År: 2015

Inte lätt för post att hitta rätt

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

Speciellt inte om lådan ligger som den här, bredvid landsvägen halvvägs ner i diket 🙂

En ratad postlåda vid vägrenen.
En ratad postlåda vid vägrenen.

Men alla andra postningar är inte heller så lyckade.
Jag har berättat om ”killen” som via en bloggkommentar (publicerades ej) kallade mig ful och gammal och som påstod sig ha talat med personer jag känner. För att även dessa personers namn nämndes kunde kommentaren självfallet inte gå ut men den finns sparad och utskriven på papper.
Personerna skribenten pekade ut påstod själva att de aldrig talat om mig med någon sådan där ”mysko man”.
Därför tycker jag helt enkelt det var en postning som inte hittade rätt.

I går eller i dag figurerade en kommentar i en grupp på Facebook. En vän till mig tog kontakt för att hen antog att kommentaren handlade om min blogg. Och det var ingen välmenande kommentar.
Men den låg inte heller länge på gruppens sida, antar att moderatorn tog bort den eftersom den inte hörde hemma där. Skillnaden med FB är ju ändå att kommentarer skrivs i eget namn, fastän alla inte har bilder på sina nunor, så jag vet ju vem som skrev inlägget där.
Också en postning som inte verkade ha landat i rätt forum.

Fortfarande lång väg att gå.
Fortfarande lång väg att gå. Kan du urskilja den vita bilen ett par hundra meter borta?

Gjorde ett jobb om en cykelväg i dag och vågade inte parkera bilen allt för nära arbetsfältet vid den trafikerade vägen. Så det är redaktionsbilen som står där vid horisonten 🙂

Känns också som att jag åter har en lång väg att gå innan jag kan känna mig lycklig och stabil.
I det här inlägget skrev jag om att jag kände mig vacker, stark, självständig och lycklig.
Det var väl för att jag inte skulle fortsätta leva i den villfarelsen som jag fick kommentaren om att jag är ful. Sedan blev jag också offentligt utskälld två gånger, fick arga mejl och bitska sms.
Vissa människor vill helt enkelt sätta mig på plats. Jag ska inte tro att jag är något.

Back in business

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Eller ”päk in pisnis” som finnen säger 🙂
Tillbaka på jobbet efter fyra veckors semester. Har ännu två veckor kvar dock!
Vet inte hur många samtal jag ringde utan att få tag på folk, för det är ju… just det… semestertider och Finland sover.

Men sedan fick jag en artikel gjord, den går ut på onsdag. Och när jag kom hem började telefonen ringa, fick svar på missade samtal och fortsätter med grejerna i morgon.

Har känt mig lite dränerad ännu i dag. Helgen var tung med många negativa meddelanden, hårda ord och försök att sätta mig på plats.
Men den stödjande responsen överväger och jag har inte behövt radera en enda kommentar sedan ”konstiga killen” skrev för några dagar sedan.

Vill orka fortsätta vara positiv, tro på mig själv och på att såväl det goda som rättvisan segrar i slutändan.

Då jag inte vet hur jag ska illustrera det här inlägget sätter jag en bild på ett inredningshjärta som jag lottar ut här. Vill du vinna hjärtat? Kostar inget, följ instruktionerna på startsidan uppe till höger och lämna en kommentar där.

Inredningshjärta

Kväll med fina vänner

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Vi träffas minst ett par gånger per år.
Vi träffas minst ett par gånger per år.

Tack för en trevlig kväll hemma hos Outis föräldrar. Mycket har man att prata om då man ses högst ett par gånger per år.

Fräsch sallad.
Fräsch sallad.

Outis mamma hade svängt till en riktigt fräsch sallad med riktiga blommor i, så goda dom var!  Lite ägg, oliver och bacon gav sälta.

Bordsprydnad.
Bordsprydnad.

Och festdukningen toppades av pioner från familjens trädgård.

I dag är jag särskilt tacksam för att jag har många vänner. Det har varit en tung helg med trakasserier och människor som vänt mig ryggen. Men då nöden är som störst brukar vännerna visa var dom finns och svaret på bönerna kommer.

Jag som ännu i går undrade hur jag ska orka med mitt stundvis krävande jobb känner mig full av tillit i kväll. Tack alla fina, ingen nämnd och ingen glömd, som gett mig stöd.

Mycket ilska kring bloggen

~ Carita Liljendahl ~ 44 kommentarer
Några personer gillar inte min blogg och låter mig också få veta det.
Några personer gillar inte min blogg och låter mig också få veta det.

Den senaste veckan har jag fått en del förtäckta hot angående mitt sätt att skriva på bloggen. Jag anklagas för att lämna ut personer, men tycker själv jag skriver helt sakligt bland annat om känslor som skilsmässan förde med sig. Jag har inget agg mot någon och brukar alltid fråga lov av berörda parter då det gäller att sätta ut bilder.

Fick i går en andra kommentar av killen som för några veckor sedan skrev fult på fyllan. Jag har ett förnamn och en gmail-adress och två ip-adresser men när jag mejlar honom ger han sig inte till känna.

Han skrev att jag var så ful då jag var ung att killar var med mig för att dom tyckte synd om mig. I dag är jag också gammal och ful. Och att han skulle skämmas som hans fruntimmer skrev om ”sina sexiga eskapader” på en blogg. Heh – det är nog inte många ord om sex som nämnts på min blogg.

Jag hade kunnat låta hans kommentar gå ut om han inte hade nämnt andra personer jag känner vid namn. Han skrev att han hade talat med dem om mig och att många tycker illa om mig.
Vad killen anser kommer ju delvis fram här nu, men som sagt – i sin helhet kan kommentaren inte publiceras eftersom jag tror att de som nämns vid namn i den inte skulle tycka det var så kul.

I morgon har jag tänkt blogga om en rolig skylt jag hittade i Kotka.
En rolig sten och några fina fönster har jag också på lager!

Balkongserie, del 5

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Missade att ta bilder alldeles i slutet av juni men tror att naturen såg ut ungefär på samma sätt för två veckor sedan som den gör i dag.

Jämfört med del 4 i serien som togs i maj har ju nog en hel del hänt.

Nu ser jag inte längre grannars hus mot nordväst.
Nu ser jag nästan inte längre grannarnas hus mot nordväst.
Parken där också förrymda hästar brukar gilla att beta :-)
Parken där också förrymda hästar brukar gilla att beta 🙂
Lite mulen dag men varmt och skönt.
Lite mulen dag men varmt och skönt.

Vår fina badstrand

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Vädret har ju inte precis gynnat företagarna i turismbranschen. Speciellt tufft är det för den som driver en kiosk vid badstranden. Havsvattnet har inte varit mer än +16 de senaste dagarna, och en dag som inte börjar med värme och sol blir inte någon stranddag 😦

Så här fin är ändå utsikten från kiosken där jag jobbade ännu i fjol. Utmanar alla som inte varit där på kaffe och glass i år att ge sig tid för åtminstone ETT besök i sommar.

Utsikten från kioskens terrass.
Utsikten från kioskens terrass.

Själv har jag besökt kiosken fyra, fem gånger den här sommaren. Alltid tillsammans med släktingar eller vänner. Vill inte att någon ens i misstag ska tro att jag är ute för att trakassera den som jobbar där 🙂
Jag önskar företagaren all framgång och tycker att inredningen och andra små förnyelser som gjorts är riktigt lyckade.

Har funderat rätt mycket på det där hotet jag utsattes för i torsdags för en dryg vecka sedan. Slutar du inte skriva om ex-maken på bloggen, så...

Vad är det som driver en person att säga så? Lyckligtvis hade jag goda vänner med mig den där kvällen, som såg och hörde påhoppet.
Och OBS åter en gång-  så att inga missförstånd uppstår. Det var INTE min förra mans nuvarande som hotade.

Jag skriver sannerligen inget elakt om honom, och jag nämner honom inte varje dag. Jag har ett nytt liv som jag är nöjd med. Men faktum att han var en del av mitt liv i nästan sjutton år kommer vi inte ifrån. Jag kan ju liksom inte bara låtsas som om han inte fanns, som om jag inte varit med om en smärtsam skilsmässa. Till den återkommer jag då och då, men inte alls lika ofta som i fjol somras.

Eller vad tycker ni som följer min blogg? Har jag inte skrivit en hel massa annat än om skilsmässan på senaste tiden? Och har jag måhända inte rätt att skriva om både glädje och sorg här? Om det som är MITT liv.