Tycker det är en fin idé att låta skriva namnen på lås och fästa dem på broar.
Att stå där med det evigt rinnande vattnet under en och lova varandra trohet.
Hade kunnat tänka mig göra det med ex-maken, men det blev inget sådant kärlekslås… och jag vet inte hur det hade känts i dag heller om ett sådant hade funnits i nån av alla de städer i Europa vi besökte. Hade jag velat åka dit på nytt och ta bort låset? 🙂

Just nu är jag inte låst till någon. Jag finns kvar på några dejtingsajter men jag har inte lagt ner speciellt mycket energi på dem.

Klart jag önskar hitta en människa att dela både sorg och glädje med. Saknar någon att hålla om, få kramar av.

Men jag tar en dag i taget och litar på att saker och ting ordnar sig. Vill inte ha bråttom med något som ska bli värdefullt i mitt liv.

För ett år sedan sa jag fruktansvärt fula saker om mig själv. Jag kände mig otillräcklig och ful.
I dag säger jag bra saker till mig själv. Det har blivit allt lättare att göra det.

Jag kan se mig i spegeln och säga ”du är fin”. Jag gratulerade mig själv på födelsedagen och jag säger ofta ”det där gjorde du bra”.

Att leva i nuet och att jag känna mig tillfreds med mig själv är det viktigaste. Bara jag själv kan ta ansvar för mitt liv.