Det är ju knappt jag vågar säga det, i pur rädsla för att det ska knaka till igen…
Men knäet har blivit bättre. Det är i dag knappt två veckor sedan jag skadade det.
Tog cykeln till min mor som bor en dryg kilometers avstånd. Lämnade den där i vinterförvar och promenerade hem. Jag använder ett knästöd men har kunnat börja gå bättre i trapporna också.
Men behöver jag säga att jag är jätteförsiktig fortfarande?

Ön kallas Bornholm. Jag vet inte riktigt varför, jag lärde mig det faktiskt först i år – naturligtvis genom lokaltidningen Nya Östis.
Själv är jag född och uppvuxen i stadsdelen Garnison, men inte har jag tidigare hört någon tala om Bornholm 😀 Man lär sig så länge man lever!

Skönt att knäet är bättre, mitt är som vanligt, men jag följer läkarens råd, och motionerar varje dag det inte regnar. Har bara gått 5 km idag, och det lär inte bli mer. Är inte Bornholm, en ö utanför Danmark, som man kan åka till från Ystad.
Svante
Jo, Bornholm är en riktigt ö, någon har bara döpt om vår lilla holme till samma 🙂
Fortsätt promenera, men försiktigt där också!
Jag älskar åar och bäckar. När vi var små lekte vi alltid vid en bäck nära vårt hus. Det var absolut förbjudet men alla ungar var där i alla fall
Just för att det var förbjudet var det ju så lockande 🙂
Grattis till att knäet läker som det ska
Ja, jag hoppas det som knakade till för två veckor sedan inte var något värre 🙂
Skönt att knän är på bättringsvägen. 🙂
Har inte ån lite märklig färg? Men en fin omgivning! 🙂
Vattnet är ofta sådär brunt på hösten, men det är nog inget farligt 🙂
Den ser inte så brun ut, utan mer som diskvatten.
Hahaaa! Det hade jag inte tänkt på 🙂
Knän bör man vara rädd om. Mitt, mest, vänster knä ”bråkar” ofta när det är runt -1 – +1 grad ute … låser sig och gör många gånger värker förbaskat ont. Knästrumpa måste jag nästan ha varje natt under vintertiden, som ger värme … brukar vara mycket bättre då.
Underbart fin bild på bäcken. 😍
Det där med värmestrumpor har jag hört om – verkar bra!
Men de får inte vara för spända? Den stödstrumpa jag har då jag promenerar får jag inte ha på natten, och inte använder jag den inne hemma heller – risk för blodpropp har jag förstått, om det spänner för mycket och för länge.
Härligt att knäet är på bättringsvägen! Självklart får du ta det jätteförsiktigt ändå. Hade varit hemskt med ett bakslag.
Jo, jag tror att knät inte är helt bra ännu – något är svagt där inne, men jag försöker stärka det – och tar det extra försiktigt i trappor.
Sååååå skönt att höra att ditt knä är på bättringsvägen! Bra att du tar det lugnt, speciellt ute med alla blöta löv på marken. Att halka där är liksom en mardrömstanke tycker jag.
Fina bilder från din omgivning förresten!
Det där med blöta löv tänker man inte alltid på då man talar om halkrisk, men jag ser nog dem som små fiender just nu 🙂
Skönt med knät.Då vet du nu att du måste ta det lugnare i verkstaden ett tag.
Byter du cykeln mot sparkstötting?
När skall du ha inflyttningsfest för kanske bland andra dina läsare? Det hade varit kul att komma till Lovisa.
I verkstan händer inget 🙂 Kanske i tomteverkstaden inför jul, julkortspyssel menar jag.
Äger ingen sparkstötting och det brukar inte vara så mycket snö på gatorna, och finns det snö sandas det…
Ja, tänk om man fick alla bloggvänner på besök!
Bra att du känner dig bättre i knät- du har väl hiss i huset! ( annars ta det försiktigt i trapporna! )
Jag växte upp vid havet MEN, med en bäck alldeles om knuten där vi jämt var som små! )
Ingen hiss i huset, nej! Men går långsamt i trapporna 🙂
Har både havet, bäckar och åar nära mig här jag bor.
Härligt med allt det i närheten! MEN var jätte försiktig i trapporna!!!
Carita, ha en härlig torsdag! Snart helg! ( är du ledig i helgen! )
Jag vet inte ännu om jag är ledig. Kanske med Tor till Björneborg på lördag, om vi får tillräckligt stort gäng för att få bussen betald. På torsdagar får jag för det mesta veta vilka jobb följande vecka innebär för NÖ 🙂
Kram!
Kram! Hoppas helgen varit/är bra!!
Alltid bra då Tor vinner fastän publiken där var hemsk och några ur den direkt elaka mot oss.
Söndagskram till dig!
Det där är verkligen otrevligt- har ju en gudson som spelar fotboll och dom får också stå ut med en hel del….och det är verkligen trist. Men det finns ju rötägg överallt
Ja, usch det finns det 😦
Nog finns det ju personer som i vår hemmahall hojtar en massa ”fyndigt” också, så man ska väl inte kasta sten då man sitter i glashus.
Själv är jag alltid tyst numera, representerar ju både förening och media.