År: 2018

En vacker vägg i Sevilla

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det fanns massor av så här vackra bilder längs väggarna ute på den stora katedralens gård i Sevilla. Bakom varje bild finns en historia kring något som hänt i Spanien.

Jag ska försöka varva ner lite över helgen, bland annat med massage och med en utflykt till Tammerfors.
Jobb tycks finnas för tolv timmar i dygnet varje dag, men jag måste prioritera.

Jag har aldrig någonsin fått någon medalj eller annat pris fastän jag jobbat med journalistik och trummat hårt för Lovisa i många, många år. Men jag tycker om det jag gör och det är huvudsaken. Vad gör jag med en pokal eller med ett diplom som samlar damm?

Ett privilegium är det också att faktiskt kunna sätta punkt då man vill. Bara säga att nu hinner jag inte eller nu orkar jag inte.

Jag ska bli en ännu snällare chef, då det gäller vad jag ber mig själv klara av 😀

Rikt kulturutbud i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

I dag var jag på pressinfo då Taideverstas, en konstverkstad, presenterade sina utrymmen.

Lovisa har faktiskt ett väldigt rikt kulturutbud, massor av utställningar också under hösten och vintern. Det finns Almska Gården, Galleri Theodor och kafeterior som öppnar för konstnärer.

Sommartid är utbudet ännu större då platser både i centrum och ute i byarna håller öppet och presenterar konst.

Två skulpturer i Konstverkstaden, men utbudet bjuder på mycket mer än det.

I och med att pressinfot var i dag dröjer det en vecka innan texten kommer i tidningen. Men jag har allt mer börjat fundera över varför allt måste ske genast. Verkstaden står ju kvar.

Jag lever ibland kvar i den tid då allt skulle ut på webben direkt.
Men jag jobbar på att komma loss från webbtänket, från den eviga stressen, från känslan av att man aldrig räcker till, aldrig är snabb nog.

Det var knappt så man hann tänka efter vad man skrev på den tiden.

Inom kort gör jag troligen en webbversion på den här nyheten.
Men jag stressar inte.

Lovisa nyktrar till?

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

En av de stora nyheterna och samtalsämnena i Lovisa är vårt Systembolags (Alkos) renovering. Vi har bara en Alkoaffär och den kommer att hålla stängt 19.11–29.11.

Det är ett halvt år för tidigt för att vara ett dåligt aprilskämt.

På sociala medier skriver man ”Krafter åt alla i dessa tider då bussturer dras in”. För den som inte har bil måste ta buss till grannstäderna Kotka eller Borgå som bägge ligger på fyra mils avstånd.

Jag undrar om inte många Lovisabor ändå utnyttjar grannstädernas Alkoaffärer nu, speciellt de som jobbar på de orterna. För i en liten stad skäms man säkert för att bunkra upp 😀

Någon annan hoppas att Alko ska ha erbjudanden och rea då affären åter öppnar nyrenoverad den 30.11. Eller ens gratis smakprov!

Med humor överlever den törstige finländaren även detta bakslag i Lovisa.
”Måste börja bränna själv” och ”Nu blir staden nykter”.

Spanienminnen i höstrusket

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Jag har en hel del bilder kvar från NÖ:s läsarresa i Andalusien. Piggar upp mig själv och förhoppningsvis även er med dem i höstmörkret.

Här är det plusgrader, jämngrå himmel och något man inte kan kalla regn ens, men vattnet finns där som ett dis i luften hela tiden.

Jag föredrar dock INTE minus tio grader och snöstorm. En gnutta sol skulle ändå inte skada 🙂 Men den kommer här via en del av bilderna!

Vårt hotell sett från stranden dit vi hade ett par hundra meter att gå.
Hotellets,ska man säga, bakgård. Utsikten från vår lilla terrass på marknivå.
Jag bodde som sagt på marknivå i ett av de fyra rum som syns här.
Utsikt från hotellrummet, över gården, mot Atlanten.
Sen eftermiddag. Solen börjar leta sig bakom hotellet. Men gick man till poolen och restaurangen kunde man njuta av solen tills den ”gick ner i havet”. Vilket man ser på bilden från vestibulen här under.

Le toro, den karaktäristiska tjuren.

Fartfylld måndag

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Hann precis få upp ögonen och slå av ”stör ej” på telefonen då de första jobbsamtalet kom. Låg ännu i sängen och avverkade det 😀

Sedan kom samtalen på löpande band. Känns ju bra att man behövs!
Allt hade med jobbet på tidningen att göra. Det enda som stör mig är att jag inte fått funktionen ”Personen ni försökte nå talar ett annat samtal” att funka.

Har varit i teleaffären ett par gånger och personalen där har försökt hjälpa. Det finns olika koder man ska slå in Samsungen, som inte har någon annan inställning för just den här viktiga funktionen.

Således får den som ringer upp mig inget svar. Jag har förstått att telefonen hos den som försöker nå mig
a) antingen ringer och ringer (ingen upptagetsignal)
b) ibland svarar ”numret kan inte nås för tillfället”

Irriterande i-landsproblem.

En gammal söt Toyota.

Det grå vädret fortsätter, plusgrader och duggregn.
Jag har tänkt att jag ska ta bilder här och där som jag är på jobb. I dag kom jag i håg det, hurra! Ett bilföretag firar jubileum i stan, och det var en av många artiklar jag skrev i dag.

Många ryggar blev det!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

I dag koncentrerade jag mig mest på att heja på Tor. Tog i all hast några bilder under matchen, och en bild av en domare som vi allmänt sett inte haft mycket till övers för. I dag var han bra, så vi grundade en tillfällig supporterklubb för honom, men han har prövotid 😀

Bättre bilder har jag tagit… men det gäller att knäppa minst hundra om man vill att fem ska bli bra 🙂 Vi vann med siffrorna 9–4 i dag i grundserien i division ett. Däremot föll vi ur finska cupen i söndags…

Där fick jag en sådan här ryggbild. Men jag tycker den är LITE kul ändå när man ser bollen ovanför de andra spelarnas huvuden.

Fina Lovisa i lonkerogrått … och tack livet!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Jag har fått det här med lonkerogrått lite på hjärnan nu, märker jag.
Ska sluta, lovar 😀
Men först ska jag visa en fin bild från vår regndisiga stad. Den blev finare än jag trodde att den skulle bli.

Torgmiljön vid 16-tiden.

Det har varit en bra dag i dag.
Jag är glad för att jag gick på ett vernissage i Almska Gården i dag, fastän jag såg pressvisningen redan i onsdags. Dagens väder, grått och trist kändes inte lockande. Men jag begav mig ut, träffade massor av bekanta, det var mingel när det är som bäst! (fastän jag i allmänhet är som Adrian… mingel… pyh!… couldn´t care less… har man inget vettigt att säga kan man lika väl vara tyst) … men just i dag satt minglet helt rätt!

Såhär folktomt var det inte, de flesta kollar just vid det här tillfället utställningen i övre våningen. Den här bilden tog jag för att inte få en massa RYGGAR på fotot 😀

Jag känner så ofta nu att jag LEVER. Att jag har ett bra liv med många vänner,  både gamla som aldrig svikit och nya som dykt upp och som jag aldrig hade träffat om inte mitt liv hade tagit sin dramatiska vändning i maj 2014.

Dessutom har jag ett oerhört givande och intressant jobb.

Då min blogg den senaste veckan har lästs av extremt många personer (jag vet inte av vem och varför)… har det också fört mig tillbaka till gamla inlägg, jag har själv läst sådant som andra läst och blivit påmind om allt möjligt smärtsamt.

Men jag är tacksam för att jag skrivit ner allt det där. Och det som kändes värst, som inte hade kunde skrivas offentligt i en blogg, finns i mina dagböcker.

Så livet är väl lite som på bilden här. Man kan se på saker ur olika vinklar.

Missa inte utställningen om Segersby, herrgården som bjuder på allt från sekelskiftsskatter till nutidskonst.