Nu har jag packat…

… ytterligare tio lådor. Jag fattar inte att jag orkat hålla på 🙂
Men jag fick också hjälp av en vän då det gällde att ta ner tre lampor från taken och två gardiner. Vi kollade en Ikea-hylla och konstaterade att den är klar för flytt, behövde inte skruvas isär mer än jag redan gjort.
Vad skulle jag göra utan vänner som självmant anmäler att de kan hjälpa med allt möjligt?
Det får mig att tänka på att det måste finnas massor av ensamma personer i olika åldrar som hela tiden är i behov av hjälp med stort och smått.
Det här kunde ge sysselsättning åt något slag av gårdskarl i små samhällen.
Men kanske byråkratin däromkring åter en gång sätter käppar i hjulen för verksamheten … ?

Dagböcker från 2014 till dags dato.
Dagböcker från 2014 till dags dato.

Började bläddra lite och läsa i de dagböcker jag skrivit efter skilsmässan 2014. Det känns bra att jag skrev ner allt då, precis hur jag upplevde det chockartade, hur mycket jag grät, vilka frågor jag ältade, vilken ilska jag kände.

Sakteliga har dagböckerna sedan dess fått ett nytt innehåll.
Jag genomgår en process, och den är inte slut än.
Den här flytten, som är min andra inom loppet av två år, utgör en stor och viktig del av processen som handlar om att gå vidare i livet.

Därför tänker jag att allting har en mening.
Jag vill minimera antalet ägodelar. Inte ha omkring mig något mer än jag nödvändigtvis behöver.
Det är inte lätt att avstå från saker, att slänga, att sälja eller att ge bort.
Men det går. Och det känns lika bra varje gång.

Skyltsöndag, den 21 augusti 2016

Höll mitt i flyttarbetet på att glömma att det är Skyltsöndag!

Den här hittade jag då vi besökte Vivamo i Lojo där bland annat Heliga Birgittas kapell finns. Kommer bilder därifrån senare.

Många förbud här!
Många förbud här!

Och en lektion i finska säger att här står ”Vivamos privatområde. Hundar ska hållas kopplade och deras bajs plockas upp. Simstranden är endast för Vivamos gäster. Förbjudet att röka och gör upp eld. Området är övervakat, också med kamera”.

Jag som gillar ordning och reda lider just nu åtminstone lite...
Jag som gillar ordning och reda lider just nu åtminstone lite…

Och om ni undrar vad jag håller på med så där annars om dagarna, så är det här. Tror inte någon direkt avundas.
Jag sorterar och slänger så mycket jag hinner. Skulle inte vilja ha en enda onödig pryl med mig till nya stället… Men få se hur långt jag hinner komma med det jobbet på en vecka.

Lyssnar på Juha Tapios ”Jotain niin oikea…” på repeat. På något sätt ger den mig styrka och säger till mig att jag har haft en härlig sommar. Och om jag bara själv vill kan framtiden också vara underbar ❤ 🙂

Tystnadens trädgård

Jag tror att jag länge i tankarna kan återgå till den ro jag upplevde i Tystnadens trädgård i Vivamo i Lojo (sidan bara på finska). Eller som en av medresenärerna på trädgårdsföreningens resa sa, ”vi fick minnen vi kan leva på länge”.

En stillsam oas.
En stillsam oas.

För den som så ville fanns det tavlor med bibelspråk eller andra små klokord att ta till sig. Trädgården med planteringar och små stilleben var ganska liten, men runt den fanns en vidsträckt natur, bland annat en park med äppelträd, och närhet till en stor sjö.

Här kunde blicken vila på vackra detaljer bland växterna.
Här kunde blicken vila på vackra detaljer bland växterna.

Det här inlägget kan fungera som ett trädgårdstips, tycker jag och lägger det därför i den kategorin.

Naturen med alla sina skönheter har en helande kraft.
Naturen med alla sina skönheter har en helande kraft.

På utfärden hittade jag också några fina fönster, vackra väggar och en del annat smått och gott som jag publicerar under de instundande veckorna.

En toppenfin utfärd!

Och 113 bilder senare sitter jag här vid datorn och ska så småningom välja vilka bilder som landar på min blogg.
Jag åkte med på Lovisa Trädgårdsförenings sommarresa som i år gick till Hyvinge och Lojo. Vi besökte bland annat en trädgård full med klematisar, en stor park med kristna budskap, Heliga Birgittas kapell och Tystnadens trädgård. Sist på programmet stod den helt magnifika Arboretum Magnolia.

Påfågelöga.
Påfågelöga.

I Arboretum Magnolia lyckades jag på sjätte försöket fånga den här bilden. Så glad och stolt över den ❤ Höll ju andan så jag blev blå i ansiktet, för att inte skrämma bort fjärilen 🙂

Tror att det blir en hel del bilder av blommor, träd och andra växter här framöver. Men fick också en del andra roliga fotografier som jag hoppas ska kunna glädja mina läsare hela hösten!

Trädgårdsutfärd

En fin liten hundkoja i trädgården utanför Adas och Gladas hus under sommarens filminspelning.
En fin liten hundkoja i trädgården utanför Adas och Gladas hus under sommarens filminspelning.

Det här är ett förhandsinställt inlägg eftersom jag tidigt i morse åkte på en utfärd med lokala trädgårdsföreningen.
Om jag orkar sätter jag kanske ut några bilder från utfärden redan i kväll.
Ha en fin fredag alla!

Skrivit, packat och gjort frivilliginsats

Dagen började som vanligt med några timmars skrivjobb. Här är man disciplinerad värre!

Mesta fokuset är ändå satt på flyttningen. Jag röjer och packar så mycket jag hinner. Blir inte allt perfekt på en vecka får jag väl bara ”slänga resten” i lådorna på måndag nästa vecka. Men min plan är att allt ska vara prydligt i lådorna så att jag hittar minsta lilla grej!

Lite suddig bild, ljuset räckte inte till - eller kanske motljuset störde.
Den här bilden är inte tagen hos mig 🙂 Tänk om jag fick så här många och ställa upp i mitt packningsarbete 🙂 Fotot är från LHH-talkot och ljuset räckte inte till – eller kanske motljuset störde.

På kvällen träffades en del av frivilligarbetarna inom föreningen Lovisa Historiska Hus för att bland annat packa de kuvert som husägarna ska få. Jag klistrade adresslappar och såg till att det i varje kuvert kom två armbindlar + två säkerhetsnålar för husvakterna.

Paketet innehåller mycket mer än det, bland annat laminerade skyltar med objektets nummer och husets historia.
Utöver det här ska skyltar ut på stan som visar var P-platserna finns, det kommer ju tiotusen gäster till Lovisa!

Det är väldigt roligt att vara en del av gänget och få insyn i hur enormt mycket jobb det ligger bakom den här satsningen. När LHH-dagarna är slut för 2016 dröjer det inte länge innan planeringen av LHH 2017 börjar.

Hatten av för precis alla som jobbar med projektet! Och alla husägare som öppnar sina hem för allmänheten är ju helt fantastiska ❤

Resultatet av ett jobb…

… finns i årets tidning om Lovisa Historiska Hus-evenemanget.
Det största jobbet med tidningen har gjorts av andra. Lyfter på hatten för alla som jobbat i månader med det här projektet som verkligen sätter Lovisa på Finlandskartan under ett veckoslut.

Det som utgjorde mitt projekt var att under ungefär en och en halv månad besöka drygt fyrtio hem och fotografera husen, interiörer, rum och i vissa fall gårdsplanerna. Det var ett härligt jobb där jag fick träffa massor av nya människor ❤

En del av husen jag besökte och fotograferade.
En del av husen jag besökte och fotograferade.

Alla bilder från husen, vissa tagna av andra fotografer, finns här.
Det digra programmet under dagarna presenteras här.
Till evenemangskarta med mera hittar du härifrån.

LHH-tidning

Det gick undan i går…

… när jag fick hjälp av en händig person som på nolltid skruvade isär mitt stora matsalsbord. En halvtimme senare hade jag organiserat rummet så att de krukväxter som behöver ljus ännu får det under de knappa två veckor som jag ska bo kvar i detta organiserade kaos 🙂

Organiserat kaos.
Organiserat kaos.

Det som gör ont med flytten är att jag måste lämna ett husbolag jag trivts i. Nyrenoverat med snabb dataförbindelse, ett lugnt läge, trevliga grannar.
Men jag vet ju inte hur det blir på nya stället. Det är kanske lugnt där också och grannarna kan vara hur trevliga som helst.

Bara kartong-Bond fattas i lådan.
Bara kartong-Bond fattas i lådan.

En av de första lådorna jag packade innehåller en del av mina Bondprylar.
Det jag inte anade med hela flyttruljansen är att gamla minnen, och kanske även en del små sår, rivs upp. På något sätt blir allt det här ett slags nytt sorgearbete.
Jag minns orsaken till att jag tvingades flytta för två år sedan. Jag hittar saker som påminner mig om det smärtsamma från den tiden.

Men i dag har jag också blivit påmind om att jag har massor av fina vänner. Både på bloggen och i min vardag. Fikade med en vän och vi kom fram till att då man känner sig som mest vilsen, ledsen och orolig ska man ändå försöka känna tillit. Saker och ting har en tendens att ordna sig. De rätta personerna hör av sig, hjälp finns att få – då du minst anar det ❤

Det är något riktigt bekant över dom här

Bara två år sedan jag höll på att fylla samma flyttföretags lådor.
Det svåraste var att beräkna hur många jag behöver.
Jag tog trettio stycken, tio av dem står i köket.

Tjugo lådor väntar i sovrummet, tio i köket.
Tjugo lådor väntar i sovrummet, tio i köket.

Nu har jag knappt två veckor på mig att fylla lådorna och skruva isär de saker som inte får plats genom dörren och ned för trapporna. Datorn och teven får väl vänta till sista kvällen.
Otroligt mycket jobb känns det som, var ska jag börja? Jag har inte samlat på mig så mycket onödigt då det bara är två år sedan jag flyttade förra gången.

Äh, det är nog bara att sätta i gång!

Jag skulle inte få skriva…

Symbolbild. Sol i sommargrönska gör mig glad.
Symbolbild. Sol i sommargrönska gör mig glad.

… att jag ibland mått dåligt i privatlivet eller att jag också gjort det på olika jobb jag har haft. Jag får rådet att hålla inne med allt det här, att inte älta mina bekymmer offentligt.

Men hur skulle jag må om jag inte hade delat mina känslor här? Ändå har jag ju inte på långt och när skrivit allt. Klart att även jag förstår att det finns mycket man inte ventilerar på en blogg.

Här får jag ovärderligt stöd av en massa kloka och insiktsfulla personer som träffar helt rätt i sina kommentarer. Bland annat därför väljer jag att skriva av mig vissa saker här.

Då jag på senaste tid skrivit att jag mår bra i det jobb jag har i dag har det tolkats som att jag rackar ner på de gamla jobben. Men det är inte arbetsplatserna det varit fel på. Jag har bara valt att göra det som känns mer meningsfullt för mig personligen i dag.

Och om nu någon vill veta så inte mår jag toppen alla dagar fastän jag försöker hålla en positiv stil här.
Jag bär på oro och bekymmer för framtiden jag också.
Jag måste tvinga mig att leva i nuet, att se nya möjligheter, att känna tillit för att allt ska ordna sig.
Men jag gråter jag också. Senast i går gjorde jag det.
Så fastän jag för det mesta ger en positiv bild av mitt liv här, för att jag VILL och önskar att allt ska ordna sig, känner även jag stor vanmakt då och då.
Jag är bara en människa, precis som du.