummer är 201. Här finns inbundna böcker av Liza Marklund och kokböcker av Jamie Oliver samt olika pocketböcker, bland annat av Camilla Läckberg.

Försöker härefter sätta fokus på mig själv och framtiden i min blogg. Har fått erfara hur det känns med människor som svänger kappan efter vinden, det finns folk som tycker/tror att jag ljuger och det är ju förskräckliga anklagelser. Men det är väl sådant jag måste ta då jag varit öppen om allt här.

Livet torde gå vidare. Jag har fortfarande det målet att jag kämpar ett år här i Lovisa. Om allt fortfarande känns för jäkligt i maj nästa år finns det inget som hindrar att jag gör mig av med allt jag har och drar iväg, någonstans riktigt långt bort.

God morgon!

Under en viss tid framöver kommer jag att ha en sådan inställning på min bloggsajt som gör att jag måste godkänna varje kommentar enskilt för sig innan den syns på sidan.

Det är ju trots allt min privata blogg och jag har börjat få en del konstiga påhopp, också via min mejl. Jag har ju ip-adressen till den person som sänt de här mycket besynnerliga breven så det är inte helt omöjligt att få reda på vem personen är.

Men för att hindra att de påhoppen, som också är beskyllningar mot andra personer än bara mig, gör jag så här under en viss tid.

Så undra inte varför din kommentar inte syns genast. Den kommer ut rätt fort eftersom jag modererar och kollar bloggen under alla mina vakna timmar.

Men just i dag ska jag på en utfärd! Det känns riktigt kul faktiskt och ni får höra från mig tidigast i kväll.

Kramar till er alla – låt den här dagen bli den första och bästa på resten av era liv ❤

Eftersom det kommit ganska många kommentarer om mitt förra inlägg både på Facebook och på bloggen vill jag visa att jag också kan vara positiv och förlåtande.

Jag tänker inte en enda sekund skämmas för mina känslor och jag vill vara öppen med allt eftersom jag fått så mycket respons, så många kramar, så många mejl, så många sms där människor sagt att jag är stark som vågar stå för det jag känner.

En del inlägg har varit småsura, en del personer har sagt att jag ska tänka efter vad jag skriver, jag har blivit hotad också – men det kan jag ta upp senare, när den tiden är mogen.

Den dag det gick upp för mig att min make hade bedragit mig och lurat mig en längre tid bestämde jag mig direkt. Jag förlåter honom. Det är enda sättet om vi ska kunna gå vidare.
Men det räckte inte för honom. Han ville ha ett nytt liv med en annan människa. Och vad kan jag då annat än acceptera det?

Lappen ni ser på bilden skrev jag för några dagar sedan, och jag menar varje ord jag skriver. Min make är omtänksam och fin, innerst inne. Många tycker om honom och han ÄR värd det bästa. Fastän han gjort mig förskräckligt illa.

Nu kan det i och för sig hända att han blir jättearg på mig för att jag skriver det här inlägget och berättar att lappen finns på väggen i kiosken där vi jobbar tillsammans. Han sa att han blev glad för det jag skrev och jag hoppas han vågar stå för det också då han / om han läser det här inlägget.

I våras sa han plötsligt till mig att han inte vill figurera vare sig på min blogg eller i mina FB-inlägg, inte på bilder, inte i kommentarer.

Med facit i hand förstår jag ju varför. Han ville inte att hon skulle se att vi hade ett normalt liv, gjorde saker tillsammans.

Men,  jag vill förlåta, fullt ut – någon gång i framtiden.