Det är ett tag sedan jag skrev något som nätdejting. Det här kan bli ett LITE längre inlägg en vanligt, men tycker det kan vara värt att ta upp en erfarenhet.

Jag har varit ganska inaktiv på de två sidor där jag fortfarande har min profil upplagd. Dels har jag inte haft så mycket tid att hänga där, dels tyckte jag ett tag att där fanns bara märkliga typer 😀

En av dem tog kontakt för ett par veckor sedan. Jag brukar inte ens inleda diskussioner med ansiktslösa personer, det vill säga sådana som inte vågar visa bilder av sig själva. Men den här påstod att han hade orsak till att vara anonym. Två gånger hade han trott att han pratade med kvinnor, men så hade det visat sig att de som kom för att träffa honom var homosexuella och att de hade haft falska foton på sajten…

Mannen utstrålade stor bögskräck och sedan visade det sig att han inte gillade finlandssvenskar heller, så plötsligt blev jag en nagel i ögat på honom.

När jag inte svarade på hans meddelanden direkt, för att jag jobbade så mycket då, blev han sur och undrade om jag tyckte att han var för gammal.

Ganska snabbt gick det upp för mig att det här var en surpuppa med dåligt självförtroende och ingen humor alls. En man som inte tycker det är viktigt att kunna flera språk, som var trångsynt gällande mångt och mycket. Han verkar inte heller gilla självständiga kvinnor.

Jag skrev aldrig något elakt till honom, jag var väldigt saklig fastän han skulle ha förtjänat något annat. Jag har kopierat våra meddelanden för säkerhets skull, för jag kan aldrig veta vad mannen hittar på.

Så med det här vill jag säga att man får vara beredd på att det finns en del kufiska figurer där ute – men samtidigt vill jag säga ”låt alla blommor blomma” – inte är det bara vissa förunnat att leta efter en vän på en dejtingsajt 🙂