Det är de små detaljerna som gör det!
Var tvungen att åka tre mil för att hitta ett duschdraperi. Men nu har jag äntligen ett och det känns som verklig vardagslyx.
Nu skvätter vattnet inte längre ut över badrumsgolvet.
Och så köpte jag ett doftljus som jag ska ha på balkongen. Fick tipset av en väninna då jag berättade att det kommer cigarettrök in på min balkong från grannarnas.
Jag är inte överkänslig och jag tänker inte klaga på dem som röker. De är ju utsatta för alla möjliga restriktioner redan, så jag vädrar då det går och låter doftljuset göra sitt 🙂
… man ska ha Gevaliakaffe hemma? Då man får de där oväntade besöken?
Ställningen kommer allt närmare min balkong.
Eftersom vi har takrenovering på gång är väckning kring 7.15 – 7.30 garanterad. Behövs ingen väckarklocka. Det är mycket bankande och borrande just nu.
X-File – vad händer utanför fönstret?
Jag som inte gillar gardiner, som har persiennerna helt uppdragna och som brukar gå omkring lättklädd, ibland med hårrullar i håret har under några dagar varit lite extra försiktig.
Inte för att jag låter mig skrämmas av killarna i arbetshissen, men jag tänker på dem… om de får sådan chock att de ramlar ner… Den vardagsdramatiken klarar jag mig utan.
Jag verkar ha flera vackra väggar på lager i min mapp med bloggbilder på datorns skrivbord.
Den här tog jag under Lovisa Historiska Hus i växthuset till Pitkänpöydäntalo.
Jag gillar ju murar och tegelväggar och allehanda grönska.
… var det någon annan som visade på sin blogg häromdagen. Då kom jag ihåg att jag i mitt lager av bloggbilder har kvar några från trädgårdsföreningens resa som jag ännu inte visat 🙂
På en gård fanns en finsk lapphund som var sex veckor gammal. Om jag nu minns rasen rätt…Försöker du få en fin bild av mig? Då blundar jag!
… är en ganska svår nöt att knäcka. Vad behöver man och varför?
Jag har ett arkiv över allt jag skrivit i olika tidningar under trettio år. Ni må tro att det handlar om ett antal pärmar… ska jag slänga dem?
Mina dagböcker och riktigt gamla fotografier kan jag inte kasta. Jag känner att jag blir helt historielös utan dem.
Stina Linds tavla ”Kevät syntyy” – våren föds.
Har varit på en konstutställning i dag, ett jobb för tidningen Nya Östis. Jag tycker om då Galleri Theodor har så låg tröskel, där får allt från amatörer till etablerade konstnärer visa sina alster.
Jag får lite lust att börja måla igen när jag ser andras alster. Men så dyker tanken upp igen. Vad gör jag med alla teckningar och tavlor jag skapar då jag inte kan räkna med att någon vill köpa dem? 😀
Under flytten slängde jag bort största delen av de arbeten jag hade skapat på kursen för två år sedan. Många av dem var sorgearbeten efter skilsmässan och börjar känna att jag nu är klar med det mesta som hade med den att göra.
Nu har jag andra frågor att ta itu med.
Men de får ta den tid de kräver.
… hittar sakerna sina nya platser i mitt hem.
Då flyttlådorna åkte ut fick jag ett dansgolv i vardagsrummet 🙂
Har mycket kvar att fixa, men ser det inte som något problem.
Hösten och vintern ger mig den tid jag behöver för precis alla bitar som ännu ska falla på plats. Både då det gäller saker i bostaden och livet överlag.
Jag är stolt över mig själv nu. Tidtabellen höll.
Mitt mål var att de hyrda flyttlådorna skulle vara tömda före klockan 17 i dag.
Jag var klar med dem redan klockan 15.15!
Fyrtio tomma flyttlådor.
Det här betyder inte att jag på långt och när är klar med röj-projektet. Än finns det lådor här och där. Det dröjer ett tag innan alla saker hittar sin nya plats i nya bostaden.
Men härefter vill jag ha så lite saker som möjligt. För att vardagen ska snurra runt behövs inte så mycket.
Vissa saker har förstås sitt affektionsvärde, en del möbler likaså. Men väldigt mycket onödigt har jag samlat på mig. Den här hösten och vintern ska det bli en ändring.
Så mycket har förändrats i mitt liv och jag vill fortsätta på den inslagna vägen. Jag sätter upp mål och inser att jag klarar nästan vad som helst.