Här har jag anlänt till busstationen i Borgå och väntar på min väninna Camilla. Det blev en trevlig sen onsdagseftermiddag med mycket skratt och utbyte av tankar kring både allvarliga och mindre allvarliga ämnen.
Hahaaa – råkade bli en bild UTAN bussar. För det mesta är det väldigt livligt trafikerat här.
Skulle sedan fotografera Cafe Cabriole utifrån men det var motsol. Då vi kom ut från caféet glömde jag ta bild. Men klickar du på namnlänken kommer du till företagets hemsida och där finns mycket information, samt bilder på urläckra bakverk.
Fetaostpaj och en fräsch sallad.
Pajen var god och salladen fräsch. Att vinet hämtades in i en liten flaska, att vi fick vatten utan att be om det och att allt serverades på små fina brickor förhöjde stämningen.
Aktuella just nu på Almska Gården är Carolina von Schantz i övre våningen och Niklas Warius på bottenplan. Där var också en tredje konstnär men tyvärr minns jag inte hennes namn.
Det var min väninna Hanna som lockade mig med på utställningen. Rundvandringen där gav mig inspiration inför kvällens konstkurs i går.
Carolinas målningar är stora. Rosen i förgrunden hör till mina favoriter.Målningar som onekligen behöver utrymme. Den här var kanske två meter bred.Spännande landskap.
Att tala om blommor och bin. Var det inte så man kallade sexualupplysningen förr?
Från ett av kurskvällens konstverk saknas då biet.
Var väl ett tafatt försök av mig att skapa något utan erotisk touch.
En färgglad blomma 🙂
Men… eftersom vi på kursen får måla vad vi vill… hamnade jag där igen. Bland de stora svepande penseldragen som så gott som alltid slutar med att jag ser nakna kroppar. Och nakna kroppar är vad jag vill måla, så varför försöker jag mig ens på blommor? 😀
Han och hon.
Så jag ger upp. Folk får tänka precis vad dom vill om mig. Tro att sex är det enda jag har i huvet…
Så är det förstås inte. Men när jag målar blir det för det mesta kroppar, och nästan alltid är de utan kläder.
I morgon ska jag visa bilder från en riktig konstutställning på Almska gården som jag besökte med en väninna i dag.
Säg den bensinstation som är vacker men det är väl innehållet, personalen och mycket annat som räknas. Vid riksväg sex i Lappträsk, drygt två och en halv mil från Lovisa, ligger Pukaron Paroni – översatt till svenska Baronen i Pockar. Pockar är i sin tur en by i kommunen.
Hit gjorde vi en utfärd i dag, min syster, mor och jag. Först åt vi mat, sedan gick vi runt och tittade i affärerna.
Håller för en och annan stöt om så behövs.
Jag har lovat mig själv att bara köpa sådant jag verkligen behöver. En annan regel kan vara att om något nytt kommer in åker något gammalt och sluttjänt ut.
Jag är svag för Mumin och kunde inte låta bli de här två muggarna i hårdplast. Motivet är detsamma på bägge och de här blir perfekta att ha då jag sitter på balkongen och lapar någon svalkande dryck.
Den här klockan flyttade in hos mig i dag.
Ja, och så blev det en ny klocka också. I slutet av februari skrev jag det här inlägget. Det handladeom en klocka jag hade tänkt köpa i Borgå för att jag hade en vars batterihållare höll på att gå sönder här hemma. Då blev det inget köp, men det blev det i dag. Den står dock inte på bordet utan i en hylla i arbetsrummet.
Vaknade 6.45 och tänkte att jag behöver ju inte sova bort dagen. Natten innan sov jag elva timmar. Ute skiner solen och jag har fortfarande sju lediga dagar framför mig.
Jag har inte påskpyntat hemma, mer än med den där fredskallan som hade ett gult ägg på en pinne i krukan då jag köpte den.
Den här tuppen grävde jag fram ur en låda i skrubben. För att symbolisera våren med de glada färgerna och för att ta adjö av påsken.
I dag åker jag på en utfärd med bilen. Vet inte riktigt vart än. Det är det bästa med lediga dagar. Man kan göra precis vad som faller en in.
Hoppas ni alla får en solig och skön påskannandag ❤
Ja, att dejta på nätet kräver också mod.
Mod att stå för den man är, både till det yttre och till det inre.
Ibland tror jag att jag har skrämt bort män med mitt raka sätt. Men jag kan och vill inte vara någon annan än den jag är.
Det krävs mod för att så småningom träffa en främmande människa öga mot öga. För hur mycket man är sms:ar, mejlar och ringer så är den där första träffen alltid den första.
Inför de två träffar jag haft IRL har jag varit supernervös. Men jag vågade ta de steg som behövdes.
Det krävs också mod att skriva den här serien. För om någon tycker att man blottar sig på dejtingsajter gör man det också på bloggar. En del läsare har varnat mig, sagt att andra kan skratta åt mig bakom min rygg och att jag skadar mig själv då jag är öppen. Men jag har valt att vara modig ändå. Jag står för det jag skriver.
För mig krävdes det en enorm portion mod att våga ta det första steget in i en ny sexuell relation.
Efter sjutton år med samma man var det inte bara så där som att knäppa med fingrarna en gång i luften då jag skulle gå i säng med en ny man. Jag väntade över nio månader innan jag klarade av att ta steget.
Sanningen att säga var jag skräckslagen då jag skulle träffa min första dejt. Han var fjorton år yngre och hade en vältränad kropp. Jag hade försökt skrämma bort honom. Berättat om min övervikt och frågat om han faktiskt hade läst min ålder rätt.
Jag gav honom alla chanser att fly men han försvann ingenstans.
Han var oerhört finkänslig, han lärde mig att jag är fin sådan som jag är och fick mig att inse att alla män inte vill ha pinnsmala, unga och vältränade fitnessmodeller.
Han gav mig nytt självförtroende och framförallt fortsatt mod att leva livet fullt ut även efter det att vi hade bestämt oss för att inte bli ett par.
Del 4 hittar du häroch därifrån kan du gå bakåt så långt du vill i min totalt ostrukturerade serie.
Var hos en väninna och hennes man i går. Kan tänka mig att många har synpunkter på bilden. En surfplatta mitt bland efterrätterna! Så oförskämt att inte kunna umgås utan en dator på bordet!
Men nu råkade det vara så att att väninnan och jag bägge var intresserade av Lovisa Tors damlags kvalmatch i norra Finland. Dessutom hade jag lovat skriva om den till föreningens hemsida samma kväll, alltså på påskafton. Vilket väninnan visste då jag tackade ja till inbjudan.
Det blev knapp förlust med siffrorna 6-5 för Lovisaföreningens damer. Efter tio timmar i buss har de i dag en ny match hemma mot SSRA (Salibandy Seura Rankat Ankat = ungefär; Innebandyföreningen Tuffa/Hårda/Tunga Ankorna). Klockan 18 i idrottshallen – alla dit och heja!
… med grädden! Träffade en barndomsvän på Café Vaherkylä. Hon åt körsbärstårta med cappuccino och jag kladdkaka med svart kaffe. Bägge fick vi rejäla klickar med grädde!
Hallå! Vart tog kladdkakan vägen? 😀
Av min kära vän fick jag som påskpresent ett paket pepparkakor, som mig veterligen endast kan köpas i Åbo, eller i västra Finland – men inte i Lovisa.
Tanniset – spröda, jättegoda pepparkakor.
I kväll ska jag träffa en annan väninna och hennes man. Vet inte vad jag blir bjuden på annat än fårstek och snaps 🙂 Beundrar människor som kan och orkar tillreda allt möjligt gott. Å andra sidan är jag inte den mest tacksamma gästen för jag är rätt kräsen… ska helst vara supersmå gourmetportioner för mig 🙂 Men jag brukar säga att jag tar seden dit jag kommer, jag kräver inte specialmottagande.
Jag som inte hade planerat så mycket speciellt för min långa semester har haft full fräs i snart tre dagar. Tur att jag är ledig ännu veckan efter påsk, den kanske behövs för att jag ska kunna ta igen mig.
I morse fick jag sms och ett par intressanta bilder av M. Vem vet om jag förirrar mig till Helsingfors nästa vecka 🙂
Torsdagkväll och fredag fram till sen eftermiddag var jag i Nastola hos FasterAster. Bussen går från Lovisa via Forsby, Mörskom och Orimattila till Lahtis. Där hämtades jag med bil och turen till Nastola tog inte mer än en dryg kvart.
Tyckte det var skojigt när en bloggvän från Sverige sa att Nastola låter som namnet på ett nässpray 🙂 Ja, jag förstår det, om man uttalar namnet Naas-toola eller nåt ditåt. På finska uttalas det Nas (kort) – tåla (kort, inte som tååla).
Busstationen i Lahtis är väl inte den vackraste och det var svårt att få med hela tornet.
Härfinns en annan bild av busstationen, sedd från andra sidan.
Historiska museet i Lahtis står granne med busstationen, som för övrigt inom kort flyttas.
Lahden historiallinen museo, entinen Fellmanin kartano, före detta Fellmans herrgård.
I saw the light.
I bussen på vägen mellan Orimattila och Forsby (Koskenkylä) såg jag detta sällsynta ljusfenomen och små bitar av blå himmel. Men fenomenet varade inte länge.
Påskhäxorna var tidigt i farten.
Redan på långfredagen kom påskhäxorna på besök till Restaurang Ölvin.