… är det alltid mysigt! Var där och intervjuade några trevliga Lappträskbor i dag. Vad intervjun handlar om kan jag inte berätta ännu men passade på att ta bilder av caféägarens utställningar.
Gamla kaffepannor och lite nyare konstverk. Dessutom finns där konstverk som barnen i lågstadiet gjort och gamla kastruller i ett annat fönster.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vad fint!
Ja, det är ett hemtrevligt ställe!
Skulle vara trevligt att åka dit nångång! Verkar jättemysigt ställe!!
Har man inte bil är det förstås inte så lätt att nå från Borgå… Nå, med buss förstås 😀
Jag stannar tydligen alltför sällan i Lappträsk, vet inte ens exakt var Monica´s café finns! När vi kör över 300 kilometer till Nyslott ligger Lappträsk lite för nära (ca 50 km) för en första paus, tyvärr. Säkert hundra gånger trevligare än den nattöppna bar halvvägs som vi burkar frekventera av nödtvång…
Ge Monicas Cafe en chans! Mitt i kyrkvyn där Kycklings, mataffär, bank m.m. finns.
Så mysigt – ett konstcafé. Mera sådant säger jag bara. Man blir ju glad att vistas där och ta en fika!
Ja, det är en plats med hjärtlig stämning!
Vilket mysigt ställe och fina kaffepannor!
Lappträsk….hm för mig låter det väldigt norrut….
Var ligger det?????
Ja du, det ligger norrut! Från Lovisa hela två mil 😀
Låter som nordpolen!!! 😉
Inte riktigt SÅ långt borta 😀
😉
Kaffepannorna fick mig att tänka på mormor, kaffepannorna är så starkt förankrade i min själ, det där kokkaffet som skulle kokas upp och sjunka ner, ser hur mormor står och lyfter lite på locket för att se när det är klart.
När du berättar om dina minnen stiger liknande upp också för mig – annars tycker jag ibland att jag inte minns så mycket från barndomen. Men det gör man nog så fort nån annan börjar tala/skriva om den 🙂
Ibland vet jag inte alltid vad som är äkta minnen, genom åren så berättas ju saker för barnet som sen lätt följer med som egna minnen. Känner också att jag inte minns så mycket som vissa verkar göra, men känslomässigt känner jag mig väldigt förknippad med fysiska minnen, mormors soffkudde som var så skön att nypa i med svalt överdrag i blått, där låg vi, mormor och jag och vilade varje eftermiddag. Många av mina minnen sitter i känsel och doft, de minnen jag vet är mina. Kram
Det är en fin förmåga du har då du kan minnas på det här sättet.
Har också tänkt på det där – vad är äkta minnen, vad är något man fått berättat för sig och vad har då ändrats på den väg alla minnen och berättelser vandrat.
Kram!