Gräver lite i arkivet igen. Kanske dags för de två sista skyltarna jag har kvar från Lovisa Historiska Hus-evenemanget som arrangerades i slutet av augusti.
Har så många skyltar på lager att jag vågar ”bränna av” dessa två kaféskyltar i dag 🙂
Fler skyltare hittar du hos Konst eller konstigt-bloggaren BP!
Veckorna går så otroligt fort! Jag tänker alltid att jag ska delta i början av veckan i Sannas utmaning. Men plötsligt är det veckoslut!
Veckans ord TEXT kan ju vara så mycket. Text i böcker och tidningar som jag läser dagligen till exempel.
Men eftersom jag har så många skyltar på lager, en av dem rejält gammal från i våras, får de bli mina bidrag den här veckan.
Den finska texten säger ”På mat- och vinmässan betjänar er med glädje och kärlek:” och så kom där en del namn som jag inte tog med på bilden.
I dag har vi besökt kyrkogårdarna och lagt ner ljus till minne av kära som gått bort. En vacker tradition.
Jag tar det hellre lugnt hemma än går på en Halloweenfest. Jag har inte ens dekorerat med pumpor och spindelväv 😀 Den traditionen är också kul, men jag vet inte riktigt när den ”ska” firas – tror att det är lite olika i Sverige och i Finland.
Toppmatchen i innebandyns division ett mellan Tor och M-Team borde ha blivit en rysare. Efter andra perioden var ställningen 3–3. Men vad hände sedan? Jo, Tor gjorde åtta mål i sista perioden, helt otroligt egentligen.
Men, såsom tränarna sa efter matchen – innebandy är en snabb sport och ibland lyckas allt. Ofta har vi Tors supportrar fått se motståndarna göra tre mål på en minut, men nu gjorde våra killar sex av de åtta målen i tredje perioden på sex och en halv minut.
Här på min blogg bjuder jag åter på sådana bilder som inte går till media.
Egentligen är hela den där boken ”Din egen väg” som jag berättade om häromdagen fylld av visdomar, men jag kan ju inte knattra ner allt här 🙂
Vill ändå dela med mig av vissa meningar. I kapitlet ”Den stora utmaningen” finns frågor att besvara. Vissa känns lätta, andra lite svårare. Och då man ska ge fem svar på alla, för att kunna rangordna dem och jämföra listorna med varandra blir det väldigt intressant.
Frågorna gäller bland annat vad du ser fram emot då du vaknar på morgonen, vad väcker din entusiasm? Vad skulle du göra om du visste att du bara har ett år kvar att leva? Vad är du bra på, vad tycker du om att göra, vad behöver världen mest?
Det här var bara ett axplock bland frågorna. I grunden handlar allt om att ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv. Stå ut med dina begränsningar, gläds åt de gåvor du har. Dölj inte dina sprickor, skäms inte för det du inte kan. Vi är alla kantstötta, men vi har ändå alla något att ge världen.
… jag har suttit sönder en stol! 😀
Det var ganska lätt att skämta om saken direkt då det hade hänt.
Händelsen är ju lite pinsam, så där som om man drattar på ändan i halkan… man reser sig snabbt, borstar eventuell snö bort från kläderna och hoppas att ingen såg det som hände. Man känner att det ömmar lite här och där men inspekterar skadorna först hemma. Om man nu inte råkar bryta armen eller slå huvet så illa att man förlorar medvetandet på platsen…
Jag kan erkänna att det verkligen kändes då jag drattade i golvet. Man räknar ju liksom inte med att en stol ska gå i bitar då man sätter sig på den, särskilt som den ser helt vanlig och stabil ut.
Nu tror jag att jag klarade mig med ett stort blåmärke på insidan av höger överarm. Och folk runtomkring mig skrattade inte. De var bekymrade och undrade om jag skadade mig.
Själv skämtade jag bort det. ”Kanske jag inte ska äta av den där chokladkakan som bjuds… alltså, jag satt du faktiskt nyss sönder en stol…”
Men jag åt en bit kaka ändå. Den tröstade ju mitt i eländet 😀
Jag har ett par böcker som jag läser långsamt just nu. ”Brev från Tove Jansson” och ”Din egen väg” av Patricia Tudor-Sandahl. Den sistnämnda är en verklig skatt med många kloka ord. Jag har fått låna den av en väninna, och jag läser ett eller två kapitel per dag, så att orden får tid att sjunka in.
Här står bland annat om den vanliga dagen, att vi inte ska förakta den. För en helt vanlig dag är något som väldigt många drömmer om att få ha. Är du sjuk, drabbad av krig, är du utan ett hem, lever du i misär eller ensamhet, har du tvingats ta avsked av någon… då är det för det mesta den högst vanliga dagen du längtar till.
Och så blev jag glatt överraskad av posten i dag också. Jag fick en JULKLAPP, i så här god tid. Armbandet är en Frälsarkrans och jag gillar dess tyngd. Varje pärla har sin betydelse och var och en bestämmer själv hur hon eller han vill använda dem. Råd kom i ett följebrev, men kransen är också kravlös.
… blev efterrätten som vi delade på med väninnan i går då vi var ute och åt.
Önskar er alla en bra start på torsdagen!
När jag fick den här kalendern i julklapp av min syster bläddrade jag genom den och tyckte genast om alla bilderna. Konstnären Minna L Immonen är fenomenal på att fånga stämningar, och hur svårt är inte det då man ska beskriva en hel månad.
Och sedan där här med att tillåta sig vila. Att krypa in under ett varmt täcke. Kanske vända världen ryggen för en stund.
Vissa dagar är bara som gjorda för att saker och ting ska gå som smort.
Dagar då man har energi så det blir över. Dagar då man orkar vara glad, bemöta alla med de leenden de förtjänar. Dagar då man klarar av att lyssna, ge och ta. Dagar då man träffar bara trevliga och glada människor.
Men det kan ju inte alltid vara så. För hur skulle vi då uppskatta just de här välsignade dagarna?
Jag försöker styra mina dagar så att jag bara gör det som känns bra för mig själv. Bara träffa människor som jag vet att jag har massor gemensamt med, människor som känner mig på djupet, som är snälla och glada – såsom jag själv vill vara. Behandla andra såsom du vill att de ska behandla dig.
Men som sagt. Alla dagar är inte sådana dagar.
Men den här tisdagen var en bra dag. Som här återges i bilder 🙂 ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 