Månad: januari 2017

Man skriver så fingrarna blöder…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… är ett uttryck som ibland används, åtminstone i Svenskfinland, då skribenter har mycket att göra, eller då deadlinen pockar på.

I går blev det där sanning för mig. På filmpremiären stack jag ner handen i väskan för att fiska upp kamera, penna och anteckningsblock. Då stack jag mig på något och blodet började droppa från fingret.

Bildbevis här 🙂

Handstilen lär bli mer och mer oläslig med åren, men det är en annan historia. Här ser ni hur blodet har
Handstilen lär bli mer och mer oläslig med åren, men det är en annan historia. Här ser ni hur blodet har ”sprutat”.

Nå, värre saker kan hända. Men det var faktiskt rätt obehagligt. Jag kollade väskan noga då jag kom hem, med ficklampa till och med. Hittade inget vasst. Men ska dammsuga den snart ändå.

Jag kom också av mig i allt jag skulle göra då jag var tvungen att antingen torka eller suga bort blodet med jämna mellanrum. Jag tappade min favoritpenna nånstans och hittade den inte trots att jag letade, antar att någon annat plockat upp den och blivit glad.
Det får jag väl bjuda på i så fall 🙂
Och filmen var kul!
Så inte gråter jag över lite spillt blod!

Lovisa på bioduken igen

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Har haft jättemycket att göra i dag. Full fräs som man säger.
Först en massa mejl och notiser på förmiddagen.

Sedan hade jag ett fotouppdrag mitt på dagen och genast efter det en intervju.
Hann hem för att äta innan det var dags för pressvisning av den nya Ada och Glada-filmen som spelats in i Lovisa. Jag länkar till Yles nyhet från i höstas eftersom det jag skrivit om filmen ikväll inte ännu finns på någon webbsajt.

Filmen får Finlandspremiär den 27 januari, och visas då också i Lovisa.

I morgon tar jag det lite lugnare och börjar faktiskt dagen med massage. Aaah, det behövs!

Klisterbilder från Ada och Glada-filmen. Varför tog jag bara ett ark när där fanns en stor hög?
Klisterbilder från Ada och Glada-filmen. Varför tog jag bara ett ark när där fanns en stor hög?

Våga prata, lyssna, gråta

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Ser på Tillsammans mot cancer på Sveriges TV4 i kväll.
Blir väldigt berörd av alla öden där. Men speciellt av den berättelse som mannen som miste sin hustru och som blev kvar med två barn i tonåren hade att berätta.

De valde att prata öppet om allt. Om rädslorna innan hon gick bort, om sorgen efteråt, om saknad, om ilska, om kärleken de fortfarande känner … ja, de pratar moget och finstämt om precis allt som har med sjukdomen att göra.

Även om jag själv inte drabbats, kan jag säga att jag kanske är en av dem som får cancerbesked i morgon – och om det är så, då vill jag också vara en av dem som talar öppet om precis allt.

Men samtidigt härmed sagt. Alla gör sina individuella beslut. Och alla har rätt till dem och till sina känslor.

Livet. Det är här och nu.
Livet. Det är här och nu.

Fotokurs

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… har jag varit på i dag med en del av mina Nya Östis-kolleger.
Den var väldigt givande. Man kan aldrig få för många råd om vad det gäller att tänka på, de gånger man har tid att göra inställningar i kameran.
Sedan gäller det ju också att ha ett automatiskt läge där, ett förhandsinställt favoritsådant, som går att använda i lägen då det är bråttom. Jag vill ju helst aldrig använda blixt.

Sätt fokus på det du vill framhäva, låt det övriga vara suddigt bakom.
Sätt fokus på det du vill framhäva, låt det övriga vara suddigt bakom.

Annat jag håller på att lära mig är att jag är bra som jag är, min arbetsinsats är bra som den är.
I morse kändes det som att ”hej, du har bara ett möte och en fotokurs i dag”… som om det inte var nog. Tills jag kom ihåg att jag hade jobbat tre timmar på lördag och åtta på söndag. Klart att måndagen fick bli en lugnare dag.
Hela förmiddagen gick ändå åt till förberedelser för kommande jobb, via mejl och telefon.

En fortsatt glad måndag!

Glad måndag! 09-01-2017

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Glad måndag önskar jag er alla med denna blomsterprakt!
Tog bilden i Täby centrum i Stockholm då jag var där före jul.
Alla dessa färger alltså! Och nog börjar man ju längta en smula till våren och sommaren.

Jag hoppas fler bloggare skulle komma med i serien Glad måndag!
Måndagen är kanske inte veckans mest populära dag, och det tycker jag är orättvist mot den.
Du kan välja vilka bilder som helst till Glad måndag. Det måste inte vara något humoristiskt som får folk att skratta. I stort sett vilka bilder som helst som får folk på gott humör duger.
En som är med i serien är bloggaren entomtastankar.

Ett hav av blomster gör mig glad!
Ett hav av blomster gör mig glad!

Veckans ord, LEENDE

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Plötsligt kom jag ihåg att jag skulle gå med i utmaningen ”Ett ord per vecka, att tolka fritt med en eller flera bilder” hos Gemsofmylife, där hittar du listan med orden.
Tyvärr lyckades jag inte få in länken till min blogg på hennes lista, och min kommentar om det verkade inte heller gå fram. Men det kanske löser sig nästa vecka!

I och med att jag fick lite brådis att hinna med innan vecka 1 är slut, blev det bara en bild. Men visst finns ett antydan till LEENDE hos Snobben. Överlag är ju Snobben en som får oss att le.

Han ler minsann :-)
Han ler minsann 🙂

Bilder från Lovisa by night

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Mariegatan.
Mariegatan.

Tomt på gatorna då jag fotograferar i Lovisa, brukar en del av mina bloggvänner säga 🙂
Nu får de vatten på sin kvarn, för vid tolvsnåret natten mellan lördag och söndag var det väldigt lugnt på gatorna.
Inte för att det var särdeles kallt. Det hade slutat snöa och blåsa, och temperaturen låg kanske vid -2.

Hus vid Mariegatan.
Hus vid Mariegatan.
Porten till Tuhannen tuskan kahvila på Mariegatan.
Porten till Tuhannen tuskan kahvila på Mariegatan.
Karlskronabulevarden.
Karlskronabulevarden.
Drottninggatan.
Drottninggatan.

 

Förändring

~ Carita Liljendahl ~ 48 kommentarer

För att slippa hålla på att ständigt bleka fler slingor och fixa utväxten i håret valde jag att genomgå en förändring.

Det tämligen ljusa håret krävde korrigering varannan månad eftersom utväxten är mörk och också bjuder på en del grå strån...
Det tämligen ljusa håret krävde korrigering varannan månad eftersom utväxten är mörk och också bjuder på en del grå strån…

Denna bild kallas annars ”kalufsie”. Hittade på det en gång då min bloggvän Intefangördetdet hade fotograferat sig själv så att bara kalufsen syntes. Eller en del av den. Efter det har vi fått se många ”kalufsies” som alltså är likt en selfie, men inte så att man ser ansiktet.

Kalufsie nummer två. För att slippa problemet med utväxten valde jag att göra såhär. Eller helt slipper jag ju inte problemet, men det blir mindre tydligt.
Kalufsie nummer två. För att slippa problemet med utväxten valde jag att göra såhär. Eller helt slipper jag ju inte problemet, men det blir mindre tydligt.
Och bakifrån ser det ut så här.
Och bakifrån ser det ut så här.