År: 2018

Fina fönster, del 154

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Jag lovade visa ett fönster som jag tycker är vackert på sitt sätt.
Mycket enkelt, och det slitna accentueras av den torra växtligheten 🙂

Fönstret hittade jag i staden Jerez de la Frontera.

Det finns många fina fönster kvar i mitt Spanien-arkiv. Sådana som jag tror att fler kan hålla med om att fina på riktigt.

I dag satsar jag på att vila. Jag gjorde ett översättningsjobb som krävde två timmar i morse, det får vara allt företagsjobb för i dag.
Till min vila hör att läsa tidningar och böcker, plocka och städa lite smått mellan varven, påta med mitt nya pussel som jag presenterade här på bloggen i går, se på tv, lyssna på musik.

Hej då! Nu far jag in i pusselvärlden!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Jag hade fyra saker på min lista då jag åkte mer mor och syster till dagligvaruhandeln. Jag kom hem med mycket mer än så. Passar på då jag får åka bil att köpa sånt som ändå behövs den närmaste tiden, sådant som klarar sig länge i skafferiet, och levande ljus förstås.

I bokhandeln skulle jag inte heller köpa något, men okay – några ark med klistermärken går alltid åt. Och så fick jag syn på PUSSLEN ❤

Nu är det snart vinter. Då kryper jag ibland in i mitt pussel-ide. Där glömmer jag tid och rum. Och med det här motivet reser jag till Frankrike 😀

Sortering pågår. 1500 bitar, 500 mer än jag hade för ett år sedan då pusselflugan bet mig 🙂

Nu gäller det att hitta kantbitarna först. Efter det lägger jag andra bitar som jag helt klart ser var de hör hemma.
Terapeutiskt i högsta grad 🙂
Men vet att jag har vänner som säger att de skulle mista nerverna med mindre! 😀

 

Nu försöker jag varva ner

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Dagen började med indisk huvudmassage, energiklippning och frisering på ekosalong. Den lugna, dämpade musiken och känslan av att inte just då ha bråttom någonstans gav en fin inledning på dagen.

Hos ekofrissan finns ett vårdrum utan speglar och där spelas lugn, dämpad musik.
Jag tror att jag åtminstone för en tid framöver säger nej tack till kemikalier och väljer en ekofrissa, även för ljusfärgning av håret i ett senare skede.

Efter frissan hade vi första träffen med kandidaterna i valet av Lovisanejdens Lucia 2018. Sex härligt spontana och glada tjejer som redan vid första övningen sjöng jättefint tillsammans.

I kväll är det husägarnas fest tillsammans med aktiva inom Lovisa Historiska Hus.
På helgen har jag en del översättningar att fixa, men i det stora hela ska jag vila och försöka ta det lugnt. Ingen väckarklocka som ringer. Det har varit lite väl hektiska dagar under några veckor nu, även på helger.

Fler bilder från Vejer, Spanien

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En av mina favoritbilder från Vejer.

En gång som sagt utsedd till Spaniens vackraste by. Med många smala vindlande gränder och trappor, vita hus, vackra planteringar och smidesarbeten.

Här är vi ännu nere vid parkeringen för bussar och bilar.
Vi kom hit rätt tidigt på förmiddagen. Därför är här så lugnt.

Vid 11-tiden hade alla barer och affärer inte öppnat, men en del hade gjort det. Sedan höll väl någon siesta igen lite senare då det var som varmast på dagen 🙂

När jag hade gått upp för den här trappan…
… fick jag syn på det här.

Och helt svartvit som människa är jag inte, ens då det gäller plagg. Den här kjolen köpte jag i en av de små boutiquerna.

Kombinerar den med svart, men det är ju en annan sak 🙂

Hur galet som helst, del 50

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Ser ni ansiktet i stenfoten?

Den här bilden tog jag tidigare i höstas utanför Lovisa sjukhus. Satt i bilen med syrran och var på väg för att hälsa på mamma. Angående henne, hon mår bra nu och är så gott som helt återställd efter operationen – otroligt vad kirurgerna kan och sådan kraft mamma haft!

Jag ser ett ansikte, faktiskt någon jag tycker liknar en ung kille, kompositören Jean Sibelius? Ansiktet är ljust, där syns ögon näsa och mun och ett bångstyrigt hår, omringat av en mörkgrå halvcirkel.

Nästan lite kusligt, eller hur? 😀

Jag – en mamarazzi?

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Ordet paparazzi känner de flesta igen. För en tiden sa min bloggvän BP att jag kanske kan bli en mamarazzi, det var då jag tog bilden av en kille på strandpromenaden i Cadiz. Det inlägget finns här.

I Sevilla tog jag den här bilden.

Här poserade många i katedralen.

Det är ju lättfångat då okända står och poserar för sina kompisar 🙂

Detsamma gällde kvinnan som stod och poserade mot en mur i Sevilla. Hon skulle kanske precis gifta sig, eller hade gjort det. Någon brudgum, eller eventuellt en blivande fru, syntes inte till.

 

Surrar på som en vindmölla

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
Andalusiskt vindkraftverk. Det fanns stora parker med flera hundra möllor på stora områden.

Man surrar på, som en vindmölla då det blåser 😀

Måndag, tisdag, onsdag – brukar gå fort undan då. Massor med mejl att kolla, texter att skriva och redigera, och just nu – luciaförberedelser. Vi har sex kandidater som ställer upp i valet, och det känns jättebra. Lucia är en tradition värd att värna om. Och viktigast av allt, att det handlar om välgörenhet och omtanke, inte om utseende.

Har inte fotograferat så mycket i min vardag, så det får bli några Spanien-bidrag igen 😀