Debatten om N-ordet fick nytt liv på min blogg tack vare en kommentar av Magnus Silfvenius Öhman. Jag tackar honom för den, det är alltid bra att ventilera åsikter. Vi bor ju i ett land där vi tillsvidare har rätten att göra det.
På senaste tid har jag ändå märkt att jag måste vara oerhört försiktig med vad jag skriver. Dels för att också jag på ett eller annat sätt är en offentlig person då jag jobbar på en dagstidning. Dels för att alla inte förstår ironi och satir eller tycker att de skämt jag skrattar åt är roliga.
Trots allt tänkte jag drista mig till att skriva några ord om den internationella kvinnodagen 😉
Personligen firar jag den inte.
Men ingen flyger väl i taket om jag skriver att jag tycker män och kvinnor borde få lika lön för lika jobb. Eller att världen blir bättre om alla flickor får gå i skola. Eller att vi alltid ska värna om utsatta och förtryckta flickor och kvinnor. Inte bara i dag utan alla dagar om året.
Skulle fotografera mitt försäljningsbord med nummer 85 men hann inte eftersom det genast kom kunder som ville titta på böckerna. Säljer bland annat Camilla Läckbergs romaner, lp-skivor av Eva Dahlgren, Eppu Normaali, Bangles m.fl. Några små väskor, oanvända halkskydd (det kommer ju en ny vinter) m.m.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag firar den verkligen – det var just den här dagen för femtiosju år sedan som jag träffade min kära hustru!
Så härligt ❤ Då finns det all anledning att fira!
Grattis till er! 🙂
Känner hur du vill skriva något, samtidigt som du känner att du inte kan. Trist att man måste censurera sig själv. Du skriver att du inte firar dagen, utan att utveckla det närmare. I stället lyfter du fram argument för att ”fira”.
Jag ogillar när det politiskt korrekta lägger en våt filt över det fria och öppna samtalet, diskussionen och dialogen. Varför får man inte tycka olika?
Varför får man inte skriva att många feminister hatar män, att de ofta har extrema vänsterradikala åsikter eller att de ofta sätter sig själva på en alltför hög piedestal där de ser ner på resten av världen som mindre vetande?
Ska jag nu vara politiskt korrekt och skriva att detta förstås inte är mina egna åsikter, utan bara sådant jag hört att vissa män tycker? Ska jag hålla med om dina självklarheter som lika lön för lika arbete eller att alla ska få gå i skolan, bara för att jag citerade ”vissa män”, för att därmed visa att jag minsann också är politiskt korrekt?
Det var inte länge sedan journalister mördades för att de uttryckte sina åsikter i Paris. Var är världen på väg och var är det fria ordet på väg?
Je suis Charlie !!!!
Tycker det är väldigt bra att olika åsikter ventileras. Du skriver hänsynsfullt samtidigt som du vågar stå för det du tycker.
Man måste få tycka olika så länge man inte går riktigt hårt och illa åt människor.
Fortsätt vara den du är – jag uppskattar dina kommentarer! Kram!
Tack ! 🙂
Ja, jag säger det samma. Kan inte alls förstå varför lönerna är så olika för män och kvinnor. Det kan inte min far heller förstå.
Vari ligger svårigheten? Kan någon förklara det för mig?
Tror det är tämligen svårförklarat… 🙂
Hur det är numera vet jag ej. Men, innan jag blev pensionär, så var jag utöver min vanliga arbetsuppgift även fackligt verksam (SIF) och löneförhandlare. Då mötte jag ibland argumentet att kvinnor är mera frånvarande (sjukdom och graviditet etc.etc.) vilket gör att företaget hade högre totalkostnader för kvinnor än för män. Jag blev lika förbannad varje gång men ibland lyckades jag och min förhandlarkollega ändå lyfta kvinnolönerna litet extra, men det var hopplöst att få någon ”lika lön”.
Sunt att du reagerade och blev förbannad. Hur skulle världen se ut om kvinnor inte fick vara borta från jobbet någon dag då de föder… 😉
Oj, vad jag verkar ligga långt efter. Fick faktiskt googla vad n-ordet står för. Suck för mig själv om man säger så…
Vad ska man säga om den internationella kvinnodagen. Den gör varken till eller från. Jag menar när kommer man att instifta en internationell mandag?
Lika lön, skolgång med mera är självklarheter för oss i väst, men kvinnodagen hjälper nog föga i länder som Indien, Pakistan, Afganistan, Kenia, Nigeria med mera.
🙂 Intressant att du googlade på det!
Det är väl bra att det finns en kvinnodag, som gör att man tänker lite extra på alla problem som kan åtgärdas. Men samtidigt är det nog som du säger, män far också illa på sitt sätt.
Svår fråga alltså.
Den internationella Kvinnodagen startades i början av 1900-talet för att uppmärksamma kampen för kvinnors rätt att rösta och senare, på 70-talet utlystes den av FN till en mer opolitisk dag tillägnad kvinnor. Hade det varit männen som inte haft rösträtt och lika villkor skulle det antagligen ha bildats en internationell mansdag. Tyvärr är det inte alls självklart med lika lön för kvinnor och män ens hos oss och vi har halkat efter rätt rejält vad gäller jämställdhetsfrågor. Känner man sig nöjd med jämlikheten här så kan Internationella Kvinnodagen hjälpa till att fokusera på situationen för kvinnorna i resten av världen.
Tack för din kommentar! Om jag jämför min situation som kvinna i Finland med kvinnornas i t.ex. Indien och Afghanistan har jag inte mycket att klaga på. Men alltid finns det smått att bättra på hemmafronten också. Sedan tycker ju männen att dom har det sämre ställt i vårdnadsfrågor, att kvinnan mycket oftare ses som den självklara att ha barnen oftare hos sig efter skilsmässa.
Jag är inte jäv att säga det, för vi hade inga gemensamma barn då vi skilde oss – men en stor fråga är också det här.
Vilken vacker ros! Det är alltid en avvägningen vad man kan ta upp i sin blogg. Jag tror att det funkar bra så länge man kan stå för det man skriver. Här i Värmland hade polisens talesperson fällt kommentarer på sin FB som inte var så smarta. Svårt där att hålla isär privat och offentligt.
Ja, det är en balansgång – särskilt mycket då man är en offentlig person.
Jag har haft turen att alltid haft folk runt mig som uppmuntrat min självständighet och min förmåga att göra saker själv. Först min mamma & pappa, sen min man som jag träffade när jag var 15. Därefter hade min gubbe och jag ett företag i en väldigt liten och otroligt mansdominerad bransch – vi sålde bildelar till veteran, sport- och racebilar!
Och där råkade man ju ut för en del skräckexemplar till män. Nu kunde jag mitt jobb, visste vad jag pratade om så var det lätt att ”köra över” dom här bakåtsträvande killarna, men det var nog jobbigt för en del av dom. En kärring som visste mer om bilar än dom!?
Med tiden fick jag dock ett mycket bra rykte som specialistkunnig i branschen och både uppmuntrades samt uppskattades av dom andra manliga kunderna och har aldrig lidit av någon diskriminering.
Men jag hatar det, kan inte fatta att en del ser ner på kvinnor!? Det är för mig helt obegripligt. Någon kvinnosakskvinna har jag dock inte blivit på grund av att jag själv haft det så bra – och att jag bestämde hur vi våra respektive löner skulle se ut! *fniss*
KRAM
Susie
Så härligt att du kan en massa om bilar – det brukar överraska och ibland även vara jobbigt för män. Själv kan jag också en hel del efter att ha jobbat på bensinmack några år.
Ja usch, det där med att se ner på folk – vare sig folket utgörs av kvinnor, män eller av olika raser med olika religioner – det är för sorgligt.
Kram bästa Susie!